you'll regret all the hugs and kisses

I hope not. Kära nån. Jag kände hur all energi rann ur mig så fort jag kom hem och varvade ner. Jag känner hur slut jag blev och är. Huvudet känns segt och jag skulle nog somna på en gång om jag gick och la mig. Är det värt det? Nej. Jag ska cykla iväg och låna lite film som syster och jag ska sätta oss och titta på. Jag tycker om det. Att göra ingenting alltså. Det får mig att må bra. I alla fall sådana dagar som den här. Imorgon ska jag troligtvis gå på vett & etikettskurs. Fruuutansvärt onödigt måste jag säga. Jag har väl mer vett än de flesta? Jaja, jag vet. Det är fult att ljuga. Jag har förresten börjat hitta min stil. Utseendemässigt alltså. Det är roligt faktiskt, om man nu får vara ytlig. Jag gillar att kunna tänka "Den där tröjan är jag". Med andra ord, den där tröjan är Elinig. Vilket bara måste påpekas är ett oerhört praktiskt och bra ord, Elinigt. Vet du hur saker är när de är Eliniga? Ärligt talat så vet inte jag heller det. Man vet inte förrän man ser det. Jag älskar att dissekera ord. Men det har jag redan sagt. Jag är ganska annorlunda, men ändå så lik alla andra. Jag tycker inte riktigt om det. Hur vet man vad som är jag och vad som är alla andra? Det brukar jag fundera på. När jag kommer fram till något lovar jag att tala om det. Men än så länge så har jag inte kommit fram till något relevant inom just den frågan. Det stör mig lite, om sanningen ska fram. Jag vill verkligen inte födas som ett orginal och dö som en kopia. Eller födas som ett orginal har jag väl redan gjort och det är det inget fel på, det är det där sista. Om att dö som en kopia, det gillar jag inte. Hejdå världen.