just a dreamer of dreams

Jag älskar den här dagen. Det är en sådan dag när tiden går fort samtidigt som man ingenting gör vilket trots allt ger fabulöst mycket. En sådan dag när man bara ägnar sig åt sig själv och åt att göra ingenting. Jag sov länge imorse och har legat ute i solen sedan klockan 12. Har lyssnat på gitarrplonk och läst kriminalroman. Boken är utläst nu och jag är hungrig. Men solen lockar. Jag tänkte på många saker igår. Jag var till och med tvungen att skriva ner lite tankar på en lapp innan jag skulle somna. För att jag inte skulle glömma. Ironiskt, eller hur? För vem skulle kunna glömma? Ni vet, det är något särskillt med känslan av att kunna berätta allt för någon. Vetskapen om att en människa hyser tillit, och att det är ömsesidigt. När man kan dela allt med en annan människa och verkligen känna att den bryr sig. Det är något visst med att gråta tillsammans med någon man älskar. Det värmer på ett speciellt sätt i hjärtat att lockas till skratt av vänner, enbart av deras blotta närvaro. Det är äkta rikedom. Den verkliga lyckan. Men som sagt - solen lockar. Kram