fredag 31 juli 2009

better in time

Jag har ändrat loggan. Igen. Är mycket nöjd med resultatet. Än så länge. Jag ska ägna lite mer tid åt bloggpyssel imorgon. Ikväll fick gitarren all tid. Närmare bestämt en timma och femton minuter. Mina fingrar ömmar men jag har blivit lite bättre på att ta barréackord. Eller hur det stavas. Men fortfarande, det krävs träning. Nu bränner det i nacken av hängande över gitarrer, jobb och datorsittande. Jag ska sova. Vi hörs imorgon kära vänner. Godnatt världen.

friday with daylight nightmares

Kill me. Someone? Jag blir galen i huset. I huvudet. Gaah! Giv mig styrka. Jag har precis klickat mig genom alla bloggar fram till min egen. Jag hatar den. Jag hatar den här bloggen. Uteseendemässigt. Innehållsmässigt. It's crap. Rent ut sagt. Jag skriver om vad jag gör på dagarna. Av den anledningen borde jag dö. Man skriver inte om vad man gör på dagarna!! Förstå det. Inse. Punkt. Andas. Jag måste ändra min blogglayout. Out.

maybe something different


Idag har jag fotat, och jobbat, och städat. Men det är fotandet jag tycker är roligt så det är det jag tänker skriva lite om. För någon timma sedan när jag var ute och rensade rabatterna plockade jag lite smultron och trädde på ett strå. Riktigt somrigt måste jag säga. Sedan fick jag ett ryck och sprang in och hämtade kameran. Lite av resultatet syns i början av inlägget. Jag älskar att fota, mest när bilderna blir bra. Som man har tänkt sig. Det blev dem idag. Idag kommer förresten min familj hem. Typ när som helst. Förresten nummer två är att Jonas är utomlands. Jag minns inte om jag skrev det igår? Det gjorde jag kanske. Aja, hur som helst så är det lite jobbigt att inte kunna prata med honom. Men det får gå. Precis som jag ska göra nu, gå alltså. Men innan jag gör det vill jag bara säga att ni jätteärna får komma på möte i Filadelfia i Lycksele på söndag klockan elva. Jag ska nämligen sjunga då, och snacka lite. Hoppas vi ses där. Hejdå.

torsdag 30 juli 2009

one week left to go


Nu sitter jag här igen, med min Maria bredvid mig. Vi ska snart gå ner och tjocka oss framför TVn. Precis som vi har gjort alla andra dagar den här veckan. Jag har förresten jobbat idag, bara för att det var fint väder! Men jag ska inte klaga. Alls. Jag har ett riktigt kul jobb faktiskt. I övrigt har jag inte gjort typ någonting idag. Förutom att sola och säga hejdå till min Jonas. Han åkte till Portugal för några timmar sedan. Det känns liite smådrygt. Eller, han får det säker jättekul. Hoppas jag. Men jag kommer att sakna honom, speciellt eftersom han kommer att ha avstängt mobilen. Det är lite jobbigt att inte ens kunna slänga iväg ett sms. Men det ordnar sig, det är bara en vecka. Jag överlever. Det kunde ha vart värre. Jag måste bara berätta en snabbis om vad vi gjorde igår! Det var hur kul som helst. Jag, Jonatan, Maria och Daniel var ute och åkte båt plus gummiring. Ni vet, en sån där som man sitter i och drar efter båten. Lita på att Maria och jag skrek när det var vår tur. Alla bilder är förresten från igårkväll. Gudars skymning och Hjälpas Amalia. Farväl.

onsdag 29 juli 2009

happiness with a twist

Jag borde egentligen inte sitta här och skriva nu. Maria och Daniel är nämligen påväg att möta mig, och jag måste packa ihop lite grejer innan jag sticker. Men vadå, ni måste ju får lite perspektiv på vad som har hänt sedan igår. Så vi börjar där. Igår alltså. Då steg vi upp sent och gick sedan ut på en skogspromenad med paraplyerna i högsta hugg. På eftermiddagen stack Knatte hem och jag och Maria började förbereda inför kvällen. Vi bakade äppelpaj, gjorde chokladpudding och en massa, massa mer. Resten av kvällen, eller natten, ägnades åt att äta, se film, äta, och prata. Vi bjöd förresten dit Jonatan också och det var hur mysigt som helst. Men jag kan ju tala om att vi var hyfsat mätta. Haha. Chokladdoppade jordgubbar är inte helt fel. Jonatan åkte hem och vi gick och la oss efter att vi hade fått se solen, och när vi steg upp idag var den till vår stora lycka fortfarande framme. Dagen har ägnats åt att sola, sola och städa. Plus lite annat. Nu måste jag verkligen sticka. Adjöken.

tisdag 28 juli 2009

guitar gangsters and cadillac blood


Jag blir lycklig i hjärtat ikväll. Ni anar inte vad jag har gjort. Eller vi, för att vara exakt. efter att jag kom hem från jobbet fick jag nämligen besök. Så nu är trion komplett; Knatte, Fnatte och Tjatte. vet ni hur härligt det är med skratt i huset? Jag måste nästan berätta lite av vad vi har gjort ikväll. Eller jag ska i alla fall ge några antydningar. Detaljerna utelämnas, men det är det bara ni som kommer att lida av. Vi har sett en massa film, gråtit och skrattat om vartannat. Vi har ätit, och ätit, och ätit lite mer. Så jag kan säga att vi flöt rätt bra när det blev tid för ett nattligt dopp. Det finns ingenting som går upp emot ett nattdopp en småkylig sommarnatt. Ännu bättre är det när man bor ute i bushen så att man inte behöver bekymra sig över att bli betraktad. När jag ändå är igång måste jag bara fråga hur många av er som har hoppat studsmatta i bara handduk en sommarnatt i juli? Om du inte har gjort det så har du något att se fram emot att prova på. Det är en upplevelse kan jag tala om. Helt underbart. Jag älskar mina tjejer, vi är bäst. And the party just started! Vad sägs om det? Nu ska jag lämna datorn åt sitt öde och gå ner och ta en jordgubbe. Adjöken.

söndag 26 juli 2009

goodmorning beautiful

Nu ska jag gå och lägga mig. På en madrass på mitt golv. För den luktar gott. Jag har sett film idag. Det är typ det jag har gjort. Det har varit en riktig söndag, men jag har haft en underbar helg. När jag tänker tillbaka på den får jag tårar av sakenhet och lycka i hjärtat och pirr i magen av gladhet. Över att jag har begåvats med så underbara människor i min omgivning. Jag har förresten skrivit idag. Det blev tio sidor långt. Tio sidor med förflutet. Hur låter det? Jag har döpt den, eller det, till Presens. Ett bra namn tycker jag. Just precis för någon sekund sedan skickade jag det till en människa som det berör. Jag vet inte riktigt vilka fler som ska få läsa det, eller när och hur det i så fall ska ske. Jag önskar mig en Billie the Vision & The Dancers CD. Det vill jag ha. Anyhow, vars var vi? Just ja, vilka ska få läsa. Jag vet inte. Ett tag funderade jag på att lägga ut det på bloggen, bilddagboken eller apberget eller något sådant. Men det tar liksom djupet ur orden. Så jag vet inte riktigt. Om ungefär en sekund ska jag gå och hämta tandborsten, borsta tänderna och krypa ner under täcket. Jag vill inte sova i min säng inatt, jag sparar den tills någon annan dag. Just precis nu, vill jag sova på en madrass på mitt golv. Har jag någon gång sagt att jag älskar dig? Om inte, så älskar jag dig ändå. Godnatt världen.

one part is missing

Nu är jag halv igen. Jag förstår det inte riktigt. Vilket skrämmer mig. Jag känner mig halv. Som om en del av mig är borta. Guud, jag behöver snacka med nån. Jag håller på att blir galen. Jag är övertygad. Ensam. Ni vet, det känns som om något saknas. Hur kan det vara så?! Jag förstår det inte! Jag kan inte slappna av, jag bara saknar. För det är något som är borta. Vad gr man när något är borta? Jag har ingen aning. Jag bara saknar. Men jag älskar stunderna när jag inte är halv. Då allt bara känns... som det ska kännas. Då jag inte saknar, eller inte vet. Då jag bara är. Bara är lycklig. Jag älskar de stunderna. Nu är jag halv igen. Det får mig att gråta.

something is good enough

Jag är trött. Jag är trött. Jag är trött. Men hej! Jaa, precis. Jag menar ju det. Helgen har till sörst del tillbringats i Lycksele. På Brännbergsvägen 29C. Hos Sandra. Det har varit riktigt trevligt, måste jag säga. Igårkväll vare stan som gällde. Träffade en massa folk. Så det var helt klart najs. Jag är sådär hyfsat tom i huvudet idag. Kom hem sent. Dagen kommer att tillbringas framför TVn. Eller här. Eller med en bok. Jag lär väl varva för att inte dö av tristess. Guuud, tristess. Så himla underbart det låter! Eller vad säger ni. Bara ligga ner och ha ingenting att göra och typ. Sova. Men jag vet inte. Jag vet bara att jag ska berätta en hemlighet. Lite i smyg. Jag är sugen på cola. Vilket är helt och hållet Sandras fel. Har ni någon aning om hur sjukt mycket cola jag har druckit i helgen? Trodde väl det, hur som helst är det mycket. Jag saknar Sandra, och Lukas. Jag måste dit och hälsa på snart igen. Tack för i helgen alla underbara. Jag längtar lite smått tills skolan börjar så att jag får träffa er. Nu ska jag gå ner och se om vi har nån mat. Annars lär väl Jonas svälta ihjäl. Adjö.

fredag 24 juli 2009

it must have been

Just precis nu sitter jag i Sandras kök och lyssnar på musik, hårtorken och Jonas som lgar mat. Jag är lycklig. Det blir till att käka här. Precis som förut idag. Hon har matat mig som en tok. Men det gillar vi lite, i smyg. Detta blir ett väldigt kort inlägg. För jag har bättre saker för mig. Som att pussas och ät glass. Jag har glass. Ben & Jerry's. Hejrå.

torsdag 23 juli 2009

just trying to survive

Jag har en väldigt, väldigt dålig dag idag. Ingenting vi ska tala om dock. Eller jo, det ska vi förresten. Jag är trött, jag har ont och jag gråter hela tiden. Något som är fruktansvärt irriterande. Dessutom har jag ingen ork. Och då menar jag verkligen ingen. Benen bara skakar och kroppen känns som gelé. Jag ska snart lägga mig och sova. Förhoppningsvis för att vakna pigg, snygg och utvilad imorgon bitti. Lagomt tidigt. Vilket aldrig kommer hända. I know. En sån tur kan jag ju bara inte ha. Som tur är hade vi chokladpudding. Eller okej, jag gjorde chokladpudding, och såg en film. Det var välbehövligt. Chokladpudding, tjejfilm, rosa ludd. Det är så det ska vara en sån här dag. Nu har jag två alternativ: Gå ner och se på "Doktorn kan komma" och äta resten av chokladpuddingen, eller lägga mig i sängen och läsa en bok. Jag har inte riktigt bestämt mig än, eftersom det inte är aktuellt än på en stund. Jag ska skriva färdigt först, och kolla in lite andra bloggar än min egen. Jag har förresten helg nu, vilket känns sjukt skönt och välbehövligt. Inte för att jag har ett speciellt ansträngande jobb. Men det tar ändå på. Det känns ändå. Imorgon blir det en sväng in till Lycksele och kolla vad motorveckan har att erbjuda. Jag har inte överdrivet höga förväntningar kan jag tala om. Nu vill jag bara sova. Det stör mig otroligt att klockan inte ens har passerat fyra. Godnatt.

onsdag 22 juli 2009

it feels like home

Jag måste säga att jag saknar mina tjejer, på bilden. Det var sjukt längesedan vi pratade eller sågs. Det är hemskt. På sätt och vis längtar jag tills skolan börjar. Imorgon är sista jobbdagen för denna veckan, det känns skönt faktiskt. Idag har jag varit riktigt duktigt. Värsta hemmafru-aktig. Ni ska få höra. Imorse klev jag upp och gick till jobbet, när jag var påväg hem från jobbet stannade jag på affären och handlade. Väl hemma hämtade jag posten och började sedan vattna alla blommor och rabatter. Både ute och inne. Eftersom det var riktigt fint väder och gräset hade växt blev nästa moment gräsklippning. Eftersom jag inte är en sån som ljuger måste jag säga att när gräset var klart satte jag mig i solen en stund. Men hur som helst, efter middagen, som jag lagade, diskade jag och sedan började jag dammsuga och plocka undan här hemma. Som pricken över i satte jag ut nya värmeljus och gjorde ett fint ljusarangemang med snäckor och stenar. Lita på att jag har ett mysigt hem nu. Jag vet inte skälv vad som har hänt med mig, frö nu tänkte jag gå ner och baka en sväng. Lite matbröd, och kanske en kladdkaka. Efter det ska jag försöka skärpa mig. Adjö.

tisdag 21 juli 2009

happily ever after ending


Dagen lider mot sitt slut. Detta blir bara ett kort inlägg. Jag ska sätta mig och mysa framför TVn och hoppas på att snart bli räddad. Morgondagen ser ungefär likadan ut som idag. Dock lite mer städning och husshållsysslor här hemma. Jag ska försöka att baka lite matbröd också. Om vädret tillåter. Hoppas att världen får en fin kväll. Farväl.

i have to do something

Det regnar idag och jag har ingenting att göra. Jag tror att jag ska baka. Men hur som helst. Jag har kommit på att jag måste bryta mina bloggrutiner! Jag måste sluta att inte lägga in bilder, att inte skriva i punktform och att inte skriva mer än ett inlägg om dagen. Jag tror verkligen att jag ska sluta med allt det. Fråga mig inte varför. Det är väl nån fix-idé jag har fått. Jag brukar få sådana, bara för att demonstrera. Jag skulle vilja ha någon att mysa med. Eller alternativt en sjukt bra bok, godis och te. Musik. Jag vill ha musik. Jag hatar att ljudkortet på datorn är kaputt!! Det innebär inget Billies, Grayson Capps eller The Weepies. What am I suppose to do? Huh? Det vet du inte va. Jag hade en kortisdag idag. Vi gillar kortisdagar. Jag hör av mig efter maten och det möjligtvisa baket. Hejdå.

måndag 20 juli 2009

walkin' on high heels

Kära nån. Jag tror att jag blir galen. För det första är jag helt slut på efter att ha jobbat hela dagen och för det andra vill jag ha ett par skor. Men jag hittar inga! Eller okej, jag hittade ett par. Men min ekonomi funkar bara inte om jag köper pumps för 700kr. Det går bara inte. Tyvärr. Jag måste till en stad. Typ Umeå, och kolla in DNA. Jag har inte hittat deras hemsida, ifall den ens finns. Någon som vet? Aja, jag får väl klara mig ett tag till hur som helst. Som jag sa har jag jobbat hela dagen, vilket jag är glad för. Det får tiden att gå. Resten av veckan, dvs tisdag - torsdag, jobbar jag från klockan nio till klockan ett. Det känns skönt. Då har man fördrivit en lagomt stor bit av dagen. Jag känner att jag är på köpahumör. Jag skulle vilja köpa en svinbra bok och GLASS. Jag känner riktigt hur mycket jag vill ha glass. Chokladglass. Mmm... haha, detta blir ett otroligt ointressant inlägg. Men jag orkar inte tänka, eller skriva för den delen. Det vill sig bara inte. Så ni får nog ha det så bästast tills vi hörs igen imorgon. Adjöken.

söndag 19 juli 2009

give me something new

Det är söndag idag. Ångest-söndag. Tråk-söndag. Kyrk-söndag. Vad vet jag? Har gjort absolut ingenting hela dagen. Nu börjar jag känna söndagskänslan. Ni vet, den som brukar komma under terminerna när insikten om att det är måndag imorgon slår en med full kraft. Jag känner mig rätt irriterad på världen. Vad det nu ska vara bra för. Idag är inte den rätta dagen att bråka med mig. Var inte jobbig med mig. Låt mig vara. Jag önskar att jag hade lite glass. Men det har jag inte så det får gå ändå. Om ungfär fem minuter kommer jag att stänga dörren om mitt rum. Tända några ljus och ta fram en bok och mitt skrivblock. Jag kommer att sätta på en cd med Eva Cassidy och om cirka en timma kommer jag att göra varm choklad. Jag räknar med att jag kommer att gråta några tårar emellanåt. Så att allt är som det brukar vara. Jag räknar också med att jag kommer att beklaga mig och vältra mig i självömkan. Jag räknar med det. För att jag vet hur jag fungerar. Vet ni? Didn't think so. Om ni visste, skulle ni då låta mig sitta och vara down utan att försöka muntra upp mig med de exakt rätta metoderna? Det tror jag inte att ni skulle. Därför räknar jag också med att ni inte vet hur jag fungerar. Eller att ni möjligtvis vet, men inte har tillgång till de rätta metoderna. Det är det inte alla som har. Vilket jag är tacksam för. Jag behöver få sitta ibland. Behöver få gråta några tårar. Behöver få känna sentimentaliteten, ensamheten och kreativiteten. Det är så jag. Jag behöver få känna något som är jag. Jag behöver få veta ibland. Eller vara frustrerad över att inte veta. Det är vad jag behöver. Jag blir galen snart. Ärligt talat, jag börjar till och med känna mig irriterad. Arg. Det brukar bli så ibland. Skit också. Adjö.

lördag 18 juli 2009

a little bit fresher

Jag kände att jag behövde lite förnyelse och jag blev riktigt nöjd. Hoppas att ni kommer trivas. I will. Idag har jag tillbringat dagen med en massa människor. Har varit full fart precis hela tiden och innan hemresen var jag praktiskt taget däckad. Holmen gungar i Sorsele är vad som har orsakat all uppståndelse. Middag hos bror och aktiv faster-tjänst hela dagen. Det har varit mysigt värre. Men jag skulle allt vilja ta ett allvarligt snack med ägaren till en viss karusell. Den såg minst sagt fallfärdig ut och jag skulle aldrig utsätta mig för att åka den. Men det kanske bara är paranoia. Vet inte säkert än. Jag tror att jag ska försöka göra en hyfsat tidig kväll ikväll. Inte för att jag la mig så sent igår, men ni vet, ibland dröjer det innan man somnar. Det luktar popcorn i hela huset och eftersom jag gillar popcorn tror jag att jag ska tigga till mig lite. Men just ja! På tal om popcorn. Jag blev ju bjuden på bio igår, Harry Potter och Halvblodsprinsen. Vilket ni säker förstod. Den var riktigt bra tycker jag. En av de bästa HP-filmerna faktiskt. Men eftersom jag har läst böckerna kan jag inte låta bli att påpeka att de är tusen gånger bättre. Jag menar det verkligen. Väl inne i filmsnacket måste jag också säga att Daniel Radcliffes skådespelarprestation var riktigt riktigt bra i denna filmen. Han har verkligen utveckats och det ska han ha cred för. Helt klart. Andra bra saker i filmen var humorn och minspelet hos flera slådespelare. Jag gillar också Malfoys del i den här delen av storyn, jaa jag tycker synd om honom, och Tom Felton gör rollen väldigt bra. Allt som allt grät jag tre gånger och filmen får fyra av fem toasters. Eftersom jag älskar bio och är ett HP-freak skulle jag gärna se den igen. Vi får se hur saker och ting utvecklar sig. Morsning.

torsdag 16 juli 2009

i can't stand it

Nu ska jag äta. Ganska precis nu. Wibergs kommer hit, vilket ska bli mysigt värre. Första arbetsdagen avklarad med endast en smärre incident. Ett fall, något obehagligt men det gick bra. I övrigt har allt gått smärtfritt och det har nästan varigt roligt att få testa något nytt. Sandra ska klippa mig ikväll, jag funderar på att klippa mig kort. Men jag vet inte, we'll see. Om jag gör det så lovar jag att jag ska lägga in en bild. Trots att det är väldigt sällan som jag lägger in bilder. Jag tycker inte riktigt om det. Det passar inte in, utseendemässigt. Det ser fel ut, i mina ögon. Men det är väl bara en fix-idé jag har fått. Eller vad säger ni? Både om min blivande frisyr och mina icke-bild-på-bloggen-tankar. Jag har ont i nacken. Vet ej varför. Nu kom det folk. Jag ksk gör ett stort undartag idag och skriver två inlägg. Adjöken.

onsdag 15 juli 2009

whatever turns you on

Hejsan hoppsan lillebror! Nu är jag här igen, saknat mig? New it. Hur som helst, imorgon börjar jag jobba. Det ska bli lite småkul faktiskt. Den känslan kom med posten idag. De senaste dagarna har jag tillbringat väldigt mycket tid i bilen åkandes fram och tillbaka mellan olika platser. Jag har hunnit besöka Gränna, Jönköping, Vadstena, Stenungssund, Ärlandstorp, Fjugesta och så vidare. Jag tänker inte dra en massa info om vad vi har gjort på alla ställen, det blir alldeles för mycket. Är du intresserad så kan du kolla in min bilddagbok där jag har lite bilder. Hur som helst så har familjen Sjulsson lekt turister på riktigt. Det har varit riktigt trevligt och jag tänker absolut inte klaga. Men jag måste få lov att säga att det är oerhört skönt att vara hemma. Jaa, fruktansvärt skönt till och med. Bilen har efter alla dessa dagar blivit något skrämmande och monstruöst i mina ögon. Rumpan och nacken värker efter tusen timmar, det kan jag lova! Vi kom hem inatt och jag däckade. Som en död sill. Det var underbart att få sova i sin egen säng. Studsmattan åkte upp idag så om jag forstätter såhär kommer jag ha benmuskler innan sommaren är slut. Huvva. Jag och muskler fungerar inte riktigt i samma mening. Jag vet egentligen inte hur det har blivit så. Eller okej, det gör jag visst. Jag HATAR allt som har med motion och träning att göra. Det känns liksom så meningslöst. Jag har aldrig någon motivation. Plus att det är tråååkigt. Jag har inte riktigt hittat någon träningsform som passar mig. Eller jo! Vänta lite nu, rätt ska vara rätt. Jag tränar fingrarna när jag skriver sms, blogginlägg och dylikt. Jag tränar stämbanden (muskler?) när jag sjunger. Men hur som helst. Studsmatta. Det är kul. Jag vill till Umeå i helgen. Nu ska jag inte skriva mer meningslösheter. Ingen människa orkar ju läsa ett tusen år långt blogginlägg med massa meningslösheter. Ciao.

lördag 11 juli 2009

something i must tell you

Precis som förra året vid den här tiden bär det av till Stenungsön om några timmar. Jag och morfar, mest morfar, ska sjunga på Stenungsögården. Det är riktigt mycigt där så det blir nog bra. Träffa lite släkt får man också göra. Det är bara lite synd att jag inte hinner vara med på förfesten till "brutalt fylleslag" i Grebbestad. Hade kunnat vara rätt kul faktiskt. Men utan alkohol för min del. Jag ska väl försöka ta mig upp för backen snart anyway. Det får duga med att vara med på förberedelserna för förfesten till "brutalt fylleslag". Sen ska man väl säga hejdå och kramas litegrand. Efter Stenungsön styr vi kosan mot Malmbäck i Småland där vi ska hälsa på några Ruskselebor. Synd bara att Anton dissar mig för Julia, dålig stil tycker jag. De närmaste dagarna lär det inte blir så mycket bloggande, om ens något alls. Eftersom jag inte har någon bärbar dator. Ni får hålla er lugna tills jag är tillbaka i Norrland. Jag börjar jobba på torsdag. Jag känner riktigt hur jag inte vill tänka på det. But hey, man ska leva i nuet! Gosh, jag ska gå nu. Måste hinna surfa runt lite innan jag stänger ner här. Farväl.

fredag 10 juli 2009

the absent of your kiss

Regn, regn och åter regn. Detta ihållande skyfall från himlen. Det skapar en vemodig touch. Som en visa i moll. Att bara sitta och lyssna på musik med regnet som ackompanjemang. Det är allt bra mysigt. Plus att man blir så djup och filosofisk. Då det har slutat regna vill systra mi cylka ner på konsum och köpa glass. Jag vill också, men är samtidigt rädd för att skapa ett beroende som i slutändan skulle ta hårt på min redan tunna plånbok. Därför ska jag försöka sitta här och lyssna på min underbara musik och klicka runt så länge som möjligt. Innan begäret tar överhandet. Begäret efter Ben&Jerry's, New York Super Fudge Chunk. Inte bra, inte bra. Jag älskar den glassen. Den innehåller så mycket känslor. Den är en bra ersättare till tårarna de dagar man känner för att gråta. Idag är det chockerande nog inte en sådan dag. Inte än så länge. Inatt när jag kom hem var jag säker på att idag skulle bli en sådan dag. Men icket. Idag blev bara en dag där jag känner att det är skönt att göra ingenting. Men den krypande känslan finns där så jag skulle inte bli förvånad om jag fick ett plötsligt infall. Ett "nu orkar jag inte mera"-infall. Jag brukar kunna få sånna ibland. Hur som helst, jag ska klicka vidare. Adjö.

torsdag 9 juli 2009

that's not how you write a lovesong

Jag har hittat ett nytt band. God bless Spotify. Det heter Aberfeldy och ligger i genren Indy-pop. Vilken jag älskar. Indy-folk-pop och blues och country. Det är vad som gäller. Det är vad som gillas. Jag har ätit lunch med alla mina kusiner. Jaa, alla mina kusiner är faktiskt här, på mammas sida alltså, så det är full fart. Det är nästan komiskt att se alla för vi kan vara vääldigt lika. Nu ska jag fika och snart sluta detta osammanhängande blogginlägg. Jag vet inte riktigt om jag har något att blogga om. Men jag tror att nästa inlägg ska handla om pojkar utan liv. Jag vädjar åt alla mina läsare att inte ta något personligt. Vem är jag att säga vilka som har eller inte har något liv? Jag ska bara ge min åsikt, så kanske vi kan skratta lite tillsammans. Visserligen bakom olika skärmar och på olika platser, men åt samma sak. Det kändes mysigt. Jag gillar att mysa. Jag tror jag ska mysa lite med en kusin eller syster snart. Det var så längesedan sist. Hejdå.

måndag 6 juli 2009

tell me something else

Idag har jag jag varit i Uddevalla. På Torp. Shoppat. Yey. Jag hittade faktiskt något. Det var välbehövliga saker måste jag säga. Så jag blev glad. Eller okej, en överdrift. Men jag blev nöjd. Jag tror att jag behöver och ska sova snart. Jag känner att jag inte har någon ork, till något. Allra minst till att diskutera. Därav det faktum att jag helst av allt vill isolera mig under täcket, och gråta en skvätt. Utan att riktigt veta varför. För det mesta vet jag inte vaför. Jag bara gråter för att det känns som om det behövs. För att det känns lite lättare. För att det känns som om det är synd om mig och för att det känns som om någon bryr sig. Jag vet, jag är patetisk. Men vissa stunder i livet, under mina dåliga dagar, behövs det. Jag inbillar mig att det får mig att må bättre. Att gråta. Jag tror inte att man mår dåligt av det. För mig är det ett sätt att släppa ut alla känslor. För man har alltid känslor, bra eller dåliga. De finns alltid där. Under mina inbillningsdåliga dagar, när jag är trött, behöver jag gråta. Då kommer tårarna för allt och ingenting. Kramar fungerar också. Men det ska jag inte skriva om nu. Jag undrar hur människor som inte gråter klarar sig. Hur gör ni? Om det finns någon ickegråtande själ där ute som läser detta kan du väl höra av dig? Kommentera eller smsa eller ring eller något. Jag känner många som inte gråter, eller okej, några. Men jag har aldrig frågat hur de klarar sig. Jag måste nog ta och göra det. Jag tror att det är bra att jag har vänner som inte gråter så mycket. Vi kompenserar varandra bra. Godnatt världen.

söndag 5 juli 2009

what you could have done

Jag känner fortfarande ingen motivation. Jag vet inte riktigt var den har tagit vägen. Jag har ingen inspiration. Min kreativa sida har slocknat. Jag hoppas att det bara är tillfälligt. Jag funderar på temat på årets Lappis; Framtidshopp. Det var hur bra som helst, jag ska ladda hem några av mötena så jag kan lyssna mer. Bland annat ett, med Mikael Hallenius, där han pratar om att det är skillnad på att mänskligt hopp och Guds hopp. Mänskligt hopp kan vara "jag hoppas att det blir fint väder imorgon". Vi missbrukar verkligen ordet "hopp". Att ha hopp innebär att ha otvivelaktik tillit till något. Jag har alltid haft framtidshopp, alltid haft en massa drömmar om vad jag vill göra. Saker som har kännts så otroligt viktiga för mig, saker jag vill göra och platser jag vill upptäcka. Men efter den här underbara veckan på Lappis har jag insett en sak. Jag har insett att alla saker jag har drömt om att göra inte är så viktiga. Jag kan lika gärna göra något annat, så länge det är vad Gud har tänkt för mig. Jag behöver inte bli psykolog, visst skulle det vara jättekul. Men jag likafullt bli snickare, om det är vad Gud har tänkt. Jag känner inte längre någon längtan efter att få uppfylla allt det som var mina drömmar. Det jag längtar efter är att få gå med Gud och sätta allt hopp till honom. Att göra det han har tänkt. Det är vad jag längtar efter. Jag behöver dela detta med människor så att det är tillgängligt jämt. För jag vet att det kommer att komma dagar när allt detta inte alls är lika självklart för mig. Dagar när jag glömmer att fråga vad Gud vill och gör det jag själv har tänkt. Något jag inte vill. Därför skriver jag detta här. För att när jag har skrivit det här är det offentligt. Som ett slags avtal. Något jag har lovat, och man måste hålla vad man lovar. Inte sant? Hur som helst, varför jag bloggar är ingenting alla andra behöver bry sig om. Jag tvingar ingen att läsa min blogg. Jag skriver för att jag vill och jag tvingar ingen att läsa. Tvärt om, jag bryr mig inte ett skit om hur många läsare jag har. Jag vill helst inte veta. Adjö.

lördag 4 juli 2009

one way to get from A to B

Jag orkar egentligen inte blogga nu. Jag känner ingen motivation. Men jag måste bara tala om att Mora är en håla och att Billingsfors är världens bajshål. Nu är jag i Dalsland, i Ed närmare bestämt. Jag ska snart ta och göra något. Igår åkte jag bil i tusen år och Lappis har varit underbart. Inte som andra Lappis, det är något som har förändrats. Något bra, som inte riktigt går att sätta fingret på. Jag kan vila i hopp. Jag hör av mig senare när jag orkar. Farväl.