what you could have done

Jag känner fortfarande ingen motivation. Jag vet inte riktigt var den har tagit vägen. Jag har ingen inspiration. Min kreativa sida har slocknat. Jag hoppas att det bara är tillfälligt. Jag funderar på temat på årets Lappis; Framtidshopp. Det var hur bra som helst, jag ska ladda hem några av mötena så jag kan lyssna mer. Bland annat ett, med Mikael Hallenius, där han pratar om att det är skillnad på att mänskligt hopp och Guds hopp. Mänskligt hopp kan vara "jag hoppas att det blir fint väder imorgon". Vi missbrukar verkligen ordet "hopp". Att ha hopp innebär att ha otvivelaktik tillit till något. Jag har alltid haft framtidshopp, alltid haft en massa drömmar om vad jag vill göra. Saker som har kännts så otroligt viktiga för mig, saker jag vill göra och platser jag vill upptäcka. Men efter den här underbara veckan på Lappis har jag insett en sak. Jag har insett att alla saker jag har drömt om att göra inte är så viktiga. Jag kan lika gärna göra något annat, så länge det är vad Gud har tänkt för mig. Jag behöver inte bli psykolog, visst skulle det vara jättekul. Men jag likafullt bli snickare, om det är vad Gud har tänkt. Jag känner inte längre någon längtan efter att få uppfylla allt det som var mina drömmar. Det jag längtar efter är att få gå med Gud och sätta allt hopp till honom. Att göra det han har tänkt. Det är vad jag längtar efter. Jag behöver dela detta med människor så att det är tillgängligt jämt. För jag vet att det kommer att komma dagar när allt detta inte alls är lika självklart för mig. Dagar när jag glömmer att fråga vad Gud vill och gör det jag själv har tänkt. Något jag inte vill. Därför skriver jag detta här. För att när jag har skrivit det här är det offentligt. Som ett slags avtal. Något jag har lovat, och man måste hålla vad man lovar. Inte sant? Hur som helst, varför jag bloggar är ingenting alla andra behöver bry sig om. Jag tvingar ingen att läsa min blogg. Jag skriver för att jag vill och jag tvingar ingen att läsa. Tvärt om, jag bryr mig inte ett skit om hur många läsare jag har. Jag vill helst inte veta. Adjö.