give me something new

Det är söndag idag. Ångest-söndag. Tråk-söndag. Kyrk-söndag. Vad vet jag? Har gjort absolut ingenting hela dagen. Nu börjar jag känna söndagskänslan. Ni vet, den som brukar komma under terminerna när insikten om att det är måndag imorgon slår en med full kraft. Jag känner mig rätt irriterad på världen. Vad det nu ska vara bra för. Idag är inte den rätta dagen att bråka med mig. Var inte jobbig med mig. Låt mig vara. Jag önskar att jag hade lite glass. Men det har jag inte så det får gå ändå. Om ungfär fem minuter kommer jag att stänga dörren om mitt rum. Tända några ljus och ta fram en bok och mitt skrivblock. Jag kommer att sätta på en cd med Eva Cassidy och om cirka en timma kommer jag att göra varm choklad. Jag räknar med att jag kommer att gråta några tårar emellanåt. Så att allt är som det brukar vara. Jag räknar också med att jag kommer att beklaga mig och vältra mig i självömkan. Jag räknar med det. För att jag vet hur jag fungerar. Vet ni? Didn't think so. Om ni visste, skulle ni då låta mig sitta och vara down utan att försöka muntra upp mig med de exakt rätta metoderna? Det tror jag inte att ni skulle. Därför räknar jag också med att ni inte vet hur jag fungerar. Eller att ni möjligtvis vet, men inte har tillgång till de rätta metoderna. Det är det inte alla som har. Vilket jag är tacksam för. Jag behöver få sitta ibland. Behöver få gråta några tårar. Behöver få känna sentimentaliteten, ensamheten och kreativiteten. Det är så jag. Jag behöver få känna något som är jag. Jag behöver få veta ibland. Eller vara frustrerad över att inte veta. Det är vad jag behöver. Jag blir galen snart. Ärligt talat, jag börjar till och med känna mig irriterad. Arg. Det brukar bli så ibland. Skit också. Adjö.