onsdag 18 december 2013

lite julstämning

Det är speciellt, det här med att flytta hemifrån och gifta sig och på något vis börja på en ny familj. Än fast man har sin gamla kvar. Det märks speciellt såhär runt jul. För mig är julen full av traditioner, nästan bara traditioner. Med den tomten på den platsen och hemmahuset i Idbäcken och julgranen i hörnet och samma julpynt och allt. Ni vet vad jag menar. Men nu, nu ska vi, jag och André alltså, börja skapa våra egna traditioner och skaffa en egen plats för julgranen. Det är kul! Samtidigt som man inte riktigt har så värst mycket julkänsla. Som tur är kan man åka hem en sväng, till storfamiljen och hunden i Idbäcken, eller till svärmor och svärfar i Ullånger där det är lite mer juligt än i lägenheten. Adjö.

måndag 2 december 2013

en hyllning till Tjorven

Tjorven blev 13 år. Jag minns första gången vi såg henne. Linnéa var två år och kröp nästan in i kattburen för att få henne att komma ut. Jag tyckte att hon skulle heta Gosan eller Vitnos. Hon blev buren, släpad och fasthållen av Linnéa. Ända sen dess, i december år 2000 har Tjorven, som hon tillslut fick heta, varit så självklar i våra liv. Jag har gråtit på henne, blivit väckt av henne och pratat med henne. Hon har suttit på tangentbordet eller läxorna. Hon har varit borta i veckor. Hon har kommit tillbaka. Hon har känt tre hundar. Hon har varit i fjällen och i södern. Hon var så himla speciell. Världens socialaste och finaste katt. En sån självklar del av hemma, av livet. Nu finns hon inte mer. Hon blev tagen av en kungsörn. Jag vet att hon var en katt. Men inte vilken katt som helst. Hon var en familjemedlem. Jag är så himla ledsen. Jag trodde nog aldrig att det skulle hända. Men nu har det hänt och jag hatar det. Hejdå Tjorven. Du är min favorit.