måndag 25 juni 2012

dagens sämsta

Gaaah. Jag blir så trött på alla låtar med dåliga namn. Jag kan inte lyssna på dom. Får attacker av det. Har du en bra låt så ge den ett bra namn. Typ som Tingsek gör med sina låtar. Där kan vi snacka låttitlar. Ta tillexempel "mind on hold", "proud to be a part of these days" eller "coming in back from the cold". Istället för "manboy" eller "baby, baby" eller annat värdelöst skit som man får ångest av. Adjö.

han hare bra han


Igår var jag uppe på fjället i Andrés familjs sommarstuga. Där tillbringade jag en hel del tid förra sommaren och det lär nog bli likadant i år. I alla fall så hittade Jonas, Andrés bror, en jätteliten harunge. Världens sötaste och han var bara lite rädd. Jag klappade honom till och med. Fast då sprang han iväg. Har sällan sett finare i mitt liv. Adjö.

fredag 22 juni 2012

midsommar med jobb


Idag är det midsommar och jag har träffat min man för första gången på hundra år. Dagen har tillbringats på Ullångers fjället och på jobbet. Jag och Sandra har också hunnit göra blomsterkransar som vi har haft på oss i eftermiddag när vi har jobbat. Liksom för att lysa upp tillvaron för våra fina gamlingar. Hemtjänsten är inte så dumt. Glad midsommar på er. Adjö.

torsdag 21 juni 2012

det är rikt att ha djur



Jag älskar djur. Speciellt mina fina kompisar Nelly och Tjorven. Livet är så mycket tråkigare utan djur. Speciellt utan hund. Usch. Nelly ger så mycket glädje och det är verkligen en rikedom att vara hemma tillsammans med henne. Hon är en skatt. Adjö.

lördag 16 juni 2012

dagens bästa läsning; fega ledare danar blygsamma kyrkor

Jag tänker inte säga något mer än att Tommy Dalman har slagit huvudet på spiken. Med vartenda ord. Här är länken.

"Fega ledare danar blygsamma kyrkor. Varför är ledarskapen i kyrkans värld generellt så reserverade för innovatörer och entreprenörförmågor? Varför känner sig så många styrelser/ledningsgrupper i våra församlingar hotade av dessa människor? Vad är det för mekanismer vi under årtionden har byggt in i våra kyrkomiljöer som gjort det så pinsamt trångt för dessa personligheter? Svaren är i regel sämre än frågorna. Man skyller ofta på att de är individualister som inte kan samarbeta eller att de är självupptagna eller att de inte förmår att tänka långsiktigt. Detta är ren och skär Gallimatias. Det är ju just dessa karaktärer som genom historien har fått människor att upptäcka synergier mellan varandra, som i sin osjälviskhet har offrat sitt eget och som tack vara detta har byggt stabila församlingar, samfund och företag. Pingströrelsen, ”Missionskyrkan”, EFK, Livets Ord för att nämna några kristna rörelser,  hade inte existerat om det inte hade varit för att förgrundsgestaltarna hade förstått sig på entreprenörskap och företagsamhet.
Visionärerna skall inte ensamma leda ett arbete. Och det är ju ingen som helst risk att så skulle ske i dag. Dessa finns ju inte ens med på kartan i de flesta av ledarskapen i våra kyrkor.  Våra styrelser är idag sammansatta utifrån de förvaltande kriterierna. Vi väljer in människor som är lika varandra. Ingen sticker ut. Ingen är ”originell”. Ingen är obekväm. Ingen hotar de befintliga strukturerna.  ”Det är så skönt med sådana personer, för de bråkar inte.”. Och vi har fått resultaten därefter. Tysta, stillsamma, förutsägbara och minskande församlingar. Att säga: ”vi måste släppa fram entreprenörerna” blir ju ett enda stort teaterstycke när sanningen är att de inte ens är insläppta.
Jag hörde nyss på radion. Man intervjuade Torsten Flinck med tanke på att han är uttagen som en av sommarpratarna i år.  Jag hör Torsten säga: ”Rädsla respekterar jag men feghet är bara för egen vinning.” I min värld är det inte visionärerna som har problem med sin självbild – långt därifrån.  Jag träffar dem regelbundet på mina seminarier. De flesta har gemensamma drag. De visar ofta sin brustenhet, kan gärna berätta om sina misslyckanden och har inga behov av att framstå som världsmästare men de skäms inte över sitt kall, sin målmedvetenhet och sin tro på livet. Vilka är det som genuint har problem med sin självbild? Givetvis de individer och styrelser och ledningsgrupper som känner sig hotade och obekväma med dessa visionärer.
Kära kyrkor och församlingar i Sverige – låt oss göra upp med denna hämmande och självupptagna feghet – släpp in visionärerna!"

tisdag 12 juni 2012

ibland är tryggheten för trygg

Idag saknar jag äventyr. Jag saknar New York. Staden, ljuden, Central Park, byggnaderna, Brooklyn, cupcakes på Crumbs och billiga kläder. Jag saknar Johanna, vårt lilla rum, att streama svenska tv-program i soffan med oreos medan Christine pratar för sig själv. Jag saknar Götabro, alla fina vänner, Närkeslätten och onsdagsmötena. Jag saknar lite spänning, saknar André. Samtidigt som jag älskar hemma. Älskar lugnet, stillheten, hunden, skogen, älven, huset. Älskar familjen och tryggheten, allt som är bekant. Tänk att man aldrig kan ha allt det på samma gång. Adjö.

måndag 11 juni 2012

nu ska vi prata om pengar

Det är dags att ta snacket med er, pengasnacket. Eller okej, jag ska helt enkelt berätta lite om min ekonomi det senaste året. Man kanske egentligen ska va försiktig med sånt men eftersom detta är en historisk ekonomisk översikt så tänker jag att det inte spelar någon roll. Skolan jag har gått kostar sammanlagt typ trettiotvå tusen, då ingår mat på veckorna, boende och skola, och utöver de trettiotvå tusen har jag betalat New York-vistelsen. Så om vi tänker såhär; 32 plus allra minst 7000 i New York-kostnader blir 39 tusen, plus allt annat livsnödvändigt.

Så hur har jag kunnat betala detta? Jo, jag jobbade i somras och tjänade kanske 12 tusen. Alltså fattas det bara 26 tusen. De livsnödvändiga kostnaderna och lite av de saknade 26 har jag betalat med studiebidraget. Men okej, jag har saknat minst 15 tusen. MINST. Som bara har rullat in. Allt eftersom jag har behövt det. Eftersom pengar är en petitess i periferin. Går man med Gud, den väg han vill att man ska vandra, så spelar ekonomi ingen roll. Han förser dem han sänder. Vilket han har gjort med mig. Jag har bett och kollat kontot lite då och då. Varje gång det har verkat knapert har Gud skickat en slant, genom en församlingsmedlem, en vän eller en släkting. Amen halleluja! Gud är god och större än pengar. Adjö.

jag får utmattningssymptom

Nu är min man i Afrikat. Eller okej, blivande man. Och han är i Tanzania. I tio dagar, så egentligen är det inte länge. Men ändå. Jag är i alla fall hemma. Hemma med hunden och familjen. Det är skönt. Helst av allt skulle jag vilja vara hemma och ledig hela sommaren, och kanske lite till. Men det går inte, jag är ju vuxen. Så om en vecka åker jag till Ullånger, sommarhemma, för att jobba och tjäna pengar och vänta på att få veta vad jag ska göra i höst. Det är spännande, ibland nästan för spännande. Planer ändras så fort och det är liksom så svårt att veta. Jag gillar att veta, det är skönt. Men men, än så länge får jag väl försöka nöja mig med att Gud vet och att jag kommer att få veta, tids nog. Adjö.

torsdag 7 juni 2012

här kommer resten av ditt liv


Såhär kan det se ut om man ska försöka få plats med ett år på bibelskola i sitt gamla rum i hemmahuset där man under arton års tid har samlat på sig skrot. En fantastisk utmaning. Adjö.

måndag 4 juni 2012

ett hyllningstal



Som de flesta av er säkert redan vet har jag tillbringat ett år på Götabro Bibelskola, ett år som tog slut igår. Det var verkligen blandade känslor att sätta sig i bilen mot Norrland. Jag menar, alla älskar Norrland. Men det gjorde ont i hjärtat att behöva säga hejdå till så många fina människor. 

Som Danne sa i lördags kväll; "så mycket som har hänt under detta året händer i vanliga fall under typ tio år istället för ett". Vilket är helt sant. Det har verkligen varit både det bästa och det värsta året hittills i mitt liv. Jag har varit borta från familjen, men fått en ny familj på Götis. Jag har saknat Norrland men upptäckt charmen med Närkeslätten. Jag har bott på en åker och i en av världens största städer. Jag har gråtit och jag har skrattat. Jag har läst bibeln, pratat med Gud, haft lektioner, gjort pepparkakshus, börjat träna, sovit i trippelsäng, glömt bort vad det innebär att ha egentid, och jag har hittat mig själv.

Jag är så otroligt fantastiskt tacksam till min underbara klass. Vi har burit varandra genom varje dag och jag vet inte vad jag ska säga. Det finns inga ord. Ni vet att jag älskar er och ni vet att jag kommer att sakna er. Varenda en av er. Alla har en plats i hjärtat mitt.

Men mest tacksam är jag till Gud. För att han skickade mig till Götabro. För att jag fick träffa så sjukt fina människor. För att han har lärt mig om mig själv och om andra. För att han har burit mig under hela året. För att han har löst min ekonomi när det har sett fattigt ut. För att han har tagit hand om min familj när jag har varit borta. För att han har tagit hand om André. För att jag fick åka till New York. För allt jag har lärt mig under lektionerna. För bönesvar. För onsdagsmöten. För bibeln. För vänner. Men mest av allt, för att han är den han är. 

Tack Jesus för din kärlek, och för det mest välinvesterade året någonsin. Låt mig aldrig glömma. Och klassen, jag älskar er. Schärlek. Adjö.

lördag 2 juni 2012

dröm eller verklighet

Inatt hade jag en dröm. Jag drömde att jag vaknade av att det stod två suddiga figurer i dörren till mitt rum och sjöng "ja må hon leva". Först trodde jag att det var morgon och att jag hade försovit mig, men när jag tog på mig glasögonen blev de suddiga figurerna till två kostymklädda killar och jag kunde också se att klockan var två på natten. Vilka var de mystiska skönsjungande männen? Jo, två kompisar från Vintrosa som stannade för att säga hej på vägen hem från en studentbal. Och det var faktiskt ingen dröm. Bara ett oväntat besök. Adjö.

fredag 1 juni 2012

man upphör aldrig att förvånas

Hallå kompisar! Jag har glömt att berätta en sak. Igår var jag och ett gäng fina människor på Marieberg, ett köpcentrum utanför Örebro där vi brukar hänga ibland och äta gigantiska chokladbollar. Men igår blev det ingen chokladboll för mitt del, däremot köpte jag träningskläder! Nu vet jag ju inte vad det heter men ett par "löpartightsbyxorlegginsgrejer" och en träningströja. Eller t-shirt kanske det heter. Så nu ser jag hurtig ut. Adjö.