måndag 31 december 2012

hejdå tjugohundratolv


Tjugohundratolv, ett av de mest händelserika åren i mitt liv, det året jag bodde i New York, fick min första lägenhet och flyttade hemifrån på riktigt, började jobba som ungdomsledare, förlovade mig och avslutade ett år på världens bästa bibelskola. Tack Jesus! Vi avslutar det med en hög bilder på världens finaste. Adjö.

söndag 30 december 2012

ännu närmare med glasögon

Såhär ser brillorna ut på nära håll och med bättre bildkvalité. Adjö.

kort sammanfattning av 2012

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Oja! Jag åkte till New York och förlovade mig.


Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nä, men fick en bebis i magen som kommer nästa år.
Dog någon som stod dig nära?
Irma dog, men hon kanske inte räknas som "nära". 
Vilka länder besökte du?
Jag bodde i New York i tre månader, förutom det, bara Svealand. 

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Mer tid med min familj och mer tid i Norrland.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Jag förlovade mig 19 maj, det lär jag inte glömma i första taget.
Vad var din största framgång 2012?
Ingen av mina "framgångar" beror på mig själv. Allt fantastiskt som hänt mig under året som gått är tack vare Jesus.
Största misstaget?
Jag har varit alldeles för lite hemma i Idbäcken.
Bästa köpet?
Min Nikon D3100 och min nya dator. Mest kameran faktiskt.
Vad spenderade du mest pengar på?
Lägenheten och mig själv.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att få jobb som ungdomsledare, en fin lägenhet, att förlova mig, att vara med Johanna i New York och såklart, världens finaste klasskompisar på Götabro.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Feels like home och You are for me, båda följde med hem från New York. Och "Go west young man" från Götabro.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jättemycket gladare, och inte så ledsen alls faktiskt, mest bara trött och hemlängtan mellan glädjen.
Vad önskar du att du gjort mer?
Träffat familjen, och hunden, som sagt.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Gnällt.
Blev du kär i år?
Jag var kär förut med, men jo, nog är jag kär alltid.
Favoritprogram på TV?
Mannen som talar med hundar, haha jag saknar min egen hund. 
Bästa boken du läste i år?
Åh, jag vet inte. Jag har inte läst så mycket, tyvärr.
Största musikaliska upptäckten?
Ett band, Jesus Culture. 
Något du önskade dig och fick?
Världens bästa jobb.
Något du önskade dig och inte fick?
Jodå sånna saker finns det också, men allt löser sig till det bästa i slutändan.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Fy sjutton, det var världens sämsta födelsedag. Jag var sjuk och åkte massa buss och försenade tåg.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En hundvalp och mer egentid.
Vad fick dig att må bra?
Världens finaste vänner, Johanna tillexempel, som tog hand om mig i New York.

Vem saknade du?
Mamma, pappa, André, Linnéa, Mormor, Morfar och Ajja under våren. Nu i höst var dom, plus alla på Götabro.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla fina i på BTC i New York. Så otroligt fina och inspirerande tjejer! Christine mest av alla, världens härligaste rumskompis, och Erin, Cari och Stacey, Anna-Joy, Jessica, Annie, Sandy och alla andra.

Mest stolt över?
Att jag har klarat så mycket som jag aldrig trott att jag skulle kunnat göra.
Högsta önskan just nu?
Att få vara frisk, köpa en hundvalp och bo i skogen, och att få träffa mina bästa vänner.




lördag 29 december 2012

det var alldeles för längesen, eller?

Vill ni veta? Jag ska i alla fall berätta, öroninflammation igen! Det känns såå fantastiskt. Sist vi sågs var ju i slutet av september, så det är ju bara tre månader. Inte alls längesen. Aja, vad gör man. Jo, man ringer sjukvårdsupplysningen, står i kö i en timme och en kvart för ungefär sextio kronor, sen åker man till akuten eftersom det är helg, sitter där i hundra år, blir kikad i örat i typ en sekund; "japp, du har öroninflammation, om fyra min finns det piller på apoteket" sen går man därifrån i snöstorm och hämtar ut penicillin och annat för att sedan gå hem, proppa sig full med gift och vänta på räkningen, så går det nog över, om hundra år. Men vad gör det, när allting kommer kring? Adjö.

mina fina mellandagar





Såhär fina dagar har jag haft efter jul. Massa snö, lekt med hunden, fina dagar och fina människor. Nu är jag tillbaka i Övik med en öroninflammation på gång. Det känns inte hundra fantastiskt. Övik är bra, och UNITE på nyår är bra, men allt förstörs när man har ont i örat. Adjö.

fredag 28 december 2012

hej nya glasögon

Oftast är jag inte jätteförtjust i förändringar, vilket nog är orsaken till att jag har haft samma glasögon i sex år. Men nu, nu har jag förnyat mig! Nya bågar och hela köret. Men jag har kvar dom gamla också. Man kan ju inte gå runt och se såhär häftig ut hela tiden. Adjö.

torsdag 27 december 2012

lite av årets julafton

Dagen tillbringades på tre olika ställen, med bland annat världens goaste mops Hefner som sällskap.

 Den här utsikten hade jag när jag låg i sackosäcken och väntade på att få öppna mina julklappar. Inte dumt. Det finns inget mysigare än hemma. Och dessutom hade vi världens finaste julgran.

 Några av julklapparna; en slickepott, en chokladask, ett alfapet, en bricka, en muffinsplåt, en av pappa egengjord guksie, tandborstar, ett presentkort på second hand i Övik och en femtedel av Andrés opel. "1/5 av opeln. Rösträtt ingår ej. Faktura skickas vid behov." 

Allt som allt har jag haft en fin julafton, och fina lediga dagar hemma med min fina familj. Jag har mest bara sovit, ätit, lekt i snön med Nelly, sett på TV och spelat alfapet. Och det hade inte kunnat bli bättre, kan jag tala om! Adjö.

onsdag 26 december 2012

jag är ju hemma

Bästa julklappen var helt klart Alfapet. Bästa spelet. Men jag är ju hemma. Så jag har inte tid att blogga. Adjö. Vi hörs efter ledigheten. 

måndag 24 december 2012

god jul från oss

God jul från mig och Nelly. Hoppas du får en julig dag med massa snö, kyla och god mat. Adjö.

söndag 23 december 2012

en jultradition



Varje år så länge jag lever ar min familj bakat en pepparkakskåta till jul. Vartenda år. Såhär brukar det se ut. Och varje år sitter samma tomtar därinne och myser. Adjö.

lördag 22 december 2012

hemma med hunden






Det är tjugofem minus. Jag är hemma i huset och har precis tagit en sparktur med hunden. Adjö.

onsdag 19 december 2012

birro har gjort det igen

"För de anhöriga lär det inte spela någon roll. För dem är nog Gud död. Men Gud dör inte för att vi slutar tro på honom. Gud finns och leder oss rätt, också när vi lever i en sådan bottenlös sorg att golvet under oss rasar, när himlen ovanför oss skummar sig till natt mitt på dagen och när allt som återstår är ett skrik rakt ut i en grym värld, då, kanske främst då, är Gud nära."

Lär gärna hela krönikan: http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-det-finns-ondska-i-varlden-det-finns-manniskor-som-garna-tjanar-d/

tisdag 18 december 2012

förra januari


Såhär såg det ut i Ullånger förra januari. Det är ungefär såhär mycket snö nu med. Eller mer till och med. Faktiskt mycket mer. Om jag tittar noga. Adjö.

fredag 14 december 2012

smått är också bra

Såhär kan man också göra julfint. Med pumlorna i en glasburk. Speciellt fint är det med minipumlor i all världens färger, köpta på Lagerhaus. Adjö.

torsdag 13 december 2012

saker som lyser upp tillvaron

För nån dag sedan när jag tittade i min vanligtvis ekande tomma brevlåda låg där ett kort. Det var ett fint julkort från en fin vän. Sånt blir man glad av. Adjö.

söndag 9 december 2012

en vimplad tillvaro


Titta noga så ser ni vad jag har gjort. Jag fick några gamla psalmböcker från jobbet, samma som jag har använt mig av förut. Ser ni? Det är vimplar! Istället för gardiner i mitt lilla fönster så blev det en fin vimpel av fina psalmer. Får se om jag kommer mig för att ta en närmare bild när det är bättre ljus. Adjö.

lördag 8 december 2012

gör egna kaffekoppsljus


Hemma hos mig är det extrem förbrukning av stearinljus, både värmeljus, blockljus och vanliga långa ljus. Speciellt nu på hösten. Av blockljusen och de långa ljusen blir det alltid en liten stearinstump över som man inte kan använda, så jag har sparat dem i en påse för att återanvända.

Så jag gjorde ett vattenbad, man får passa sig så att det inte blir för varmt, och smälte stearinet i en bunke. Sen fiskade jag upp de gamla vekarna. Nya vekar gjorde jag av vanligt snöre, helst av bomull. För att få den rak i koppen kan man knyta fast snöret på en penna och sen doppa i det smälta stearinet. Pennan ser till att veken stannar där den ska. När allt stearin smällt häller du bara ner det i koppen och låter det stelna några timmar. Hur bra som helst! Adjö.

fredag 7 december 2012

sveriges viktigaste människa?

Josefine har gjort det igen. Skrivit om något bra. Hon kallar ungdomsledare för Sveriges viktigaste människor och hon ska starta en bloggserie om just ungdomsledare. Känns spännande att läsa den. Jag är ju själv en såndär, som åker till en ny stad, en ny församling, ett nytt sammanhang och försöker knåda in lite Jesus i ett gäng tonåringar. Jag som knappt börjat betala mina egna räkningar, att jag ska försöka leda någon annan. Det är spännande. Jag länkar två inlägg på Josefines blogg om ungdomsledare. Läs gärna, om du vill veta lite om mitt jobb, och för att det är viktigt. Ungdomsledarna är viktiga. Stötta oss. Adjö.

Här skriver Josefine själv: http://josefinearenius.se/2012/12/sveriges-viktigaste-manniskor/
Här skriver Pelle Lindvall: http://josefinearenius.se/2012/12/har-du-nansin-kanslan-av-att-ha-blivit-lurad/

god jul med lackstång

Igår slog jag in årets första julklappar. Enligt mig har jag världens finaste omslagspapper, och inte blir det sämre med när man lackar paketen. För några veckor sedan sprang jag på ackstång och stämpel i en affär och tänkte att i år är det dags att försöka. Det är enklare än man tror. Jag ska berätta hur man gör.

Håll lackstången en bit ovanför ett värmeljus, och snurra den så att lacken inte droppar när den smälter. Sen trycker du bara dit lackstången på paketet och så tjoff, dit med stämpeln så är det klart!

Det kan va lite knepigt första gångerna, innan man har fått in tekniken, så vill man inte riskera massa fult lackade paket kan man göra lackmärkena på ett bakplåtspapper eller lite aluminiumfolie och sedan limma fast dem på paketet. Jag testade båda. Adjö.

onsdag 5 december 2012

funderar på "no 'poo"

Under senaste tiden har jag funderat mycket på allt det här med ekologiska produkter, konsumeringssamhället vi lever i och all skit jag lägger pengar på. Börjar känna att det är dags att lägga av snart, eller i alla fall börja fundera över vad det är jag lägger mina pengar på. Vad produkterna innehåller och hur de har framställts. Har letat runt lite efter lite bra tips och info angående ekologiskt smink och eko hud- och hårvårdsprodukter och tack vare några bloggar (bla. Rosella Eco Beauty och Naturligt Snygg) hittade jag massa info om nåt som heter "no 'poo" som innebär att man helt enkelt slutar tvätta håret med schampoo. Låter intressant. Ska läsa på lite mer, gör det ni också. Här är deras hemsida: http://www.nopoo.se/. Adjö!

intet nytt under solen

Den här artikeln säger visserligen inget nytt, om ett ämne som knappt luftas överhuvudtaget i dagens Sverige.

"I Rönnbäck, ett par mil utanför Tärnaby, har gruvbolaget Nickel Mountain långt framskridna planer på att öppna Sveriges första nickelgruva som – förutsatt att de får alla tillstånd – sannolikt kommer bli en mycket lönsam affär för ägaren JP Morgan Bank.
Prospekteringen är bara en av många i en ny gruvboom som återigen skapar spänningar i de norrländska inlandskommunerna. Striden står som vanligt mellan kortsiktiga exploateringar och långsiktiga miljöeffekter, tillfälliga arbetstillfällen mot hållbar samhällsutveckling. Många kommuner är ambivalenta men på högre ort är det drag under galoscherna. Regeringen är i full färd med att utveckla en mineralstrategi som i korta drag handlar om att skänka bort svenska naturtillgångar gratis till multinationella företag och försvåra för dem som vill förhindra miljövidriga konsekvenser.

Men det som gör Rönnbäck särskilt intressant är att två så kallade riksintressen står mot varandra. Ett riksintresse är ett geografiskt område eller en företeelse som anses viktig för nationen ur kulturell eller ekonomisk synvinkel. Möjligheten att peka ut riksintressen har funnits sedan 1987 och ger staten mandat att ingripa om inte kommunen tar tillräckliga hänsyn till det aktuella riksintresset.
I Rönnbäck har det sedan urminnes tider bedrivits renskötsel. Renarna har sina betesmarker precis där de tre dagbrotten ska placeras och över den smala landtungan kallad Rönnbäcksnäset, som skulle försvinna vid en prospektering, flyttar samerna djuren vid höst och vår.
Området fick av Jordbruksverket status som riksintresse för rennäring den 15 december 2005. Ungefär fem år senare, den 26 augusti 2010, utpekades nickelfyndigheten också som riksintresse, fast av en annan myndighet: Statens geologiska undersökningar. Vilket innebär att mineralerna ska ”så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa”.
Bergsstaten har prövat Nickel Mountains koncessioner för de tre dagbrotten och föga förvånande kommit fram till att gruvnäring är viktigare än rennäring. Det sista beslutet togs nu i oktober. Samtliga är dock överklagade och alltihop kommer sannolikt sluta med att regeringen får avgöra vilket riksintresse som väger tyngst.

Annie Lööf och hennes stab på Näringsdepartementet borde ha boken Tusen år i Lappmarken till hands när de tittar på Rönnbäcksärendet eftersom den så effektivt punkterar den myt som staten så ofta pekat på när det kommer till samernas rätt till sitt land: Att samerna är ett nomadfolk utan skriftspråk och därför inte kunnat hävda rätten till sitt land juridiskt, med hjälp av skrivna dokument. I Tusen år i Lappmarken hävdas den raka motsatsen. Samernas historia är, enligt författarna, den bäst dokumenterade av alla urbefolkningars i världen och sträcker sig tillbaka till 1200-talet.
Det är förvånande i sig, men vad som är många resor värre är att de dokument som föreligger skulle kunna rita om både svenska gränser och svensk historia om staten valt att vara ärlig. Men staten har, av skäl som skiftat från rasism till ren girighet, underlåtit att beakta juridiken.
Efter att ha läst Tusen år i Lappmarken av juristen Tomas Cramér och författaren Lilian Ryd framstår situationen i Rönnbäck bara som typisk och logisk. Genom att frångå gamla överenskommelser och förordningar har staten skapat ett juridiskt vakuum där samernas urgamla rättigheter ständigt måste prövas mot den moderna nationalstatens behov av råvaror.

Det var en röra av nationella intressen som under 1800-talet förpassade samernas intressen ut i marginalen. Efter att under åtskilliga hundra år varit nyckelspelare i svenska kungars nordliga expansionsdrömmar – kronan behövde folk på plats för att kunna hävda territoriet – och av Kronan anförtrodda myndighetsut­övare blev samerna av tidens vetenskapsmän klassade som underlägsna och oförmögna att ta ansvar. Att äga och förvalta mark var därför ingen god idé och staten smög därför in prefixet ”krono-” framför all mark som inte erkändes nybyggarna. Detta trots att samerna under flera hundra år betalat skatt för sin nyttjade mark, precis som bönderna.
Ryd och Cramér – samarbetet verkar ha gått till så att Tomas Cramér, som under 35 år var Sameombudsman, har stått för juridik och Lilian Ryd för kulturhistoria – driver frågan framför sig från första till sista sidan. De börjar, bokstavligen, med att inlandsisen smälter och slutar med den aktuella domen i Nordmalingmålet. Mycket är känt sedan tidigare, men hela bilden har sällan presenterats så överblickbart och begripligt som i den här boken. Det som jag uppfattar som bokens poäng är att samerna inte alls alltid varit en förtryckt minoritet utan att det i huvudsak är något man blivit under det moderna, demokratiska Sveriges framväxt. Vilket ju onekligen framstår som en sorglig ironi.

Till uppfattningen om samernas rasmässiga underlägsenhet lades såsmåning om alltså naturresursernas betydelse. Det var upptäckten att skogen, vattnet och malmen hade ett värde som fick staten att slutgiltigt bryta alla tidigare avtal. Sverige har fortfarande, som ett av få länder, ännu inte ratificerat FN-konvention nr 169 om urfolks rättigheter. Och nu, när gruvnäringens andra exploateringsvåg rullar över lappmarken, kommer det knappast att hända. Mycket talar för att JP Morgan Bank skulle vara tvungna att vända hem från Rönnbäck med ogjort ärende om ILO-konventionen någon gång vann laga kraft."

torsdag 29 november 2012

funderar på samma saker

Okej, ett till inlägg idag. Läste precis Josefine Arenius blogg där hon har skrivit om Sverigedemokraterna. Jag känner så igen mig i hennes funderingar, frågor och oro.
"Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på.
Texten ovan är direkt klippt från Sverigedemokraternas hemsida, utan redigering. Hur många rätt får du? Hur svensk är du egentligen?
Nu ser det ut som att partiet inte förlorat i kraft efter senaste veckornas skandaler. I skrivande stund är det presskonferens med anledning av senaste incidenten med ickestulen väska. Att läsa artiklar som Björn Söder och andra skriver på partiets hemsida gör det på sätt och viss lättare att förstå att det funkar. Det är en bitvis vänlig retorik som spelar på vårt behov av trygghet och som ställer våra fina pensionärer mot de okända invandrarna. Omman inte sticker hål på ballongen så ser den liksom fin ut.
Det skrämmer mig mer och mer detta. Var är vi vid nästa riksdagsval? Hur ser vårt samhälle ut om tio år? Hur stoppar vi det nu, innan det går för långt?"

i mitt hjärta

Jag längtar så jag nästan går sönder efter mina djur. Alltså. Försök leva utan dom. Visst går det, men det är verkligen inte roligt. Usch. Men nästa helg kommer Nelly och hälsar på, med övriga familjen. Det ska bli så kul. Hon är bäst. Ge mig en hund. Ge mig min hund, och min Tjorven. Fy sjutton. Man ska inte bo i lägenhet. Det är inte för människor. Men alltså, titta på bilderna, kan man annat än att älska gosisarna? Adjö.

sånt man blir styrkt av

man blir trött när grannarna har lill-lördag

onsdag 28 november 2012

tre fina saker


Två bilder från förrförra helgen då världens bästa kom och hälsade på och vi åkte upp på ett berg med utsikt över stan där jag bor. Adjö.