söndag 31 maj 2009

i promise it's not a lie

Idag har det faktiskt varit en härlig dag. Dock saknades AC i bilen när solen stekte som mest. Vi åkte från Sandö vid tio i förmiddags och körde därifrån till Bönhamn där vi stannade och njöt en stund av havet. Sedan åkte vi till Ullånger för att hämta Elisa. Från Ullånger körde vi till en rastplats där vi stannade och fikade i solen för att sedan åka vidare till Umeå där det blev pizza. Hemma i Rusksele var vi klockan sex ikväll. Jag har börjat lyssna på dansband! Arvingarna!! Det är helt sjukt och det är Nicos fel!! Det är faktiskt tänkt att brandmän ska vara manliga och inte lyssna på gay-musik. I alla fall, var är världen påväg egentligen? Jag är börjar bli sjukt nervös och jag känner att jag borde gå och lägga mig snart. Jag måste verkligen försöka sova i veckan. Jag tänker faktiskt inte skriva något filosofiskt ikväll. Fast just det, jag skulle skriva om brunka, ambassadören, touch down och solrosen. Vilka jag lärde mig om imorse. Nu har jag bloggat om det, utan att gå in på massa onödiga och overflödiga detaljer. Man måste faktiskt tänka på folkets bästa när man bloggar. Hur som helst. Inget filosofiskt. Men kolla in inlägget här nedanför, det är texten till en låt med Arvingarna. Adjöken

Som i en dröm

Som i en dröm har jag fångat en ängel och 
allting förändrade sig och 
när en dröm blir sann då har kärleken segrat och 
allt känns naturligt när jag är hos dig. 
Du ligger här bredvid mig när som natt blir dag 
och allt jag kan höra, det är dina andetag. 

Du ger mig tro, du ger mig hopp. 
Du väcker känslorna inom mig och
du får mig att leva och älska igen. 
Du fick min själ, du fick mig kropp, 
men det jag mest av allt vi ge dig 
det finns i mitt hjärta och det är kärleken, 
är kärleken. 

Som i en dröm har du fyllt mina sinnen 
och älskat mig för den jag är. 
Som i en dröm finns du vid min sida, 
jag känner mig trygg varje gång du är här. 
För mig är du det vackraste som finns på våran jord. 
Dom tankar jag bär säger mer än 1000 ord. 

Du ger mig tro, du ger mig hopp. 
Du väcker känslorna inom mig och 
du får mig att leva och älska igen. 
Du fick min själ, du fick mig kropp, 
men det jag mest av allt vi ge dig 
det finns i mitt hjärta och det är kärleken, 
är kärleken. 

Du ligger här bredvid mig när som natt blir dag 
och allt jag kan höra, det är dina andetag. 

Du ger mig tro, du ger mig hopp. 
Du väcker känslorna inom mig och 
du får mig att leva och älska igen. 
Du fick min själ, du fick mig kropp, 
men det jag mest av allt vi ge dig 
det finns i mitt hjärta och det är kärleken, 
är kärleken.

lördag 30 maj 2009

love is all around

Nu sitter jag här och lyssnar på kärlekssånger. Det är kärlek i luften och låten gör det bara värre. Hela dagen har cirkulerat runt kärlek och bröllopet var verkligen hur fint som helst! Vigseln var helt underbar och Elisabeths klänning finns det inte ord för. Jag är verkligen jätteglad att jag fick vara med. det har varit en härlig dag med massor av nya människor, mycket skratt och tårar av glädje från alla håll och kanter. Jag älskar den genomgående känslan av kärlek och lycka som finns på bröllop. Den hänger så tjock i luften att den nästan går att ta på. Jag älskar att se hur glada alla nära och kära blir över att dem de älskar har hittat sin andra pusselbit. Jag älskar att brudparet måste pussas varje gång alla gäster börjar plinga i glaset. Jag älskar kärleken. Jag älskar kärlek. Jag älskar att känna kärlek. Det är underbart. Nu måste jag ta och sova. Annars kommer jag vara helt död imorgon. Det finns så mycket jag önskar. Det är en väldigt stor lättnad att det bara är Gud som vet, som verkligen vet allt. Jag är glad att jag kan känna kärlek. För som sagt; jag älskar kärlek. Jag älskar. Tack för en underbar dag. Lennart och Elisabeth Wiberg, jag hoppas att ni får ett underbart liv tillsammans. Jag älskar att det är så totalt ologiskt att idag har 1+1=1. Godnatt världen.

and all we use to be

JAG HATAR ATT INTE VETA! Jag hatar Caps Lock. Jag hatar att INTE VETA. Jag hatar hatar hatar att jag inte får som jag vill! Jag hatar. Men som tur är så är det inte bara utan hela. Jag ska ändå vara glad. Se positivt. Vad ska jag göra? Man får inte vara såhär emo och desperat på internet. Det vet jag för jag är inte dum. Men you know what? DET SKITER JAG I.

fredag 29 maj 2009

i don't wanna fall asleep

Sitter i C-mitt och lyssnar på en konversation om sanningshalten hos Peter Answers. Härliga klasskompisar jag har. Jag vet inte. En dag som denna är det inte mycket jag vet. Bara att det känns som att tiden står stilla och att jag önskar att det verkligen var så. Jag önskar att tiden stod stilla. Jag taggar bröllop och Wibbe i helgen. Jag behöver min Bibbis idag. Allvarligt talat. Allvarligt talat så är det bara min spellista i hela världen som kan förstå hur det är. Michael Bolton - How am I suppose to live without you. James Blunt - Goodbye my Lover. Aerosmith - Don't wanna miss a thing. Farväl världen.

torsdag 28 maj 2009

i don't wanna loose

Jag har lekt lite med spotify och hittat ett underbart band. The Weepies. De passar mig perfekt idag, helt underbara är vad de är. Mattenationella i morse gick så fullkomligt värdelöst dåligt att jag inte ens vill, eller vågar, tänka på det. Jag är fullt upptagen med att förtränga. Jag vet inte riktigt varför. Jag var bara inte närvarande, inte där. Det är en bättre dag idag. Vilket helt och hållet beror på alla underbara människor i min omgivning och tröstätande. Men jag är skör. Jag är inte riktigt hållbar. Jag känner mig som en glasfjäder som när som helst kan brista och gå sönder i tusen bitar. Något som vi förhoppningsvis slipper. Jag ska på bröllop i helgen, ska bo på Sandö med min Wibbe. Därför blir det nog inte så mycket bloggande. Men vi skola icket sörja! I'll be back. Hur som helst, bröllopet. Det känns bra, jag älskar bröllop. Det är så mycket kärlek att det är omöjligt att inte bli berörd. Bröllop är vackra. Jag är fortfarande trött, och jag förstår inte varför?! Hur är det möjligt att vara trött när man sover som en stock i åtta timmar? Jag vet inte. Världen är allt bra konstig. Det finns dock okonstiga saker, tillexempel jordgubbar, som vi gillar. Tack Gud för jordgubbar och kärlek. Halleluja och Amen. 

onsdag 27 maj 2009

just to hear you breathing

Den här dagen utvecklades från att vara enbart trött till att vara trött och hemsk och allt negativt som går att hitta. Till och med vädret är på min sida. Det hjälpte inte ens att duscha. Inte ens litervis vatten kan skölja bort känslor, hur kan då tårar göra det? Det är något som jag frågar mig. Eftersom tårarna verkar tro att de har makten att ta bort övermänskligt jobbiga känslor. Det är därför de fortsätter rinna. Men det fungerar inte. Jag hatar alla klockor som visar en ny tid varje gång man tittar på dem. Jag hatar att de är bevis på att tiden går. Jag önskar att jag kunde leva i en drömvärld. I en drömvärld där allt är nu. Jag önskar att jag kunde stanna tiden, och göra nu till alltid. Jag tycker om som det är nu. Jag vill inte ändra på något. Jag trivs. Den här dagen är värdelös. Kvällen kommer att ägnas åt att vara EMO. Jag önskar att jag inte kommer kunna somna. Jag är inte normal. Jag vet det. Vilken normal tonåring vill inte ha sommarlov? Jag borde skickas till psyket. Jag lyssnar på Aerosmith - I don't wanna miss a thing. Snart kommer jag att byta till James Blunt - Goodbye my Lover. Om jag känner för det så blir det kanske lite Michael Bolton - How am I suppose to live without you som grädden på moset. Låt- och artistval säger allt om min sinnesstämning. Jag kanske bakar kladdkaka också för att fullborda det hela, med hjälp av tröstätning. Tack Gud för tröstätandets gåva. Halleluja och Amen. Låt mig vara. (snälla snälla snälla LÅT MIG INTE VARA!!!)

måndag 25 maj 2009

you'll regret all the hugs and kisses

I hope not. Kära nån. Jag kände hur all energi rann ur mig så fort jag kom hem och varvade ner. Jag känner hur slut jag blev och är. Huvudet känns segt och jag skulle nog somna på en gång om jag gick och la mig. Är det värt det? Nej. Jag ska cykla iväg och låna lite film som syster och jag ska sätta oss och titta på. Jag tycker om det. Att göra ingenting alltså. Det får mig att må bra. I alla fall sådana dagar som den här. Imorgon ska jag troligtvis gå på vett & etikettskurs. Fruuutansvärt onödigt måste jag säga. Jag har väl mer vett än de flesta? Jaja, jag vet. Det är fult att ljuga. Jag har förresten börjat hitta min stil. Utseendemässigt alltså. Det är roligt faktiskt, om man nu får vara ytlig. Jag gillar att kunna tänka "Den där tröjan är jag". Med andra ord, den där tröjan är Elinig. Vilket bara måste påpekas är ett oerhört praktiskt och bra ord, Elinigt. Vet du hur saker är när de är Eliniga? Ärligt talat så vet inte jag heller det. Man vet inte förrän man ser det. Jag älskar att dissekera ord. Men det har jag redan sagt. Jag är ganska annorlunda, men ändå så lik alla andra. Jag tycker inte riktigt om det. Hur vet man vad som är jag och vad som är alla andra? Det brukar jag fundera på. När jag kommer fram till något lovar jag att tala om det. Men än så länge så har jag inte kommit fram till något relevant inom just den frågan. Det stör mig lite, om sanningen ska fram. Jag vill verkligen inte födas som ett orginal och dö som en kopia. Eller födas som ett orginal har jag väl redan gjort och det är det inget fel på, det är det där sista. Om att dö som en kopia, det gillar jag inte. Hejdå världen.

söndag 24 maj 2009

and with you and with everybody else

Jag har faktisk haft en effektiv dag idag. Eller okej, det är fult att ljuga. Jag har fått saker gjorda på ett fruktansvärt avslappnande och slött sätt. Precis som jag vill ha det. Oh my. Jag vet fortfarande inte riktigt. Samtidigt som det finns saker som är glasklara. Som en fjällsjö. Men förkylningen är bättre. Faktiskt! Det är underbart. Näsan snorar nästan inte alls. Jag lyssnar fortfarande på Billie men ska snart gå och sova. Jag har en rastlös saknande känsla. Det blir så efter någon dag. Till råga på allt lider jag brist på bra olästa böcker. Som passar min sinnesstämning. Jag tror jag ska efterlysa några. På eBay. Eller blocket. Eller var man nu efterlyser sådana saker. Jag vill ha imorgon. Träffa människor. Jag känner ingen riktig söndagsångest. Har jag tur så flydde den fältet imorse när jag vaknade på den effektiva sidan. Har jag otur så kommer den när jag lägger mig. Det är något speciellt med att lägga sig. Vissa kvällar är det underbart skönt. Täcket gör att man känner sig trygg, utom räckhåll för all världens faror. Andra gånger gör täcket att man känner sig instängd, ensammast i världen. Mörkret slickar sig runt kroppen som en tvångströja och allt man vill göra är att somna och inte veta. Inte vara vid medvetande. Leva på någon annan plats. I en drömvärld. Dröm sött.

lördag 23 maj 2009

will you stick to me?

I will stick to you. Jag vet inte riktigt imorgon. Jag vill hinna med en stund i solen, om vädret tillåter. Men det finns två måsten - historiauppsats och städning. Jag har inte bestämt när jag ska göra vad eftersom jag inte kan förutspå vädret. Mitt huvud är segt och förkylningen inte ett dugg bättre. Jag har läst ut boken idag. Den var underbar och jag älskar sättet den är skriven på. Omväxlande och rent, utsvängt och lyckligt. Ärligt och emellanåt otroligt osammanhängande, på ett underbart sätt. Jag vet inte riktigt. Jag vet inte mycket eftersom huvudet är segt och det har regnat hela dagen. För att vara en uppsats måste jag säga att historiauppsatsen är riktigt svår. Eller så är det bara av den anledningen att jag är seg i huvudet, att luften är tung och att det regnar. Plus att jag inte har pengar på mobilen. Värdsliga ting. Det är tragiskt hur vi låter det matriella bli en sådan naturlig del av vår vardag. Jag tycker inte om tanken på det, ändå sitter jag här och skriver. Jag vet, tala om dubbelmoral. Så jag ska inte, tala om det alltså. Jag är inte mycket för dubbelmoral. Men vem är det? Jag tror inte att jag har träffat någon. Aldrig någonsin faktiskt. Jag hoppas att citronte med kamomill hjälper mot förkylningen och att trycket innanför pannbenet lättar av lite sömn. Jag tror att jag ska inleda en fotografisk livsperiod. Om man nu kan ge det den benämningen. Med andra ord så tror jag att jag ska ta någon eller några veckor där jag ska leka med min kamera. Där bilderna och fotograferandet ska vara glädje och där jag ska inbilla mig själv att jag vill bli fotograf och leva med kameran vid min sida. Med den, för den och med den endast. Något som aldrig kommer ske. Tack och lov. Men det kan ju vara skönt att drömma ibland, eller hur? Om man nu kan kalla det drömmar. Jag tvivlar på det. Godnatt världen.

fredag 22 maj 2009

don't tell me i am wrong

Ett citat som jag fastnade för. Det är taget ur en bok skriven av Aidan Chambers. "Det finns tillfällen då man inte vet vem man är. Det finns tillfällen då man inte vill veta vem man är. Det finns tillfällen då man vill vara något man aldrig tidigare tillåtit sig att vara." Så sant, så sant. Ord i precis min stil. Något annat som är i precis min stil är mina nya underbart snygga skor och det faktum att Jonas är ganska bäst. Ikväll har jag målat naglar och sett film. Nu lyssnar jag på "Billies kloka ord" ( - citat by Psyko.) och njuter av stillhet. Huvudet är tungt och jag är på filosofiskt humör, vilket jag tragiskt nog inte kan leva ut. Just eftersom huvudet är tungt. Det är slöseri med tankar att inte ha ork att tänka när man är på tänkande humör! Om ni undrar varför huvudet är tungt så är det ren och skär trötthet. Okej, önsketänkande. Jag håller på att bli förkyld och näsan är oerhört snorig. Sådant gillas helt enkelt inte! Jag ska ta en lugn helg, och skriva historiauppsats. Jag önskar att jag kunde lyssna på Billies och Grayson Capps hela tiden, konstant och oavbrutet. Jag önskar att jag kunde höra musiken och deras texter i mitt huvud varje vaken sekund. Om så endast för att de håller mig på rätt köl. Med deras hjälp kantrar jag inte. Men eftersom jag, och omvärlden, mot all förmodan troligtvis skulle ledsna efter några dagars lyssnande är jag glad att det finns annat som håller mig upprätt. Eller andra. Avskedshälsning. 

onsdag 20 maj 2009

i couldn't fly like you

Ibland älskar jag morgonen. Samhällsprovet var förvånansvärt enkelt och trots mitt tillstånd på förmiddagen och smärre sammanbrott under lunchen så utvecklades dagen åt det positiva hållet. Jag ska försöka ta itu med historiauppsatsen och jag längtar efter nya skor. En längtan som stillas på fredag. Underbart. Livet flyter på som vatten faktiskt, ganska strömmande vatten till och med. Men det är klart, några stora klumpar kåda syns där framme i fjärran. Det är konstigt. det borde vara tvärt om. Skolan borde kännas som kåda med all stress den för med sig medan sommarlovet skulle vara en ljusning. Men icket. Det är faktiskt tvärt om. Jag vet vad det beror på; jag har börjat inse åt vilket håll verkligheten är påväg. Tyvärr har jag frusit fast här. och nu. Jag vill stanna här. Jag trivs. På återseende mina vänner.

måndag 18 maj 2009

say you wanna walk around in my shoes

Jag sitter och förbereder mig mentalt. Jag har gjort en planering. Eller okej, planering är väl att karikera. Jag har bestämt mig för att ta itu med pluggandet klockan 7. Det är min definition av planering; att bestämma ett klockslag. Jag försöker hålla fast vid en positiv inställning, att jag kommer hålla min planering. Men för att inte kväva min pessimistiska sida måste jag säga att man aldrig kan veta säkert. Jag har tänkt på det här förslaget om att börja med elitklasser. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Visst, man har elitklasser inom musik och idrott och liknande, så varför inte ha det i matte och historia? Ärligt talat så är det ett förkastligt argument. Tänk om man skulle använda det i andra sammanhang i samhället; man gör ju så där så varför skulle inte vi göra så? Det skulle inte fungera. Det skulle man ju kunna använda som argument för precis vad som helst, och jag vet inte om jag tycker att vad som helst ska vara tillåtet. Det är inte heller ett argument att säga att elitklasser är fel för att det gör skillnad på människor. Det är inte rättvist att alla behandlas likadant, eftersom varje individ har ett visst behov. Det är mer rättvist när alla får precis den hjälp de behöver. Vilket i praktiken är helt omöjligt. Men man kan ju sträva efter det, och elitklasser är kanske en bit på vägen? De som går kvar i "vanliga" klasser kommer att få undervisningen mer anpassad efter sina egna behov, precis som de elever som börjar i elitklasserna. Men jag vet faktiskt inte var jag ska ställa mig i den här frågan. Behöver fler aspekter och med betänketid. Farväl.

söndag 17 maj 2009

hallucinations risin' from the road

Jag ska börja skriva, dikter alltså. Jag skulle vilja kalla det för poesi. Men det känns inte riktigt rättvist mot de som verkligen kan skriva, poesi alltså. Jag känner det. Jag har en sådan period. En poetisk period. Det svävar runt i huvudet och invaderar mina tankar. Jag älskar den här helgen. Den har varit underbart härlig. Jag har gjort några smärre analyser på ordet älska och på känslan älska. Ni vet, likväl som jag, att älska är ett oerhört starkt ord. Liksom det är en oerhört stark känsla. Jag tror också att både du och jag vet att det finns olika sätt att älska på. Att älska sin familj är något som kommer helt naturligt.Det kanske till och med är oundvikligt. Däremot är det en helt annan sak att känna älskan till någon man inte har genetiska kopplingar till. Jag skulle vilja säga att det ofta är betydligt svårare. Att älska någon "utomstående" tror jag handlar mycket om att vilja, om att bestämma sig. Om att besluta sig för att någon är älskansvärd. Dessutom krävs det ofta mycket viljestyrka för att besluta sig. Precis som det krävs oerhört mycket viljestyrka för att kunna genomföra beslut och leva efter dem. Adjö.

lördag 16 maj 2009

just a dreamer of dreams

Jag älskar den här dagen. Det är en sådan dag när tiden går fort samtidigt som man ingenting gör vilket trots allt ger fabulöst mycket. En sådan dag när man bara ägnar sig åt sig själv och åt att göra ingenting. Jag sov länge imorse och har legat ute i solen sedan klockan 12. Har lyssnat på gitarrplonk och läst kriminalroman. Boken är utläst nu och jag är hungrig. Men solen lockar. Jag tänkte på många saker igår. Jag var till och med tvungen att skriva ner lite tankar på en lapp innan jag skulle somna. För att jag inte skulle glömma. Ironiskt, eller hur? För vem skulle kunna glömma? Ni vet, det är något särskillt med känslan av att kunna berätta allt för någon. Vetskapen om att en människa hyser tillit, och att det är ömsesidigt. När man kan dela allt med en annan människa och verkligen känna att den bryr sig. Det är något visst med att gråta tillsammans med någon man älskar. Det värmer på ett speciellt sätt i hjärtat att lockas till skratt av vänner, enbart av deras blotta närvaro. Det är äkta rikedom. Den verkliga lyckan. Men som sagt - solen lockar. Kram

fredag 15 maj 2009

all we can do is eat and sleep

Det har varit en mycket intressant dag. Ur den humanistiska synvinkeln. Jag har lärt mig mycket och fått mycket att fundera över. Tyvärr har jag inte så mycket bloggtid ikväll så jag får ta de funderingarna vid något annat tillfälle. Eller tyvärr, det är egentligen en väldig eufori att inte ha bloggtid ikväll. Orsakerna till detta är nämligen helt klart fabulösa. Hur som haver. Jag älskar tanken på att lära mig att läsa människor. Jag älskar tanken på att jag har en kväll full med skratt och underbarheter framför mig. Jag älskar tanken på att jag har sådan tur. Nu är min bloggtid ute. Men sörj inte kära vänner, jag återkommer. Måste dock påpeka att mitt bloggande mest är i egoistiskt syfte. Kram

torsdag 14 maj 2009

i get a kick out of you

Det har sannerligen varit en sagolikt underbar dag. Lagomt många lektioner, och högläsning. Vilket är fabulöst mysigt. Det blir så stämningsfullt när man sitter och läser högt ur en riktigt bra bok i vetskapen om att lyssnarna verkligen är intresserade. Jag kan inte precis ljuga och säga att jag ogillar att ha all uppmärksamhet riktad mot mig och det jag säger. Eller i det här fallet; läser. Jag måste få fråga, trots att jag inte tror att du kan svara. Men vet du något bättre än att sitta i solen med en av sina favoritpersoner? Under en klarblå himmel, utan ett moln i sikte? Jag skulle inte tro det. Emellertid måste jag säga att jag vet något bättre. Mycket bättre. Men pga av min egoism tänker jag inte tala om det för dig. Den bilden behåller jag för mig själv. Den, med alla dess tillhörande känslor. Knuten i magen av kärleksharmoni. Lyckan. Jag hoppas att jag ska komma ihåg den bilden länge, bilden och musiken. Att föreställa mig den bilden ger mina läppar ett leende och min röst en sång var jag än befinner mig. Jag tycker om den här dagen, och ärligt talat! Jag fattar inte hur jag kan ha sådan tur!? Jag brukar tänka på det, på vilken tur jag har. Det är obeskrivligt och obegripligt och otänkbart och ofattbart och omöjligt och underbart. Godnatt världen.

onsdag 13 maj 2009

if he thought he could

Alltså, jag måste till er stora lättnad meddela att jag kommer att informera er om tider och platser och liknande. Så ni inte behöver oroa er menar jag. Det skulle kännas lite surt om jag råkade döda någon bara sådär. Jaa, jag har fått körkortstillståndet så jaa jag ska börja övningsköra. Men som sagt, no need to worry. För övrigt så är jag väldigt oElinig idag. Jag har högklackat på mig! Jaa jag vet, det är fabulöst. Jag tror inte att det har hänt förut. Ni förstår, jag måste öva. Jag är rastlös. Kolossalt rastlös. Det finns ingenting att göra. Eller om sanningen ska fram så finns det visst saker att göra. Jag skulle kunna skriva historia, vilket jag till mitt försvar kan säga att jag faktiskt ska göra! Snart. Jag skulle också kunna sjunga lite, eller plugga samhälle. Men vet ni vad det fina är? Jag vill inte. Jag trivs med att vara lite rastlös. Då vet jag att jag har lite dåligt samvete över att jag ingenting gör. Samtidigt som jag ändå mår helt paradisiskt av att inte göra någonting vettigt alls. 

tisdag 12 maj 2009

i saw her playin'

Nu är huset tyst. Förutom TVn som hörs svagt nerifrån och underbara Grayson Capps i datorhögtalarna. Jag kommer i stämning av Capps. Jag vet emellertid inte vilken typ av stämning jag hamnar i. En ganska harmonisk sådan skulle jag vilja säga. Jag älskar verkligen gammalt country gitarrplonk. Pinnbröd och korv är inte heller dumt. Speciellt inte med cellisfolket som verkligen (trots vissa skavanker!) är helt fenomenala. Tisdagarna får en att leva upp och när de dessutom innefattar solnedgång, älv och fåglar går de inte att beskriva i ord. Jag får en känsla av att allt är så mycket större. Av att jag är en åskådare till ett underbart spel i naturen. Ibland känns det som om det spelas enbart för mig, och ingen annan. Jag vet att ordet harmoni ofta återkommer i mina skrifter men jag kan inte hjälpa det. Harmoni är ett underbart ord och det är precis vad jag känner, i hjärtat. Ni vet, den här känslan av att man är jätteliten. När det knyter sig i bröstet och hjärtat smärtar. Känslan av så mycket kärlek att det svämmar över och man har inte den blekaste aning om var man ska göra av den! Känslan av så mycket kärlek att livet inte räcker till. Ingenting räcker till. Den känslan, den är harmoni. Jag känner faktiskt harmoni relativt ofta. Speciellt de gånger jag sitter vid ett hav, en sjö eller en älv och tittar på solen eller fåglar eller bara på vattnet. Ibland tittar jag inte alls, jag bara är. Att vara. 

måndag 11 maj 2009

i hear tyres rollin' down the road

Idag är jag inte på Billie-humör. Eller jag tror att Billie skulle funka också. Men jag hittat något bättre. Tusentals miljoner gånger bättre, och det är Grayson Copps. En helt underbar musiker som har skrivit en stor del av musiken i en av mina favoritfilmer A Love Song for Bobby Long. Så idag är jag helt klart på Grayson-humör. Hur kan man bara vaara något annat? Nää just det, jag menar det. Han är helt underbar. Jag skulle kunna lyssna på Washboard Lisa tills världen går under och miljöförstöringen gör våra ögon helt sönderbrända. Kära nån, jag ska vara blomvakt i några dagar. Jag säger bara; att lämna blommor i min vård, endast min vård, görs helt på egen risk! Jag avsäger mig härmed allt ansvar för blommor som dör enbart för att de saknar livslust. Därför får vi hysa allt vårt hopp till att de späda blomstren icket skall misströsta utan leva livets glada dagar i alla fall tills nästa vecka! Utöver allt det du tidigare ögnat igenom oroar jag mig för tillfället över att jag är alldeles för lite orolig för NK-provet imorgon. Och det faktum att jag inte känner att jag behöver plugga gör att jag känner en viss disharmoni. För alla vet att jag BEHÖVER plugga. Världen är allt bra konstifik. 

söndag 10 maj 2009

One upon a time

Billie är mitt humör idag. Billie the Vision & the Dancers. Jag har paddlat kanot idag. Ibland var vi tvugna att bära kanoten och ibland slog vi i stenar. Ibland tvingades vi ducka för nedfallna träd. På vissa platser hade bäcken kringlat sig fram och det var skarpa svängar. Emellanåt var bäcken som en väg och vi kunde lyfta upp paddlarna och njuta av fåglarnas melodiska sånger och vetskapen om att strömmen förde oss framåt. Det var stundom regn och stundom sol. Under en period blåste det nästan som storm. Det skulle aldrig ha gått om vi inte hade varit två. Precis som livet. När vi kom fram var vi blöta och trötta. Men lyckliga, för vi hade klarat det och vi skulle få gå in och ta på oss torra kläder. Triumf. Jag gillar att paddla. Det är härligt. Det är tusen gånger bättre att åka kanot genom tunnlar än att åka berg-och-dal-banor på Liseberg. Yes i think that everything is gonna be alright, someday, somehow. Jag säger ju att jag är på Billie-humör. Har gjort lite historia också. Nu ska jag inte göra någonting alls på hela kvällen. Möjligtvis lite NK. Om jag tycker att det känns väsentligt. Vilket jag med väldigt hög sannorlikhet inte gör. Godnatt världen.

lördag 9 maj 2009

Cleaning up the mess

Jag vet inte riktigt hur det känns. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag vet inte om jag har några tankar eller i så fall vilka tankar det skulle vara. Jag känner ett visst behov av att gå ut och skrika. Men jag vet inte varför. Jag vet inte så mycket för tillfället och det tar på krafterna. Att inte veta. Jag tror att jag måste fly denna världen för några timmar. Släppa allt och gråta när det är sorgligt, skratta när det är roligt och få ont i magen av sakenhet när det är romantiskt. Det är det jag älskar med att läsa och se film. Ikväll lär det bli några riktigt ytliga rosa fluffiga filmer. Eller några väldigt djupa Elina-aktiga filmer som resten av världen inte ser charmen hos. Håller på att se "Vicky, Christina, Barcelona" och den är underbar. Scarlett's roll passar henne hur bra som helst, precis som hennes roll i "A love song for Bobby Long" som på tal om ingenting är en av mina favoriter. Den har allt. Akustiska gitarrer och musik som sliter hjärtat ur kroppen och får själen att dansa. Den rätta accenten som får en att tänka på varma sommarnätter vid en lägereld. Alabamas underbart vackra landskap och den hänförande arkitekturen i New Orleans. Den speglar enkelhet och ärlighet. Renhet. Den visar kärlek när den är som bäst och den har poesi som är direkt breathtaking. Jag älskar den. Hur som helst så ska jag gå nu. Jag är på underligt humör. Jag vet inte men jag tror att jag måste skrika eller gråta eller vara förbannat arg väldigt snart. Innan magen slits ut ur kroppen. Inga kramar. SKRIK.

fredag 8 maj 2009

Mostly loveable

Jaha, jag kan ju med visst självförakt påpeka att jag snart är uppe i samma viktklass som Psyko. Jag tjockar mig ständigt och jag älskar det. Det är lite irriterande att skriva på ett sånt här tangentbord. Det är så platt. Men jag börjar lära mig känns det som. Har i alla fall lite flyt. Ikväll blir UDS. Like it. Hujjs

torsdag 7 maj 2009

Breathing in. You.

I brist på ork börjar dagens inlägg likadant som på bilddagboken.
Idag har jag haft linser hela dagen. Nästan. Det är najs. I eftermiddag har jag absolut inte gjort ett piss. Duschat och sett film och målat naglarna svarta och deprimerat över att mitt svarta nagellack är slut liksom månadens nöjesbudget. Så det blir med andra ord inget nytt på ett tag. För tillfället överväger jag allvarligt om jag ska plugga lite... HAHA, nu ljög jag. Jag överväger det inte alls. Jag ska se film och sen fika och sen fara till 'ONtan och svenan i mig att jag ska spara allt plugg till sista minuten. Halleluja och amen. Jag tycker faktiskt att det är lite tragiskt att jag har så "lite" grubblerier" att jag skriver om vad jag har gjort och ska göra idag. Jag underar vad det beror på. Jag har ju svart nagellack. Det är samma sak som att fundera. Varför funderar jag inte? Eller det gör jag ju. På varför jag inte funderar. Fast det failade ju som lite nu eftersom jag precis kom fram till att jag funderar... Det känns som att det vore helg och jag alldeles ensam svävar omkring på ett litet luddigt moln och diskuterar hjärtklappning och ohjärtklappning med Gud. Ska sanningen fram är jag på fruktansvärt konstigt humör. Nästan fascinerande. Underbart. Det är så lätt att slösa energi på att bli arg. Vi räknar till tre sen blir vi arga. Ett, två... NEJ. Jag vägrar. Inte idag idag idag idag idag. Jag vill inte. VILL INTE. Man ska vara glad och det är precis vad jag är. Glad. PUNKT SLUT. !!!

tisdag 5 maj 2009

It's in the air

Okej, dagens outfit består av... hahaha jag skojjar bara. Den dag jag börjar skriva om dagens outfit är jag fetdöd. Hur som helst så är det en bra dag och jag sitte på bärstigen. Jag känner att det hänger i luften. Det kommer en tid. Jag undrar om den tiden är kommen. Ibland känns det så. Det är underbart. Helt och fullkomligt klockrent underbart. Den här dagen är som sagt bra. Kollar Sandras och Maddos gaberober. Cellgrupp ikväll, känn taggen.

måndag 4 maj 2009

Better in time

Jag tycker att såndpedagoger borde akta sig lite för att vara "övertygade om att det kommer gå jättebra" när man ska sjunga Leona Lewis. Men man får väl lita på dem, de är ju trots allt de som vet. Nacken smärtar på grund av vedbärande som kvällsaktivitet. Men det kan faktiskt vara uppbyggande det också. Precis som att äta tårta när flyttande människor fyller ett år mer än förra året. Jag är stolt över mig själv. Otroligt stolt om sanningen ska fram. Av olika anledningar:
1. jag har klarat av första dagen på mitt nya liv
2. alla ångestnätter och allt kämpande har äntligen gett resultat.
Dessutom är jag glad för att jag har fått göra något för andra i helgen. Flera stycken har hört av sig och tackat. Ingenting kunde ha gjort mig gladare. Det är det jag har hoppats; att mina erfarenheter ska få hjälpa andra. Nu får dem det. Underbaraste av underbart. Tack.

söndag 3 maj 2009

Not by might, Not by power

Tack världen för en underbar helg men mängder av insikter, skratt och människor. Äntligen är det förflutna förflutet. Äntligen spelar det ingen roll. Eller det är klart att det spelar roll; en lärande roll. Äntligen vågar jag veta att jag har lyft blicken. Från och med nu handlar det om att prioritera det som ska prioriteras. Den som ska prioriteras. Från och med nu är det fokus som står överst på listan och jag lovar att jag ska göra mitt absolut bästa. När man lovar någon sitt hjärta, sitt liv, är det inte bara något man säger. Det ÄR något. Praktisera löften. Nu är jag alltså back in reality. Vilket mot all förmodan känns skönt. Eller okej, jag är nog lite rädd ibland. Men jag vet att vi kan. Tillsammans. Oslagbarhet och prioriteingsscheman. Underbart. Tack för i helgen min vän, jag älskar dig. Jag älskar dig för att du är kärlek, för att du är allt. För att du är mitt liv. För att du är anledningen till att jag lever. Jag önskar att jag var kapabel att älska dig lika mycket som du älskar mig.