just to hear you breathing

Den här dagen utvecklades från att vara enbart trött till att vara trött och hemsk och allt negativt som går att hitta. Till och med vädret är på min sida. Det hjälpte inte ens att duscha. Inte ens litervis vatten kan skölja bort känslor, hur kan då tårar göra det? Det är något som jag frågar mig. Eftersom tårarna verkar tro att de har makten att ta bort övermänskligt jobbiga känslor. Det är därför de fortsätter rinna. Men det fungerar inte. Jag hatar alla klockor som visar en ny tid varje gång man tittar på dem. Jag hatar att de är bevis på att tiden går. Jag önskar att jag kunde leva i en drömvärld. I en drömvärld där allt är nu. Jag önskar att jag kunde stanna tiden, och göra nu till alltid. Jag tycker om som det är nu. Jag vill inte ändra på något. Jag trivs. Den här dagen är värdelös. Kvällen kommer att ägnas åt att vara EMO. Jag önskar att jag inte kommer kunna somna. Jag är inte normal. Jag vet det. Vilken normal tonåring vill inte ha sommarlov? Jag borde skickas till psyket. Jag lyssnar på Aerosmith - I don't wanna miss a thing. Snart kommer jag att byta till James Blunt - Goodbye my Lover. Om jag känner för det så blir det kanske lite Michael Bolton - How am I suppose to live without you som grädden på moset. Låt- och artistval säger allt om min sinnesstämning. Jag kanske bakar kladdkaka också för att fullborda det hela, med hjälp av tröstätning. Tack Gud för tröstätandets gåva. Halleluja och Amen. Låt mig vara. (snälla snälla snälla LÅT MIG INTE VARA!!!)