one part is missing

Nu är jag halv igen. Jag förstår det inte riktigt. Vilket skrämmer mig. Jag känner mig halv. Som om en del av mig är borta. Guud, jag behöver snacka med nån. Jag håller på att blir galen. Jag är övertygad. Ensam. Ni vet, det känns som om något saknas. Hur kan det vara så?! Jag förstår det inte! Jag kan inte slappna av, jag bara saknar. För det är något som är borta. Vad gr man när något är borta? Jag har ingen aning. Jag bara saknar. Men jag älskar stunderna när jag inte är halv. Då allt bara känns... som det ska kännas. Då jag inte saknar, eller inte vet. Då jag bara är. Bara är lycklig. Jag älskar de stunderna. Nu är jag halv igen. Det får mig att gråta.