Tänk så många papper världen har att erbjuda. Alla dessa tomma rader och pennor som väntar på att få mötas. Tänk på alla världens ord och alla tusentals saker de kan bilda. Alla hjärtan de kan brista, all glädje de kan ge och all sorg de kan skapa. Några ord på ett papper. Skriva på en av världens tomma rader med en av världens alla pennor. Det är något visst med ord. Det är något fängslande med vad de kan göra, vad ord som sätts samman till en helhet kan betyda. Vad alla dessa miljontals ord har att säga. Tänk att ett litet ord kan säga så mycket. Tänk att några små ord tillsammans kan säga så mycket mer.Jag har funderat. Varför skriver man bäst under regninga dagar. Eller under ensamma, sena kvällar. Varför är det när man känner sig som mest av något som orden kommer lättast. Som mest lycklig, som mest ensam, som mest filosofisk, eller bara som mest. Det är sådana frågor som de här, som jag aldrig kommer att få svar på. Det är frågor som de här jag inte vill ha svar på. Det finns vissa saker som bara är. Som existerar endast för att bli begrundade, rannsakade och till sist lämnade åt sitt öde eftersom ingen någonsin kommer underfund med svaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar