to say goodbye

Att ta farväl är det värsta jag vet. Även om det är ett varm och kärleksfullt farväl med förhoppningar om att ses igen. Ett farväl är alltid ett farväl. Jag tänker ofta på detta, speciellt de senaste dagarna har det legat och skavt inom mig. Jag är medveten om att jag under min livstid kommer att tvingas utstå många svåra avsked. Det får mitt hjärta att värka. Mest över de farväl som är för evigt. Jag vill inte. Jag bär så många av er i mitt hjärta, och med åren kommer det att bli ännu fler. Vetskapen om att jag någon gång kan komma att behöva säga ett sista ord till er får mig att gråta. En tår för var och en av er som väljer att gå en annan väg. Jag önskar att evighetsfarväl inte existerade. Men jag vet att jag tjänar på att vara realistisk. Vissa av er kommer jag att gå bredvid tills vägen tar slut medan andra kommer att gå sina egna vägar. Det är för er, vi som går skilda vägar, mitt hjärta värker och mina tårar faller. För att slippa säga det där sista ordet tänder jag ett ljus. Ett ljus för varje hjärta.