to feel life

Jag läste precis Egoinas blogg. Hennes pojkvän har gjort slut med henne och idag skrev hon att ibland känner man verkligen att man lever. Att ibland känner man ingenting och ibland känner man allting. Så är det verkligen. Jag känner ofta och mycket. Att känna är en del av allt som är jag. Att känna och att fundera. Jag är en riktig kännafundera-person. Jag tror att man mår bra av att tillåta sig själv att känna. Kanske inte allt för mycket. Men oftast. Man måste få må dåligt ibland och ibland måste man få galna sig och hoppa upp och ner skrikandes av glädje. Jag rekomenderar det sista. Men ibland har jag bara stunder då jag riktigt känner att "Nej. Nu behöver jag må lite dåligt och tycka lite synd om mig själv och gråta en liten skvätt". Sådana kvällar gosar jag till det riktigt ordentligt så att deppigheten blir helt perfekt.