oh, writing stories

Evigheternas evighet. Jag känner mig lite uppgiven just för tillfället. Kära nån. Jag ska ju renskriva en intervju. Det går inte bra. Fruktansvärt osammanhängande blir det och jag kommer aldrig kunna göra mitt intervjuoffer rättvisa. Så i detta ögonblick sitter jag och trycker play och stop, rewind och play igen på en liten bandspelare. Det hjälper inte så mycket. Jag blir bara mer och mer fascinerad och mer och mer uppgiven, allt eftersom det dyker upp mer och mer saker att skriva om. Evigheternas evighet. Jag säger då det. Adjö.