Den mänskliga rädslan. Jag förstår inte riktigt. Vi är rädda för att sticka ut, samtidigt som vi är rädda för att inte synas. Vi är rädda för mörker och sådant vi inte vet något om, sådant som är okänt. Vi letar desperat efter svar på allt trots att de svar vi ibland får skrämmer oss mer än ovetskapen. Det skrämmer oss att ha många valmöjligheter, tänk om jag väljer fel? Det skrämmer oss att inte få välja, ingen annan vet vad som är bäst för mig. Vi är rädda för ensamhet. Vi är rädda för spindlar och höjder. Vi kan till och med vara rädda för varandra, och för våra egna tankar och känslor. Går det någonsin en hel dag utan att vi är rädda för något?Jag önskar att det gjorde det. Jag önskar att jag kunde få uppleva en hel dag utan att ens varit i närheten av att tänka "tänk om" eller "jag vågar inte". En hel dag där all energi skulle ägnas åt att leva. Men jag vet inte hur man gör, och jag vågar inte försöka. Tänk om jag misslyckas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar