the art of surviving

Det är väldigt intressant, det här med att överleva. För det gör man faktiskt. Oftast i alla fall. Hittills i alla fall. Trots att det ibland, och kanske till och med ofta , mest känns som om världen bara försvinner under ens fötter och man faller. Faller, faller och faller.

Det är rätt intressant, det här med att man alltid fångas upp, av en vindby från rätt håll. Eller kanske upptäcker man rent av att man själv har vingar. Ibland kanske det känns som om man har landat, och dött. Men så öppnar man försiktigt, försiktigt ena ögat och upptäcker att oj! Jag är visst inte död, jag lever ju ändå.

Det är rätt intressant, det här med att leva. Konsten att andas trots att det är uppförsbacke och trots att man inte har så värst bra kondition. Det kan till och med vara lite svårt att bromsa när det är jättelånga nedförsbackar, men ibland måste man göra det ändå. Liksom för att se till att man inte kraschar när man kommit ner. Men lite fart måste man ändå ha, så att det går lättare att cykla uppåt.