words of today

I Svenska Akademiens ordlista, även kallad SAOL, finns sjuhundrasextioen olika ord som börjar på "över-". Mina favoriter är:

överlevnadsproblem s.

överraskningsmoment s.

översnöad adj.

oh, back to normal

Nu börjar saker och ting kännas lite mer som vanligt. Jag sitter nämligen och bloggar i Alexanders lägenhet, vilket jag brukar göra. Så sjukt underbart det var att träffa alla idag. Tusen miljoner. Jag blir så glad. Nu hoppas vi bara att det blir på bästa möjliga vis imorgon. Om det innebär Ullånger eller Halloweenfest får framtiden utvisa. Nu ska jag sociala. Adjö.

oh, it's possible but don't try

Tro det eller ej kära vänner, jag steg upp klockan tio idag och jag har faktiskt klätt på mig. Försökte göra något åt mitt utseende men det gick inte så bra. Inte så värst värst bra. Jag har liksom inte de rätta förutsättningarna idag. Liksom. Jag åker nog en sväng in till the city idag. He he he. Lycksele alltså. Förhoppningsvis träffa lite människor. Förhoppningsvis. Ojsibojsi, jag är på upprepningshumör. Ni vet, upprepa för upprepandets skull. Förresten! Jag är nu stolt ägare till två stycken John Mayer skivor. Continuum och Heavier things. Han är bra han, John Mayer. Hur som haver. Adjö.

song of today

When you're dreaming with a broken heart

Then waking up is the hardest part

You roll out of bed and down on your knees

And for a moment you can hardly breathe

Dreaming with a broken heart - John Mayer

oh, honey i stole your jumper

Ge mig en liten kram. Bara en liten. Så blir jag glad. Jag tänkte att jag skulle visa min fina skrivbok. Den är grön med små prickar på, och en liten fågel. Den är handskrivningsversionen av Elinas liv, skriv och åskådningar. Den är mig väldigt kär. Ni förstår, man vill inte skriva allt man åskådar på bloggen så att alla kan läsa. Vissa saker gör sig mycket bättre i en liten grön fågelskrivbok med små prickar på. Tycker jag minsann.

oh, i'm going out

Åhå. Det här är en sådan där dag när solen egentligen inte borde skina. Helst av allt vill jag gräva ner mig under täcket med Harry Potter-böcker och godis. Men det går bara inte. Jag får finnar av godis och sängen är bäddad och solen skiner ute. Men jag är trött. Lite trött är jag allt. Kan jag känna. Jag övervägde att duscha men då kunde jag känna att nej. Jag vill inte bli blöt idag. Jag ska gå ut. Kände jag. Sedan måste jag ringa ett samtal, som kommer att gå bra, och sluta skjuta på den där äckliga geografin, som inte kommer att gå bra. Evigheternas evighet. Jag önskar att det börjar regna. Solen är så obarmhärtigt solig. Adjö.

oh, well

Min mamma tycker att jag ska göra något idag. Jag håller nästan med. Bajsförkylning som gör att jag inte kan jobba. Att hosta på pensionärer är ingen hit. SÅ. Jag undrar vad jag ska göra. Gå ut eller något liknande. Fast först. Klä på mig. Adjö.

word of today

miserabel [-a´-] adj. -t

bedrövlig, eländig, usel

oh, tell me about it

Vet ni vad. Jag känner en sådan väldig lust att skriva något jätteintressant. Men jag vet inte riktigt. jag tror att jag ska ringa ett samtal. Jag kände riktigt det. Men man vill ju inte störa hur som helst. Ingen vill prata med mig idag, ingen är snäll. Jag ska jobba imorgon och det kändes jobbigt att kliva upp på morgonen. Men om man ser allt ur lönens synvinkel känns det lite bättre. DET ORDNAR SIG. Kära nån, säger jag bara. Och han bah "jag vet ju att du kan" och ja bah "du kan va". Men det spelar ingen roll eftersom ljudet på min dator fortfarande inte fungerar och jag behöver Aberfeldy's shining star. Adjö.

oh, quite terribly

Jag följer en blogg som heter Nootebookdoodles. Den är alldeles fullkomligt fantastiskt underbar. Lite sådär så att man blir glad i hjärtat när man läser den. Den innehåller tusen vackra fotografier med kloka och underbara ord på. På ett står det såhär. Och det var så vackert så jag inte bara blev lycklig i hjärtat utan i hela kroppen.

"you are the one, that lies close to me... whispers, "hello i miss you quite terribly."

oh, there is something special with that song she sings

"de smeksamma orden singlade ner över henne som körsbärsblom"

körsbärsblom.

oh, sleeping beauty

Här sitter jag. Endast iförd i rosa fluff och redo för sängen. Igen. Den här tisdagen är en försenad och väldigt välbehövlig vilodag. Jobbet är framflyttat till imorgon. Istället för att läsa skönlitterära romaner borde jag läsa tråkig geografi. Men tänk efter, tråkig geografi är tråkig och jag har lov. Väldigt mycket lov känns det som. Eftersom jag är ungefär tjockast i världen idag med allt mitt godis och te med tusen socker. Adjö.

song of today

Ha den äran idag, på min födelsedag

vi hyllar mig idag, det är min dag idag

jag får tårtans första bit, och äter med stor aptit

Här hurrar allihopa gång på gång

Jag vet ju att jag är tjockast av oss här,

men det blir bara mer för er att hålla kär.

oh, heaven's waiting

De droppar av nu. Mina tanter och farbröder som alltid har funnits. De som bytte godis mot teckningar under hela barndomen. De som minns alla namn och aldrig slutar be. De som lyser upp när man kommer och som tar i hand och säger "Gud välsigne dig". De som har levt långa liv där tröttheten tillslut börjar lysa igenom men som ändå och fortfarande orkar. De som berättar om sina barnbarn och om andras banbarn och som aldrig missar en söndag förmiddag i kyrkan. Livet var långt. Det var dags att vila. Ha det så bra hemma hos Jesus. Du saknas.

oh, sunday agen

Jag sitter och känner att idag ska jag åka hem till Norrland. Jag kommer att sakna. Det gör jag alltid. Resvägen går med bil till Göteborg, därefter tåg från Göteborg till Vännes, buss från Vännes till Lycksele, sedan en annan buss mellan Lycksele och Rusksele och till sist bil från Rusksele till det lilla röda huset i Idbäcken. Beräknad ankomsttid ca halv tio imorgon förmiddag. Med tanke på att vi åker ca halv tre i eftermiddag ber jag ödmjukast om underhållning under resan, sms eller telefonsamtal. Nu ska jag nog klä på mig, och duscha, och lite sådant. Möjligtvis. Kanske. Jaa. Adjö.

song of today

Can i stay with you my shining star
Everything that I need seems to be where you are
Now the sun is eclipsed and here you are
You are my shining star

Shining Star - Aberfeldy

oh, happy birthday

Jag har lite funderingar angående min födelsedag som händer på måndag. Det blir en intressant födelsedag. Pappa är inte hemma, mamma jobbar på dagen, själv kommer jag till Lycksele någon gång på morgonen. En sådan födelsedag har jag aldrig haft. Hade det varit för några år sedan hade jag varit jätteledsen i hela världen. Men jag är stor flicka nu så jag kan själv. Angående saker som inte rör födelsedagar heter bandet Aberfeldy och låten Shining Star och det är den vi älskar idag och imorgon och faktiskt igår med. Tusen miljoner vad jag tycker om den och ni kan lita på att den blir dagens sång. Underbart. Här väntas släkt. Adjö.

oh, this ain't working

Vet ni vad. Detta fungerar inte riktigt. Jag saknar min Sandra. Hon skulle bara veta. Ni skulle bara veta. Sandra och Alexander är liksom sånnahärna som bara ska vara i min vardag. Lite som mat ungefär. Jag får ta och slå en liten pling känner jag. Frågan är om det riktigt skulle fungera utan älskvärda telefoner. Då skulle vi ju vara ensammast i världen och utan kontakt med alla andra ensammingar i andra världar. Håhåjaja. Ni skulle bara veta hur det är. Det är liksom en liten sak som bara ska vara varje dag, lite Sandra om dagen. Nog saknar jag er allt, det gör jag. Emellertid, med tanke på omständigheterna och dylikt, överlever jag ändå. Hoppas vi på. Om inte febrigheterna tar död på mig och smstummarna bryts av på mitten och hoppas på av någon ond människa vid namn MAMA. Som tycker att "O nej mitt barn, du skola icke smsa mycket". Det gäller att passa sig och skriva i smyg och ultraljudlös ativerat. Det vill säga, noll ljud och noll vibration.

Detta är ett fluminlägg för att fördriva tiden innan jag får mat. Jag är känner nämligen en märkbar känsla av hunger. Som vanligt. Glass är jag sugen på, chokladglass. Det är inte dåliga tider. Jag har förresten hittat en sax idag, den heter Supersaxen Sigbritt och kan klippa i silvermynt. Till och med. Det ni. Men det är ingenting som rekommenderas, sa de på reklamen. Men reklamer bara ljuger. Sigbrittar är bra.

Jag överväger starkt att avsluta detta inlägg innan någor fruktansvärt händer. Jag menar. Jag språkar för kollektivistiskt tänkande vilket får mig att fundera över vad jag egentligen skriver. Jag menar. Tänk om någon vilsen själ som inte känner mig skulle råka klicka sig fram till min blogg av misstag och sedan, av ännu mera misstag, läsa detta inlägget. Det skulle inte vara roligt. Den vilsna själen skulle tro att jag är ungefär helt konstig i huvudet och minst sagt dum. Det vill vi ju inte, det vore lite tragiskt. Därför säger jag adjö nu. Adjö.

oh, loveable

Natten har varit fruktansvärt febrig och sjuk. Men det gör ingenting eftersom jag är omgiven av en massa släkt. Det är underbart och det absolut bästa jag vet. Men jag saknar er faktiskt, där uppe. Det känns lite ovant och lite konstigt att inte träffas varje varje varje dag. Det blir ett intressant och välbehövligt lov. Jag älskar och skrattar mig lycklig och glad åt att äntligen ha tillgång till en dator med ljud. Spotify är en fantastisk uppfinning och jag har världens bästa spellista. Underbart. Större delen av dagen har tillbringats nere på samhället och halloweensmink är inhandlat med förhoppningar om att halloweenfesten blir av.

Jag är otroligt nyfiken på hur min text ser ut i IKON. Tyvärr ligger den inte ute på deras hemsida eftersom det bara är en krönika. Eller krönikaaktig text. Ungefär. De som har läst den säger att den är bra. Jag har också läst den, och är stolt över den. Men känslan av att se den i en tidning, publicerad. Det är lycka rakt igenom. Det hade jag aldrig kunnat drömma om, även om tidningen inte är världens mest berömda. Men det spelar ingen roll och rör mig inte ryggen. Jag är glad och snorig. Ring om det är något och är det inget så ring gärna ändå. Adjö.

song of today

One day at a time sweet Jesus
That's all I'm asking from you
Just give me the strength
To do every day what I have to do
Yesterday's gone sweet Jesus
And tomorrow may never be mine
Lord help me today, show me the way
One day at a time.

oh, travel on

Det är en utmattad dag idag. Full med kärlek och släktingar. Morfar firar 70år och vi anlände till Dalsland och ett fullt hus idag på dagen. Tågresan inatt var tuff, sittvagn, förkyldheter och extremt lite sömn. Nu blir det tårta så hörs vi senare. Adjö.

oh, tuesday

Idag är det tisdag och jag är underbart pigg och glad. Fantastiska dag. Kära nån. Dagen har ägnats åt lite skolgående, pizzaätande, packande, och sjungande och jaa. Det har varit så mysigt så. Jaha. Jaa, imorgon bär det av söder ut. Det tycker vi om. Det ska bli jättekul. Fast inte tågresan. Usch och fy och blä. Där förväntar jag mig sms-underhållning som heter duga. Bara så att ni vet, vad ni har för krav på er, menar jag. Vad menar jag egentligen? Vet ej gurkpastej. Snart är det natt. Jag tror att det blir bäst så. Hehe. Adjö.

oh, monday

Måndag idag. Dansbansspel på ESVn. Kör ikväll. En måndag.

oh, sunday

Idag har jag hunnit med att hänga upp min vackra svarta och nymålade spegel. Jag är nöjd. Jag är glad för jag är nöjd. Men det har även hunnits med att ramla med cykeln på en glasväg och det gjorde aj. Samhällen är färdig nu. Jag är relativt nöjd, ska jobba mer med den efter lovet. Städningen är bortgjord och ikväll väntar inget annat än lite historia och mycket gitarrspel. Jag lider för tillfället av brist på bloggmotivation. Eller, lider är väl att ta i. Jag mår rätt bra faktiskt. Som Daniel sa, vi börjar vara tillbaka på banan. Det är bra. Adjö.

oh, well done honey

Duktiga duktiga jag är äntligen färdig med kladden. Men jag har bara ordbajsat. Alltså, den är helt ogenomläst. Men det sparar jag tills imorgon. Så som jag har jobbat idag anser jag mig förtjäna en lugn kväll. Fast jag måste göra historia, men det går fort. Tror jag. Det är intervjun som är det viktiga. Som sagt, jag ska finslipa lite imorgon och sen får det vara färdigjobbat innan lovet. Då ska koncentrationen läggas på geografi och lovhavande. Jag längtar sååå tills på onsdag då vi åker ner till min kära mormor och min kära morfar. De tycker vi om, det gör vi. Där kommer det att vara ungefär tusen släkt eftersom lilla morfar fyller sjuttio. Tycka om släkt, tycka om lov. Bajs på geografi och matte. Nu dödar min nacke mig så jag måste gå. Och spela gitarr. Det är mycket roligare att dö med en gitarr i handen.

oh, writing stories

Evigheternas evighet. Jag känner mig lite uppgiven just för tillfället. Kära nån. Jag ska ju renskriva en intervju. Det går inte bra. Fruktansvärt osammanhängande blir det och jag kommer aldrig kunna göra mitt intervjuoffer rättvisa. Så i detta ögonblick sitter jag och trycker play och stop, rewind och play igen på en liten bandspelare. Det hjälper inte så mycket. Jag blir bara mer och mer fascinerad och mer och mer uppgiven, allt eftersom det dyker upp mer och mer saker att skriva om. Evigheternas evighet. Jag säger då det. Adjö.

oh, it's strange

Vet ni vad. Jag känner att jag är på ett väldigt underligt humör just nu. Jag skulle skriva bilddagboken.se i adressfältet, men fingrarna liksom ville inte. Det blev bajskorv. Så mogen är jag, vissa dagar. Jag har tränat karatesparkar idag. Det ni. Det var grejer det. Evigheternas evighet vad farligt det var. Ont i benen fick man. Ovig är man. Men liten och lagom.

oh, guitar

Dagen har inneburit simpla engelskaprov, en massa skolfotografering. Trevliga människor och gitarr. Jag tycker om gitarrer, och såklart trevliga människor. Men inte skolfotografering och engelskaprov, inte ens om de är simpla. Eller ibland. Men oftast inte. Kvällen kommer att bli trevlig, men är dock onämnbar. Det var allt. Adjö.

oh, marry me!

Tillåt mig att le ett ynka litet leende åt den underbara bilden som föreställer hela min släkt på pappas sida. Den togs i helgen på bröllopet. Underbart. Jag har en väldigt trött, stressig och snurrig dag idag. Den har innehållit massor med musik, både bra och dålig, stämd och ostämd. Jag har till och med hunnit utsättas för ett frieri. Helt galet. Men det är komiskt. De kanske har en annan kultur i Turkiet, han förstod inte riktigt när jag svarade att jag känner mig aningen för ung för giftemål och att jag inte vill gifta mig med någon jag aldrig träffat. Herregud ändå. Hur avvisar man någon som inte förstår vare sig engelska eller svenska. Ikväll är det engelskaplugg och sova som står på schemat. Jag känner att jag behöver varva ner lite. Jag ber om ursäkt för den senaste tidens dåliga uppdatering och tråkiga inlägg. Adjö.

oh, it's freezy

Vet ni vad. Jag har en Rolling stones t-shirt på mig idag. Den tycker vi om. Men det är lite kallt. Lite mycket kallt. Kanske eftersom det är vinter. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Det är i alla fall en trött dag idag. Och ikväll är det sista tjejgruppsgången. Det är ledsamt, om jag ska uttrycka mina känslor i ord. Jag har min första lektion klockan tio och trettio. Alltså halv elva. Sedan har jag hål till klockan halv tre. Inte snällt. Dumma schema. Dumma buss. Dumma hus som ligger i Rusksele. Stackars jag ville sova imorse. Jag riktigt kände det i hela kroppen där väckarklockan ringde. Jag ska snart agera väckerklocka och utöva lite skadeglada väckningar på mina sött sussande vänner. Vars bussar och hus inte är dumma. Men usch, vad kallt det är. Varenda liten liten fiber i lilla lilla mig känne det. Adjö.

oh, goodmornig sunshine

Godmorgon världen. Har precis förtärt dagens första mål mat. Gårdagskvällen var jättekul men förde med sig skrivkramp. Tur att vi har vår alldeles egna skrivmaskin. Inbjudningskorten tog längre tid än planerat vilket resulterade i att jag missade bussen och fick våldsgästa stadsborna. Men kalasplaneringen gick alldeles utmärkt. Plus att jag igår ringde och fixade så att jag ska få inskolas på Blåklockan tisdagen på lovet. Det gillas. Jag är stolt. Nu ska jag börja lägga på hög. Sovmorgon idag, men snart bär det av till skolan. Adjö.

the art of surviving

Det är väldigt intressant, det här med att överleva. För det gör man faktiskt. Oftast i alla fall. Hittills i alla fall. Trots att det ibland, och kanske till och med ofta , mest känns som om världen bara försvinner under ens fötter och man faller. Faller, faller och faller.

Det är rätt intressant, det här med att man alltid fångas upp, av en vindby från rätt håll. Eller kanske upptäcker man rent av att man själv har vingar. Ibland kanske det känns som om man har landat, och dött. Men så öppnar man försiktigt, försiktigt ena ögat och upptäcker att oj! Jag är visst inte död, jag lever ju ändå.

Det är rätt intressant, det här med att leva. Konsten att andas trots att det är uppförsbacke och trots att man inte har så värst bra kondition. Det kan till och med vara lite svårt att bromsa när det är jättelånga nedförsbackar, men ibland måste man göra det ändå. Liksom för att se till att man inte kraschar när man kommit ner. Men lite fart måste man ändå ha, så att det går lättare att cykla uppåt.

synonym of today

misantrop

(motsats: filantrop) människohatare, världsföraktare, folkskygg, människofientlig människa

oh, how beautiful

Bröllopet igår var vackert. En massa släkt på samma plats, inte dåligt det inte. Utan riktigt riktigt trevligt. Idag blir det också en massa släkt på samma plats. Nämligen i Abborträsklidens byastuga där det ska hållas trettioårsfirande. Jag är nyduschad och färdigjobbad och sitter och läser i min nya, alldeles fullkomligt fantastiska, synonymordlista. Bilderna är från igår. Och jag skriver, och oroar mig för livet och allt det innehåller. Adjö.

oh, i can talk

Godmorgon världen. Jag har åkt på snorig-och-utan-röst-sjukan, även kallad förkylning. Jag känner bara hur huvudet är alldeles luddigt, och det var välbehövligt att komma hem och sova en hel natt i sin egen säng efter en väldigt hektisk vecka. Rolig och underbar, men hektisk. Klockan två i dag är det bröllop som gäller, jag älskar bröllop. Det finns få saker som är vackrare, så det ska bli hur kul som helst. Speciellt om jag piggnar till lite. Gårdagen var jätterolig, vaknade upp hos Sandra, var på skolan, käkade mat hos Alexander och spelade gitarr/såg Idol hos Petter. Riktigt trevligt hade jag. I helgen väntar hemmavarande, bröllop och trettioårsfirande. Jag ska försöka att vila upp mig och få lite skolarbete undanstökat. Till exempel geografi och samhälls. Nu ska jag äta frukost. Adjö.

todays'

DAGENS VILL HA: min röst
DAGENS KLÄDSEL: rosa fluffig morgonrock och rosa fluffiga tofflor
DAGENS SMINK: gårdagens mascara
DAGENS FRISYR: platt, hängande
DAGENS HÄNDELSE: bröllop
DAGENS LÅT: collide - med?
DAGENS PLANER: ändra dagens klädsel och smink innan bröllopet
DAGENS SAKNAD: min röst
DAGENS DUMMASTE: att jag vaknade för tidigt
DAGENS SJUKA: utan-röst-och-snor-sjukan
DAGENS DROG: nässpray
DAGENS ROLIGASTE: att jag har godis i en låda
DAGENS FAVORIT: att jag ska på bröllop
DAGENS KÖP: saknas.
DAGENS HUMÖR: mycket seg och förkyld
DAGENS ORD: närtäppa

oh, sweet guitar

Jag tycker om gitarrer. Speciellt när man kan spela på dem. Det gillar vi. Mycket. Nu blir det Idol med Alex och Petter. Adjö.

oh, well i'm not tired

Gårkvällen tillbringades i sällskap med Alexander, Petter och Sandra på Brännbergsvägen där det bakades scones, massagades och dracks te. Många intressanta samtalsämnen. Jag har saknat Brännbergsvägen 29C och Lukas och Sandra. Det var ett välbehövligt besök, om man bortser från alla hennes väckarklockor som ringer helt sjuka tider. I eftermiddag ska jag våldsgästa Alex. Men innan dess väntar en hel del skolarbete, som jag inte alls känns peppad på. Tragiskt nog måste man ibland göra sådant som känns jobbigt. Jag är ungefär världens snorigaste idag och jag funderar på att börja använda mössa. En plattskalle är vad jag är och det känns lite ovant. Men det är värt att nämnas. Inget tjorv idag inte. Adjö.

the art of being afraid

Den mänskliga rädslan. Jag förstår inte riktigt. Vi är rädda för att sticka ut, samtidigt som vi är rädda för att inte synas. Vi är rädda för mörker och sådant vi inte vet något om, sådant som är okänt. Vi letar desperat efter svar på allt trots att de svar vi ibland får skrämmer oss mer än ovetskapen. Det skrämmer oss att ha många valmöjligheter, tänk om jag väljer fel? Det skrämmer oss att inte få välja, ingen annan vet vad som är bäst för mig. Vi är rädda för ensamhet. Vi är rädda för spindlar och höjder. Vi kan till och med vara rädda för varandra, och för våra egna tankar och känslor. Går det någonsin en hel dag utan att vi är rädda för något?

Jag önskar att det gjorde det. Jag önskar att jag kunde få uppleva en hel dag utan att ens varit i närheten av att tänka "tänk om" eller "jag vågar inte". En hel dag där all energi skulle ägnas åt att leva. Men jag vet inte hur man gör, och jag vågar inte försöka. Tänk om jag misslyckas?

oh, goodmorning

Godmorgon världen. Gratulerar säger vi idag till den lilla flickan på bilden som dagen till ära uppnått den avsevärda åldern av sjutton höstar. Som sagt så krävdes det mycket mod och styrka, men hon har lyckats. Nu är det dags att börja pensionsspara. Pluttinutti töötingen.

I mitt hus så värker halsen och väckarklockan ringde alldeles för tidigt, med tanke på att jag och min far inte lämnar huset förrän klockan nio. Det kändes lite jobbigt när jag insåg att jag utan anledning klivit upp tjugo över sex. Förbaskat. Hur som haver, idag blir det ingen sånglektion för min del eftersom min lilla hals inte vill vara med längre. Men vi hoppas på att det blir bättre till i eftermiddag så att jag i alla fall kan sjunga med kören. Jag är alldeles lite tom i huvudet idag. Vet inte riktigt vad det beror på. Igår när jag satt och antecknade lite på caféet fick jag ihop lite texter, funderar på att dela med mig av någon av dem här på bloggen. Jag har inte riktigt bestämt mig än, vi får se vad som händer. Innan jag avslutar detta inlägget måste jag passa på att be om ursäkt för min sorgliga fantasi de senaste dagarna. Jag vet att det har varit tråkiga inlägg, jag ska försöka att fundera till det så snart jag kan. Adjö.

oh, it hurts

Jag blir så ledsen. Ärligt talat. Stressade hem som en annan dåre. Fast bussen gick lika fort ändå. Känner verkligen att jag inte kan engelskan och att jag ligger dåligt till gällande geografin. Jag är hungrig, och trött. Har haft en hormonstinn dag och varit allmänt förvirrad och konstig. Jag saknar mina Sandror. Det känns som om jag inte har träffat en enda människa på hela veckan, förutom Alexander. Den stackaren får stå ut med mycket. Nu när jag kom hem tänkte jag göra mig lite glad genom att sjunga lite på de sånger jag och Anders, min underbara sånglärare, jobbar med för tillfället. MEN TROR NI INTE ATT HALSEN LÄGGER AV?! Vad är det här? Jag blir så ledsen. Jag ville ju sjunga, nu har jag ont. Jag har inte ens tagit upp notpapprena och tittat på dem sedan förra veckan. Det är pinsamt. Sjunga tycker jag ju om. Jag vet inte vad det är, det känns som om jag har hunnit vara hemma en halv kväll sedan förra torsdagen. Kära nån. Adjö.

oh, why?

Jag är inte riktigt på topp idag. Vaknade till snöslask och började dagen med att simma och basta. Gick sedan till ett café där jag parkerade mig med mitt anteckningsblock och kaffe. Det var mysigt och jag ska göra om det. Jag är på väldigt konstigt humör idag. Det känns som om någon har satt lås på mina tankar och virat in hjärnan i ett stort duntäcke och som om världen får mig att vilja gråta. Jag känner mig inte ensam med en penna i handen. Jag undrar om det kan bero på den första snön. När den kommer och lägger sig som ett tjockt täcke över världen. En skyddande filt över allt det trötta. Solen som lyser och marken som glittrar som om någon där uppe tappat ut en bruk med pysselglitter, sådant som man hade på dagis för att göra sina teckningar extra vackra. Snön lyser upp hösten när färgerna i löven mattas av och solen inte längre orkar. Ett tjockt, varmt och isolerande duntäcke som gör fötterna kalla och barnen lyckliga. Adjö.

quote of today

"Det finns alltid hopp. Du är bäst"

oh, well it's possible

Vet ni vad. Jag har gjort intervjun idag. Det var fantastiskt roligt och Herr Westerlund är en underbar människa som bor på en underbart vacker plats. Det är få människor här i världen med hjärtan av guld, jag har haft turen att tillbringa fyra timmar tillsammans med en av dem. Jag ska dock inte avslöja allt för mycket utan hänvisar till den kommande boken, intervjusamlingen som jag redan innan den är gjort kan rekommendera starkt.

Jag äntligen fått förklarat för mig varför ljudet på datorn inte fungerar. Det är för att ljudkortet pratar ett annat språk och drivrutinerna är fel så de kan inte översätta det till riks-datriska så att datorn förstår. Ungefär. Så jag ska laga det, när jag har listat ut hur ett ljudkort ser ut.

Kvällen kommer att tillbringas hos Jonatan. Med cellgruppen. Det är premiär för min del, vilket känns spännande. Jag har en massa saker att ta itu med ikväll. Sådant som man bara inte kan lämna. I övrigt mår jag bra. Det är kallt ute och vintern är på ingående. Men det gör ingenting, inte nu i alla fall, när jag är inomhus. En annan visa blir det när jag kommer ut. Då gör det mycket. Nu är det mat som gäller, innan jag förgås av hunger. Inte fanns det någon synonymordlista som väntade på mig när jag kom hem. Utan korvarna på adlibris har skickat FEL BÖCKER. Det är inte okej. Jag blir lite ledsen. Adjö.

oh, you didn't!

Man får inte skriva såhär många inlägg på såhär kort liv. Bara så att ni vet. I alla fall inte om man har ett liv. Vilket betyder att jag får göra det, jättemycket.

oh, is that so?

Jag kände för att skriva ett långt och filosofiskt inlägg. Om något tänkvärt och intressant, som till exempel feodalismen under medeltiden. Men du kanske tycker att det är irrelevant, och kanske till och med tråkigt. Det tycker inte jag. Emellertid har jag de åsikterna när det gäller bråkräkning och gemensamma nämnare. Det är fruktansvärt. Jag förstår inte vitsen med gemensamma nämnare när ekvationen bara blir längre. Dessutom blir den svårare om man inte lyckas räkna ut den rätta gemensamma nämnaren. Det gör inte jag. Därför kan jag sannerligen inte förstå varför jag ska vara tvungen att använda gemensamma nämnare när jag räknar ekvationer. Ibland funderar jag starkt på att ta mitt lärande i lite mer egna händer, liksom för att lära mig något av väsentligt. Som jag kanske kan komma att ha nytta av, till exempel varför snöflingorna ser ut som små vackra stjärnor eller hur många gånger man behöver hoppa på samma ställe innan man har tagit sig igenom jordskorpan. Det, mina vänner, är väsentligt lärande. Jag måste också nämna att det ligger snö på min gräsmatta idag. Adjö.

PS. Om du råkar ha svar på någon av ovanstående frågor skulle jag uppskatta om du ville höra av dig på något sätt så att jag också får veta.

oh, sweetie you're mine

Vet ni vad. Jag har en liten kissekatt i mitt knä. Hon pussar mig på kinderna och kurrar i mina öron. Det är älskvärt. En riktig liten goding är vad hon är, som egentligen och helst av allt vill sätta sig på tangentbordet så att hon får min odelade uppmärksamhet. Jag har försummat henne på senaste tiden så hon har varit lite arg på mig ett tag. Men nu är vi vänner igen, och vi gör inget annat än att pussas. Adjö.

oh, no

Mina nya skor har gått sönder. Första dagen jag använder dem och så lossnar en rem. De är köpta i Sundsvall så att byta dem blir svårt. Vi får se hur det löser sig. Engelska om tio minuter, film. Romeo & Julia. Det fungerar i alla fall. Jag undrar hur min dag kommer att se ut. Om det blir gospel eller om jag måste återvända hem. Hem tror jag. Jag har inte varit hemma sedan i torsdags. På tal om ingenting så överväger jag starkt att börja designa skor. Som håller. Så slipper världen alla dåliga sko-dagar. I övrigt är det en bra dag. Men jag är ganska trött så man kan inte veta säkert. Allting är relativt, som man brukar säga. Jag skriver sedan, liksom för att sysselsätta mig med något. Adjö.

oh, yes

Underbar helg. Underbar verkligen rätta ordet. Jag har haft roligt. Jätteroligt. Träffat en massa Wibergare och andra trevliga människor. Det är alltid kul att skaffa nya bekantskaper. Jag sover i stan inatt. Ytterligare en intressant vetskap är att engelskans längsta ord är "floccinaucinihilipilification" vilket betyder "att se saker som värdelösa" och består av fyra ord på latin. Det har jag lärt mig idag. Och att en flugas öga har åttahundra facetter. Och om du undrar vad en facett är så ska jag berätta det nu. Men med någon annans ord. Allmänbildade människor, helt underbart. En facett är en liten plan yta, som på en flugas öga som är mångfacetterad, i detta fall* som en metafor för kulturell, arkitektorisk och allmän mångsidighet. Nyanserad kan man också säga. Adjö.

*"Göteborg är en mångfacetterad stad"

oh, i believe we did

Åh, nu är vi trötta. Eller jaa, jag vet inte riktigt vad vi är. Inte så hemsk närvarande i alla fall. Men det har varit trevligt i Sundsvall med nya kärleksskor och Nicos lägenhet och lite människor. Det är bra. Sånt tycker vi om. Jag är glad, jag har skrattat hela natten. Skratta är kul och om du inte passar dig väldigt noga kanske jag nyper dig i din vänstra näsvinge liksom för att kolla tjockleken. Eller i låret, eller knackar dig på bröstkorgen, liksom för att kolla om alla har knölar. Man vet aldrig om mans egen knöl är störst om man inte helt säkert har kollat på alla andras knölar. På bröstkorgen. Alltså, benknölarna som sticker upp där revbenen möts, eller något. Det är i alla fall ett väldigt intressant samtalsämne.

Nu är det släktträff. Precis som Fritzel hade med sin dotter i källaren. Eller nästan i alla fall, kanske inte riktigt lika brutalt. Vet ni vad hans fru säger innan de ska gå och lägga sig? JO, "har du släckt i källaren?" Eller som min mattebok säger. "Hur många kön finns det i kön?". VILKET ÄR VILKET? Är det kön i kön, eller kön i kön? Det ni. Fundera på det om ni vågar. Adjö.

oh, still breathing

Jaha, nu var man framme. I södern. Det är lite läskigt men jag antar att jag vänjer mig. Lilla Marcus har blivit stor och lilla Sandra har krymt. Lilla Jan-Olof har kört racerlastbil och lilla Carina har jag inte träffat än. Det regnar. Men det gör ingenting. Jag kan leva ändå. Nu ska jag inte skriva mer. Kanske inte alls i hela helgen mer. Det får vi se. Adjö.

oh, well that makes us one

Ni vet. När man vaknar och inte vet om det. Kom igen, ni förstår vad jag menar. När man inte riktigt är närvarande. När man är lite mer någonannanstans än vad man egentligen är. Jag vet inte heller. Förstår du? Snälla, om du förstår så kan du väl berätta för mig? En hemlighet, eller bara berätta vad du vet.

Idag ska jag bort. Till en annan värld. Någonannanstans, men inte här. Tänk om jag inte vill komma tillbaka. Det är det. Det som jag ibland blir lite orolig för när jag ska bort någonstans. Om jag inte vill komma tillbaka, vad gör jag då? Det spelar ingen roll. Jag har ju inget val precis. Jag måste tillbaka, det måste man alltid. Alltid tillbaka. Vet ni vad, mina inlägg är väldigt kryptiska nu för tiden. Men det är för att jag inte vet. Det är så jobbigt att veta, det är jobbigt när det gör ont.

Menar du verkligen det, att det är så? Menar du det av hela ditt hjärta och av allt och allt och allt du vet? Fundera på det du. Det brukar jag göra. Men inte längre. Jag vill nog inte veta, kan jag tro. Villintevillintevillintevillintevillinte! Men det får gå ändå. Adjö.