when there's nothing to do but waiting

Vet ni vad jag ägnar min tid åt? Jo, nästan all min tid, har jag kommit fram till, ägnar jag åt att vänta. Vänta på bussen, vänta på att väckarklockan ska ringa, vänta på att lektioner ska börja, vänta på mat, vänta på att tiden ska gå, vänta på olika TV program, vänta på solen, vänta på att få sova, vänta på människor, vänta på att få inspiration, vänta på att skolan ska ta slut, vänta på att få svar på frågor, vänta på Jonas, vänta på olika händelser och evenemang, vänta på bättre tider, vänta på allt. I princip. Jag har inte reflekterat över det förut. Men det är helt sjukt så mycket tid jag ägnar åt att vänta. Det är lite läskigt faktiskt. Usch och fy. Men jag kanske inte är så realistisk. Kanske måste jag se saker ur lite andra perspektiv, det brukar vara på det viset. Så förhoppningsvis behöver jag kanske inte gräva ner mig bara för att jag ägnar tid åt att vänta. Nejmen. Jag blir imponerad. Jag tänker positivt. Det ni, det är inte alltid det händer. Adjö.