Jag har ingenting att skriva om. För första gången i mitt liv förstår jag innebörden av att inte tänka på något. Förut sågs det som en omöjlighet. Nu är det ett krav för att överleva. Känns det som. Hur som haver, jag tar nog ett blogguppehåll på obestämd tid. Tror jag i alla fall. Ni märker väl. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar