still going on

Jag vet fortfarande inte vad som hände. Istället för ett blogguppehåll blev det tre inlägg under en dag. Men det gör ingenting, har jag ju sagt. Jag blev glad, jag hittade precis Emmas blogg. Hon hade skrivit dagens ord. Det tycker vi om. Det var längesedan jag skrev en "dagens". Det tycker vi inte om.

Åh, jag vet inte det. Tänk chica jetset-bohemer i sprakande maxiklänningar och tunikor, i 70-talets Marrakech.

Åh, jag vill skriva mera. Men det blir så mycket då. Nästan för mycket, och om det till och med kan bli för mycket av det goda. Då kan ni tro att det kan bli för mycket av mina tankar. Uppenbarligen för mycket av mig. Känner jag. Om jag var någon annan skulle jag inte kunna umgås med mig dygnet runt. Men eftersom situationen är som den är, möjligtvis ohållbar, så har jag inte så mycket att välja på.

Varför är det aldrig någon som använder styckeindelning. Det gör mig ledsen. Jag borde använda styckeindelning. Det är vackert och ger luft. Luft är bra, utan luft kan vi inte leva. Förstår du. Jag ska börja stycka mina texter. Jag tror att jag älskar det här inlägget. Adjö.