Jag känner stressen. Den kom inte krypande lite försiktigt. Den smög sig inte på. Den kom med full kraft och slog närapå omkull mig. Helgen kommer i precis rättan tid. Välbehövlig. Sånglektionen är längtbar och jag kommer att komma hem sent ikväll. Till ett tomt hus. Där jag kommer att tvingas att stressad packa, städa, duscha, plugga osv. Det kändes inte lockande. Men i guess that's life. I alla fall just för tillfället. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar