Oh du käre. Jag saknar mormar. Jag kände det. Varför är jag hemma, kanske ni nu tänker? Jo, sjukligheter och läxligheter gjorde att Tjejgruppen ställdes in ikväll. Tragiskt, kan man tycka. Jo absoult säger jag, men samtidigt skönt. Jag tycker om hemmavarande. Jag känner för att skriva. Helst en tusen miljoner vackra dikter. Men det saknas motivation. Nåväl, inte skall man klaga. Det finns dem som säger att skriva poesi är tio procent inspiration och nittio procent att... jag minns inte vad det hette. Men nittio procent handlar om att typ bara skriva. Jag håller inte riktigt med. Inte idag i alla fall. Men det kanske är av ren lathet. Bevare mig väl. Bilden är på solspeglingen av mitt fönster. Det är så mysigt i mitt rum för jag får som ett extra fönster under eftermiddag och kväll. Det är något jag tycker om. Det är så vackert. Kvällen kommer att avnjutas i form av idol, gitarrspel och geografi. Fast sudda avnjutningen på geografiskiten. Hugaligen säger jag bara. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar