Who's to blame?

Codan var faktiskt riktigt riktigt bra. Långt över förväntan och utan tvekan den bästa jag sett! Det blev tårar och skratt, men mest av allt en himla massa läskigheter. Härligt jobbat! Utöver det så tog sig dagen en tvär vändning. För tillfället är jag på sådant humör att jag bara skulle kunna tröstäta i mängder eller lägga mig ner och gråta över mitt miserabla liv. Fast egentligen ska jag inte klaga. I princip bestämmer jag själv att det ska vara så. För jag orkar orkar orkar inte vara positiv. Varför kan ingen bara förstå att jag behöver en kram...