Eftersom det aldrig är någon som läser min blogg känner jag att jag ska ta chansen och se det positiva med just det faktumet. Om du nu råkar existera, som läser detta, så hoppas jag att du inte riktigt förstår vad jag menar. och om du gör det så ber jag om ursäkt, eller om förståelse.
Mina nuvarande känslor skulle människor i min omgivning troligtvis beskriva som patetiska eller konstiga, och möjligtvis orättvisa. Jag är avundsjuk på en viss grupp människor och jag hatar dem för att jag vill vara som dem. Jag vill vara kreativ och vacker. Jag vill kunna det de kan och göra det de gör. Och jag vill kunna göra det bättre än vad de själva kan! Jag är väldigt känslomässig för tillfället, och jag är verkligen ledsen att jag låter det gå ut över er. Men om jag kunde skulle jag avvisa er till någon främmande planet långt bort från den här världen! Ni är alldeles för mänskliga och lika mig, men ändå inte. Om jag ska vara helt ärlig så är den största anledningen till att den här bloggen överhuvudtaget skapats att jag vill vara som er. Jag vill kunna skriva. Ha en vacker och kreativ blogg. JAG VILL VARA VACKER OCH KREATIV. och mig själv, egen, inte som alla andra, inte samhällstjej. Varför kan ni sådant som jag vill kunna men inte kan? Varför gör ni det bättre? Varför är ni självsäkrare än mig och varför, VARFÖR, är ni kreativa och vackra?
Nu tycker ni säkert att jag är patetisk. och om sanningen ska fram så håller jag verkligen med. Jag borde vara nöjd med mig själv. Jag borde fokusera på det jag är bra på. Men nej, JAG VÄGRAR! Jag vill vara som ni. Ge mig lite av er. Tack?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar