hold my hand

Nu vill jag ha sommar. Jag är så trött på att varje morgon vara tvungen att platta till håret med mössan, annars fryser man ju öronen av sig och jag har hellre öron än stort hår. Men ändå. Jag vill ha sommar, jag vill lukta gräs och ha sand mellan tårna och skrapa knäna på varm asfalt. Jag behöver sova. Tänk er, tänk er hur kul det är, på en skala, att ligga i sängen och tugga blodiga köttbitar från kinderna medan man väntar på att det ska bli natt. Natt är bra. Då får man sova och när det snart är natt vet man att när natten är slut är det en nya dag. En dag närmare värme och skratt och solsken lika gult som apelsinjuice. Visst, det är solsken nu, men det är så förbannat äckligt blött överallt och det känns ungefär som bottenskrapet i det där glaset med juice jag snackade om. Ibland kan jag ligga på min säng och se solen genom fönstret på min vita vägg och låtsas att det är sommar. Slå ihjäl någon, känner jag att jag skulle kunna göra, med vintern. Flytta till ett varmare land där alla dansar i klänningar och löst hängande skjortor som luktar svagt av svett. Musik som är glad. Tack och lov att det finns glad musik även på vintern. Den sex månader långa, kalla, snöiga vintern. Adjö.