För första gången på mer än ett dygn känner jag mig hyfsat avslappnad. Det har varit två oroliga dagar, men just nu är det hyfsat lugnt. Med tanke på omständigheterna. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga och jag känner inte för att flumma runt. Det här inlägget dedicerar jag till Sandra, min vän och mattant. Jag tänker inte säga mycket, för du vet redan. Men jag tänker påminna om att det inte spelar någon roll vilken tid på dygnet det är. Jag oroar mig för dig och jag tar för givet att du ringer om det blir förändringar, eller om du behöver mig. Vi löser det, ska du se. Till er anda; vi hörs imorgon. Adjö.
Tack du underbara människa.
SvaraRadera