one day at a hospital

Nu sitter jag återigen på Brännbergsvägen 29C tillsammans med Sandra, en familjepizza och MaestarN. Dagen har tillbringats på akuten och hjärnkapaciteten är noll. Jag mår bra, dock lite stressad, eftersom jag endast följde med till sjukan som krycka och moraliskt stöd. Det är sämre med Sandra, även om det är riktigt bra med tanke på omständigheterna som består av några svimningar och liknande. Ett tips till akuten är att köpa in fler böcker om ni ofta låter era patienter sitta och vänta i fem timmar. I övrigt, tack för all hjälp. Jag sover hos Sandra inatt ifall det skulle hända något mer. Vi hörs imorgon. Adjö