Running on Faith

Jag kände att min underbara lilla katt representerar den här helgen helt suveränt bra. Det är nämligen en "göra-ingenting-helg" i helgen. Eller okej, några småsaker ska väl göras, men inte så mycket att det blir jobbigt. Jag behöver en helg som denna. Jag tror att jag älskar den, att bara andas och ta sig tid. Ta sig tid att göra småsaker som man annars inte gör. Ta sig tid att umgås med Gud. Ta sig tid till sig själv. Ta sig tid till musiken. Ta sig tid till människor i sin omgivning som annars väljs bort. Ta sig tid att bara vara. Ta sig tid till församlingen, till sina uppdrag. Jag tror att det är viktigt att ta sig tid, men jag är tyvärr mycket dålig på det. Jag har funderat länge på vilka mål jag har med mitt liv, kortsiktiga delmål och långsiktiga mål, och kommit fram till att detta är ett av mina mål. Att ta mig tid till det/dem som annars inte prioriteras. Förhoppningsvis orkar jag hålla fast vid det, eller inte förhoppningsvis, jag orkar. Eftersom jag har Gud. Jag är honom så tacksam att det inte är någon idé att försöka beskriva i ord. Utan honom, vad vore mitt liv då? Ingenting, då skulle jag inte orka.

Jag har ett projekt som jag funderar på att försöka mig på i sommar. Jag ska försöka fota Jesus. haha, jag vet hur knäppt det låter men jag ska. Alltså inte fota honom som person utan fota vad han är för mig, eller hur man nu ska beskriva det. Vi får se hur det blir med den saken.
puss