Just let it pass, unnoticed

Ibland blir jag så otroligt irriterad på mig själv. Jaa, ärligt talat så är irriterande det självklara adjektivet när det gäller mitt nuvarande dimmiga tillstånd. Jag tar inte tag i något av allt som behöver göras. Och precis som Psyko sa om provet så är det inte massa fakta som ska kunnas, det är smartheten som söks. Vilket gör mig totalt körd och absoult inte peppar mig det minsta till att plugga. Tvärt om. Irriterande är vad det är. Jag skulle kunna roa mig med att hitta adjektiv som beskriver mig, tillexempel sentimental. Eller för att citera alla de kärleksromaner jag läst den senaste veckan så är jag en "obotlig romantiker". Jag älskar levande ljus och kärleksfulla blickar och "leva lyckliga i alla sina dagar-slut" med röda rosor. Underbart. Jag är inte bara sentimental och irriterande, jag är patetisk också. Kan det bli bättre? Jag tror knappast det.