Dagens budskap är älska Spotify och Eric Clapton. Och min lilla kissekatt som är underbart mysig och verkligen vet när man behöver en puss. Min energi har tagit slut och kvällen kommer inte att fullföljas som planerat. Tvärtom. Istället för plugg kommer det att fokuseras på att andas utan att världen ska gå under. Jag kan skratta mig lycklig att någon underbart fantastisk kvinna födde Eric Clapton. Han räddar mig. Det finns inget underbarare än musik. Det fungerar alltid. Oavsett vilket humör man är på och vad man behöver blir musiken som kramar för själen. Jag älskar kramar. Det finns inget mysigare. Att bara få borra in ansiket i någons bröstkorg och känna att det inte spelar någon roll. Att ingenting spelar någon roll. Bara där och då. Att rysa av värmen från huden hos någon man tycker om. Att känna ett par armar omkring sig och höra någons hjärta slå. Känslan av hur det knyter sig i magen för att man tycker så otroligt mycket om någon att det inte går att sätta ord på. Värken i hjärtat av glädje över att någon kramar tillbaka och lådsas bry sig om.
Jag ska stänga in mig i min egen värld idag. Jag har nämligen inbillat mig att det var länge sedan sist. Trots att förnuftet säger mig att jag alltid är i min egen värld. Hur som helst så behöver jag det. Eller en kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar