dagens intressantaste; skönhetsbubblan

Titta på den här dokumentärserien. Det är intressant, men mest tragiskt. Den handlar om plastikoperationer, och om hur skönhetsingrepp ökar med min generation. Man kan förstora läpparna över en lunchrast, och alla gör det, i alla fall verkar det så eftersom alla bloggar om det.

För mig är det bara fruktansvärt. Hela grejen "förändra något på din kropp och förbättra självkänslan" är helt sanslöst hemskt och förvridet. Att människor inte förstår att självkänslan inte sitter i utsidan. Bra självkänsla handlar inte om att ha platt mage och stora bröst. Bra självkänsla sitter i huvudet, i tankesättet, i att bygga på en stadig grund. Men som vanligt i vår generation är det alltid den "enklaste" utvägen. Det blir helt plötsligt "enklare" att fixa så att rynkorna försvinner än att fixa ett annat tankesätt och en annan värdegrund.

Jane Timglas, en tjej som har gjort både bröstoperation och mindre ingrepp, säger såhär om att alltid försöka vara glad och snygg och prestera "droger och alkohol får upp dig på ganska mycket humör men sen får du baksmällor och avtändningar". Så fruktansvärt tragiskt, vilket letande efter något varaktigt och stabilt, utan att hitta det.

För mig genomsyras det citatet, hela programserien, och hela vårt samhälle, av tomhet. Vi söker alltid efter något bättre, något mer, försöker alltid vara perfekta, och förstår inte att det tomrum vi känner aldrig kommer att fyllas med hjälp av fillers och botox, eller karriär eller resor eller fester eller barn eller hund. Vi kan försöka och försöka, spruta in och sminka och fixa och hålla på, men om vi inte bygger vår självkänsla på något som består så kommer det aldrig att fungera i längden. För att citera Sara Bagge som medverkar i programmet och berättar om sin näsoperation; "... det gav ingen tillfredsställelse på djupet". Vi kommer alltid att hitta nya saker; är det inte magen så är det låren och är det inte låren så är det håret osv.

Jag vill bara säga, testa Jesus. Det har jag gjort. Han är grunden jag bygger på, och det funkar! Visst har jag dagar då jag inte tycker att mitt hår är snyggt. Men de både minskar i antal samtidigt som de minskar i värde. Det spelar helt enkelt inte så stor roll. Jag är nöjd med mig själv. Inte för att jag är "perfekt" i samhällets ögon och ser ut precis som "man ska". Utan för att jag är perfekt, för att jag är skapad såhär, det är såhär jag ska vara och det finns en tanke med det. Fy sjutton vad glad jag är att jag inte behöver leta längre.

"Herren ser med andra ögon än människan. Människan ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat". 1 Sam 16:7

"Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem är han lik, det skall jag visa er. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt." Luk 6:47-48