Hej. Jag heter Elina och är nitton år gammal. Jag har växt upp i kyrkan och min församling är min familj. Jag är tjej och en av mina största, hemliga, drömmar är att få tala inför tusentals människor som bara längtar efter något de knappt vet vad det är och få ge dem svaret på deras längtan; Jesus. Åh, vilken dröm. Jag har spelat upp scenariot i huvudet flera gånger. Jag tror av hela mitt hjärta att det kommer att hända och jag ska berätta varför.
Som jag sa, kyrkan är min familj och i en familj uppmuntrar man varandra och stöttar varandra och hjälper varandra att växa. Det är precis vad min församling har gjort för mig. De är inte perfekta, visst, vi är alla kristna, men inte perfekta. Men jag har alltid upplevt att de tror på mig och uppmuntrar mig, utan min församling skulle jag aldrig våga tro på mig själv som jag gör idag. De har stått ut med mina halvknaggliga solosånger och stappliga försök att läsa bibelverser och de har sett mig växa. De har hjälpt mig växa. Jag har aldrig upplevt att jag är diskriminerad för att jag är tjej. Jag har aldrig upplevt att kristna inte vill att jag ska prata för mig och dela det Gud ger mig, och det är jag fantastiskt tacksam över.
Så varför är det så många fler talare som är män och hur ska vi jämna ut det? Först av allt, jag tror inte på jämställdhet och könskvotering bara för sakens skull. Ska tjejer predika så ska det vara för att Gud har något att säga genom dem, inte för att vi är tjejer. (Samma sak när det gäller killar.) För det andra så tror jag att om det finns kvinnor som känner sig diskriminerade inom kyrkan så ligger en extremt stor del av ansvaret på församlingarna. Att undervisa, uppmuntra, ge plats, vara mentorer, ge kärlek och stöd och allt som kan behövas för att ALLA, inte bara tjejer, utan ALLA ska våga gå i den kallelse Gud har gett dem.
Så om du är tjej och vill snacka på Frizon eller Nyhem, be till Gud om det och tro att Han kan fixa allt, och börja gå i den riktning Han visar dig. Kanske genom att börja i det lilla, prata med din pastor och kolla var de har användning frö dig i din församling. Han kommer att bli överlycklig. Gud med. Adjö.
Som jag sa, kyrkan är min familj och i en familj uppmuntrar man varandra och stöttar varandra och hjälper varandra att växa. Det är precis vad min församling har gjort för mig. De är inte perfekta, visst, vi är alla kristna, men inte perfekta. Men jag har alltid upplevt att de tror på mig och uppmuntrar mig, utan min församling skulle jag aldrig våga tro på mig själv som jag gör idag. De har stått ut med mina halvknaggliga solosånger och stappliga försök att läsa bibelverser och de har sett mig växa. De har hjälpt mig växa. Jag har aldrig upplevt att jag är diskriminerad för att jag är tjej. Jag har aldrig upplevt att kristna inte vill att jag ska prata för mig och dela det Gud ger mig, och det är jag fantastiskt tacksam över.
Så varför är det så många fler talare som är män och hur ska vi jämna ut det? Först av allt, jag tror inte på jämställdhet och könskvotering bara för sakens skull. Ska tjejer predika så ska det vara för att Gud har något att säga genom dem, inte för att vi är tjejer. (Samma sak när det gäller killar.) För det andra så tror jag att om det finns kvinnor som känner sig diskriminerade inom kyrkan så ligger en extremt stor del av ansvaret på församlingarna. Att undervisa, uppmuntra, ge plats, vara mentorer, ge kärlek och stöd och allt som kan behövas för att ALLA, inte bara tjejer, utan ALLA ska våga gå i den kallelse Gud har gett dem.
Så om du är tjej och vill snacka på Frizon eller Nyhem, be till Gud om det och tro att Han kan fixa allt, och börja gå i den riktning Han visar dig. Kanske genom att börja i det lilla, prata med din pastor och kolla var de har användning frö dig i din församling. Han kommer att bli överlycklig. Gud med. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar