säg hej till Märta

Nu har vi äntligen bestämt ett namn åt lillhjärtat. Valet stod i slutändan mellan Sigrid och Märta, och tillslut bestämde vi oss för det senare. Vi tycker om båda namnen men det kändes på något vis som att Märta passar lillan bättre. Nu är hon alltså en Märta, vilket känns jättebra. Men det är inte lätt det där med namn, eller att vara förälder överhuvudtaget. Det är ett så otroligt stort ansvar och man vet emellanåt inte riktigt hur man ska hantera det. Det namn vi väljer ska hon ju leva med, det är inget litet beslut! I alla fall, nu har vi en liten Märta här hemma. Andranamn är däremot inte klart än, men det ger sig väl så småningom.

vardag med liten

Nu har det alltså gått drygt en vecka sen lillan kom. En omtumlande och livsomvälvande vecka. Trots att allt här hemma ser ut precis som vanligt så är allt helt annorlunda. Hon är här och världen kretsar bara kring henne. Världens finaste lilla tjej. Det enda vi gör om dagarna är att sova och äta, med uppehåll för nåt litet besök och en kort promenad. Är för övrigt så himla nöjd med vår vagn! En grå Kronan Duo S som är otroligt lättkörd och dessutom väldigt fin, och lillan trivs bra i den. 

 

ett nytt liv

Idag kan vara dagen jag blåser liv i bloggen igen. Jag har precis vaknat av att lillhjärtat börjat knorra så jag skyndade mig upp för att kanske hinna äta något innan hon vaknar och vill äta. Tänk att hon varit hos oss i en vecka, att för prick sju dagar sedan låg vi på BB och var helt däckade efter en omtumlande natt. Lillan som bestämde sig för att komma och överraska oss bara sådär från ingenstans och den 12 januari kl 22.24 istället för den 7 februari som beräknat. Hon vägde 3210g och var 47cm lång och är det finaste jag nånsin sett. Och hon är vår. 

 

att längta efter liten

Det är så konstigt, det här med att vara gravid. Idag är vi i vecka 23 och jag kan roa mig länge med att ligga och titta på magen som rör sig när bebis gör kullerbyttor där inne. Det går liksom inte att förklara känslan, för den liknar ingenting man känt förut. Sen har jag börjat längta så mycket. Det har jag väl gjort ett tag men det blir verkligen bara mer och mer. Det känns ungefär som när man saknar någon, någon som ska finnas i ens liv men som man inte får träffa. Lilla vilda bebis, jag undrar vem du är?