ett nytt liv

Idag kan vara dagen jag blåser liv i bloggen igen. Jag har precis vaknat av att lillhjärtat börjat knorra så jag skyndade mig upp för att kanske hinna äta något innan hon vaknar och vill äta. Tänk att hon varit hos oss i en vecka, att för prick sju dagar sedan låg vi på BB och var helt däckade efter en omtumlande natt. Lillan som bestämde sig för att komma och överraska oss bara sådär från ingenstans och den 12 januari kl 22.24 istället för den 7 februari som beräknat. Hon vägde 3210g och var 47cm lång och är det finaste jag nånsin sett. Och hon är vår. 

 

livet har återvänt

Det slår mig varje vår, varje maj och juni. Hur livet plötsligt återvänder och hur mörkt och grått det faktiskt varit. Och nu är det grönt igen. Det pirrar i hela kroppen när man får cykla på regnvåt asfalt i solen, häggen blommar och det luktar sommar i hela luften. Samtidigt så vet jag så väl att om ungefär en månad så njuter jag inte lika fullt längre. Då har jag blivit van och börjat ta för givet. Sen kommer augusti och september och man undrar vad som hände. Innan det blir maj igen. 

säg hej till Alfons

Insåg precis att ni ju aldrig fått träffa Affe! I helgen blev han fyra månader, och han är typ gosigast och pussvänligast av alla jag känner. Så nu är lillan storasyster och alla är glada.

vardagsrikedom

Vet ni, jag lever ett rikt liv. Jag bor i en stor lägenhet med många fina saker och det finns alltid pengar både till det nödvändiga och till nöje. Men framförallt är jag rik på människor. Jag har en fantastisk man och två omsorgsfulla familjer, men inte nog med det. Jag har så många andra människor i mitt liv, nämligen vänner. Vänner över hela Sverige, med olika personligheter och åsikter, olika livssituationer och intressen, och med olika bakgrund och etnicitet. Det är just det, olikheterna, som är rikedomen. Att få ta del av så många olika människors tankar, erfarenheter och klokheter. De får mig att skratta och de får mig att tänka, och tillsammans slipar vi oss mot varandra så att vi aldrig stannar i vår resa mot att förstå lite mer av världen och oss själva. Det är rikedom att få dela livet med er och jag ser fram emot alla nya bekantskaper som väntar framöver.

smakprov från sommaren

Igår tog jag mig tid att tomma kameran på bilder som legat där ända sedan i april. Så jag tänkte passa på att visa några bilder från sommaren. Håll till godo.

första delen på framtiden

Ovan ser ni beviset på att jag från och med i fredags är antagen till Akademi för Ledarskap och Teologi, en fyraårig utbildning som drar igång i Umeå till hösten. Vi kommer att bo kvar i Övik och jag ska pendla två dagar i veckan till Umeå, resten är praktik och självstudier. Det känns så sjukt spännande att få börja med något nytt – jag ser verkligen fram emot det. Samtidigt som det är med massa sorg i hjärtat jag lämnar ungdomsledarjobbet, Elim och alla mina fina barn och ungdomar. Visst finns det saker som jag längtar efter att slippa, men också saker jag inte förstår hur jag någonsin ska klara mig utan. Hur som helst, i höst börjar framtiden, och jag möter den med frid i hjärtat. Tack Jesus. Adjö.

där själen kan vila

Jag har vad jag behöver i väskan i bilen
äntligen är jag på väg
till skogen och sjön och stugan intill
och tystnaden som väntar där.
Hit kommer jag åter år efter år
här finns källor som aldrig sinat ut.
Där asfalten slutar och fjällen tar vid
där stannar tiden, en stillhet blir till
som själen kan vila i.
- ur Där stannar tiden av Bengt Johansson

min syster

Nu ska jag berätta om en av mina favoritpersoner i hela världen; min lillasyster.

Hon som delade sitt godis med mig trots att vi fått lika mycket och jag redan ätit upp mitt.

Hon som är snabb på att lära och blir bäst på allt hon tar sig för, vare sig det gäller musik, slöjd, språk eller bergsklättring.

Hon som knappt kan se TV-reklam för att hon får ont i hjärtat av att se barn som lider.

Hon som inte är rädd för att ifrågasätta eller konfrontera för att rättvisa och sanning ska komma fram, eller för att ge någon en riktig fetsmäll för att försvara någon som är svagare.

Hon som kan göra hur galna saker som helst för att få mig att skratta och som kan vara mer irriterande än någon annan jag känner.

Hon som har världens största hjärta, är tuffare och modigare än jag någonsin kommer bli.
Hon som är generös, smart, begåvad och rolig.

Jag är så stolt och välsignad över att få vara hennes storasyster.

den ständiga kampen

Jag har aldrig gillat idrott. När jag gick i skolan var det, och matten, det värsta jag visste. Jag gillar inte sport och trivs inte på gym. Jag gillar helt enkelt inte att röra på mig. Det är jobbigt, man blir svettig och måste duscha. Det enda som har funkat någorlunda är promenader eller att simma, eftersom jag kan göra det ensam – utan att andra tittar på, och jag slipper bli svettig. 

Jag har inga problem med vikten, så jag har nästan aldrig känt behov av att motionera mer än att ta en promenad då och då. Men jag är otroligt svag, orkar ingenting och har ofta, för ofta, ont i kroppen. Så nu har jag gjort slag i saken och laddat hem Runkeeper, appen, där jag har börjat följa en träningsplan för nybörjare som förhoppningsvis ska hjälpa mig att börja springa. Hittills har jag bara kört tre dagar, och det har gått bra. Nu är den riktiga utmaningen att få detta att hålla i sig. Jag vill orka mera! Adjö.

välbehövlig vilodag

Idag är det måndag. Min vilodag. Den är kanske extra välbehövlig just idag då jag har haft en lång helg med lägeråterträff för Tonårsbibelskolan. Det har varit en fantastisk helg. Finns det något bättre än att umgås med ungdomar och se dem växa i sig själva och i sin tro på Gud? Något mer givande än att få dela livet en stund med dem och kanske finnas där och bära en del av deras bördor? Knappast, det slår allt. Det var tårar när vi skiljdes åt igår. Men man blir trött. Så idag blir en dag i återhämtningens tecken. Promenad, soffläge, kanske en sväng till simhallen, en tur till ICA och lite plock här hemma. 

Det blev knappt några bilder alla i helgen, men tre svartvita. Varav en på Tjocksmock från igår kväll då han såg ut precis som jag kände mig. Adjö.

vinterkylan och klarheten

Det är kallt i Övik idag. Någon sa artonminusgrader och en annan sa elva. Jag vet inte säkert, men träden är vita och krispiga och ljuset flödar (för ovanlighetens skull) in genom fönstren. Eller det gjorde i alla fall det, tidigare idag, nu är det mörkt ute. Vi har Ekumenisk Bönevecka vilket innebär att från och med igår är det lunchbön och kvällsmöte varje dag – med en stor finalgudstjänst på söndag. (Då jag faktiskt råkar vara en av tre som ska predika tillsammans, så kom och lyssna om du har möjlighet!) I alla fall, idag var lunchbönen i Sörlidens församlingsgård och Svenska Kyrkan höll i trådarna. Det var en väldigt enkel och mässa med nattvard och jag slogs av hur fantastiskt det är att mitt i allt det kalla och ljusa, under så enkla former, få dela min älskade Jesus med så många olika människor. Traditioner och kulturer, ålder och uttrycksätt, ingenting spelar liksom någon roll. Vi fick bara vara tillsammans i stillhet – inför Gud. När jag sedan kom ut slog kylan, klarheten, krispigheten och ljuset till och jag fick bara förundras i hjärtat över hur fantastiskt livet är.

Bilderna är från tidigare i vinter, i december tror jag, när vi var uppe hos mina föräldrar. De första riktiga vinterdagarna jag fick känna på. Adjö.

saker vi aldrig kommer säga i himlen

Gott nytt år! Och förhoppningsvis gott nytt-bloggår. Som ni märker uppdaterar jag inte så flitigt här på bloggen, men jag hoppas på att det ska bli ändring framöver. Tänkte börja med att tipsa alla er som gillar kyrk-humor om en superbra sida med väldigt roliga (och otroligt tänkvärda) bilder. Som den här tillexempel, som visserligen kanske inte är så rolig, utan mest bara tänkvärd.

en sån där dag

Idag är det första november och jag skulle inget hellre än att ligga i sängen hela dagen. Äta och titta på serier, det bästa med att ha TV:n i sovrummet. Jag vet inte om det är mörkret som gör att man får så lite energi den är årstiden, eller att det är så grått och trist ute. I vilket fall är det bara att kliva upp ändå, göra allt som måste göras och hålla ut en månad till, sen är det dags för julmys. Då kanske lite av den forna orken återvänder. Adjö

önskelista

Jag fyller år i oktober, och min man har önskat en önskelista av mig. Först kom jag i princip inte på en enda grej jag önskar mig – förutom fred på jorden. Jag har ju allt, plus att jag inte brukar göra önskelistor så ofta nu för tiden (förutom den jag la upp på bloggen för ett tag sen – mest i brist på annat att blogga om). Annat var det när man var liten, då kryssade man i leksakskataloger i månader innan födelsedag och julafton och önskelistan i fråga skickades till mormor och morfar i god tid. Men efter en stund insåg jag att det är rätt kul att önska sig saker. Så jag öste på och kom på massor med roliga och inte alls speciellt livsviktiga saker som kan vara kul att ha. Håll till godo André – nu har du lite att välja på!

1. Hårolja från Moroccanoil

2. Radio till köket (med aux-ingång)

3. Shampoo och balsam från Kevin Murphy 

4. Body Butter Strawberry från The Body Shop

5. Ansiktsmask från The Body Shop

6. Curl defining cream från Moroccanoil 

7. Näbbstövlar (fodrade i färgen Skimo) från Docksta Sko

8. Modern Family säsong 5

9. Body Butter Raspberry från The Body Shop

10.  Kameraobjektiv fast 35” till Nikon

11. Hårinpackning från Moroccanoil

12. Filt ”Hevenly Honeycomb” från Mokkasin

13. Utebyxor (Gröna Keb) från Fjällräven

14. Tandborste från Humble Brush

15. Frankie Daily Journal 2015 från Frankie Magazine

16. iPad

17. Böcker (det mesta är välkommet!)

maktlöshet och glädje

Ikväll har jag träffat en man, som spelar på gatan varje dag för att försörja sin familj. De förlorade sitt hus i Rumänien i översvämning, och bor för det mesta i en bil här i stan, för att citera honom själv ”Romania is bad for my family”.

Jag såg honom, och hans familj, när jag var på väg hem från tåget och gick först bara förbi. Men när jag kände igen hans äldre dotter (jag har tänkt på henne sedan jag såg henne här om dagen) upplevde jag att Jesus sa åt mig att vända och gå tillbaka till dem. Jag gjorde det.

Men den där känslan, känslan av maktlöshet och glädje. Glädje över ett fint samtal, över att förhoppningsvis fått betyda något för någon och över att ha gjort rätt. Men också maktlöshet. Över hans två döttrar. Över familjens situation. Över att de inte är de enda. Över att jag inte vet vad jag ska göra nu.

Detta är ett blogginlägg för att be er, som kanske är lite visare än mig, om hjälp. Är det någon som har ett förslag på hur jag kan göra något mer för den här familjen, så tar jag tacksamt emot det. Adjö.

hemma hos sjulssons: vardagsrummet

Vi fortsätter den guidade turen av lägenheten med nästa rum; vardagsrummet. Som ni snart kommer att upptäcka har vi ingen TV i vårt vardagsrum, utan i sovrummet. Eftersom vi inte vill umgås framför TV:n när det kommer folk utan socialisera oss på andra sätt. Egentligen hade vi inte tänkt ha någon TV alls, jag var utan i de förra lägenheterna, men vi fick den vi har nu av släktingar. Vi har dock inga kanaler utan använder den bara för att titta på film lite då och då.

 Här står jag alltså i dörröppningen. Jag älskar att vi har så stora djupa fönster i alla rum. Här inne tycker jag att de gör sig bäst gardinlösa. Gungstolen är också en favorit, den köpte vi på blocket för några veckor sedan och målade svart (färgen var en blandning mellan gul och avskavd vit innan). Det är verkligen en favoritplats att sitta och läsa på. Stringhyllan hittade vi i ett förråd hos släkt.

 Här ser ni musikhörnan, till höger om gitarrerna är dörren ut i hallen. Pianot bar mannen och några vänner upp för några veckor sedan, det stämdes i tisdags och nu ska jag bara hitta ett snyggt tyg att klä om pianopallen med. Bokhyllorna med de svävande böckerna heter ”floating bookshelves”, jag köpte dem på Åhléns men jag gissar att man kan googla det och hitta dem någon annan stans också. Balkongdörren skymtas till vänster om pianot.

Soffan kommer från Mio och soffbordet är ett loppisfynd, precis som jordgloben som skymtas i fönstret.

Vår lilla balkong, här sitter vi så fort det är fint väder. Liten men mysigt. Perfekt för två.

önskelista

1. Skärbräda Moln från Butik BAS

2. Filt ”Heavenly honeycomb/ Rose” från Mokkasin

3. Pocket Babushka (OMM Design) från Mokkasin

4. Tandborste ”Humble Brush” från Lapland Eco Store

5. Poster ”New York” från Mokkasin

6. Sparelefant från  Mokkasin

gangsterkatterna

Gangsterkatterna alltså, mina solstrålar i vardagen. Världens sötaste, fluffigaste och busigaste. Man kan ju inte annat än att bli totalt charmad. Speciellt av Tjocksmock som är lite mer fotogenisk än Nisse, och gör sig lite bättre på bild. Plus att han sitter still lite längre, så man hinner fånga honom med kameran. Tillskillnad från den andra gangstern. Adjö.