önskelista

1. Skärbräda Moln från Butik BAS

2. Filt ”Heavenly honeycomb/ Rose” från Mokkasin

3. Pocket Babushka (OMM Design) från Mokkasin

4. Tandborste ”Humble Brush” från Lapland Eco Store

5. Poster ”New York” från Mokkasin

6. Sparelefant från  Mokkasin

finporslin

Titta vad fint jag köpte igår! Tolv flata tallrikar, tolv djupa, tolv små assietter och tolv stora assietter. En såssnipa, en kanna, ett stort, två mindre och två djupa ovala uppläggningsfat, och två fyrkantiga djupa uppläggningsfat. Allt ser ungefär helt oanvänt ut, och jag är nöjd. Adjö.

bästa bokhyllorna

Jag har letat efter svävande bohyllor typ superlänge, så ni kan tro att jag blev glad när jag hittade tre stycken på Åhléns för någon dag sedan. Tycker att det blev helt jättebra med dem ovanför sängen, och jag slipper leta i lådor i förrådet varje gång jag ska ha en bok. Eller okej, har visserligen minst två bananlådor till med böcker, men jag kan i alla fall ha framme de jag använder mest eller inte har hunnit läsa ännu. Adjö

dagens finaste bok

Kan ju bara tipsa om fabulös bok! Vintageparty, proppfull med fina bilder och kalastips i form av allt från recept till vimpelpyssel. Fin som den är pryder den nu hyllan ovanför soffan. Hur bra som helst! Adjö.

dagens tips; bästa bröllopsbloggarna

Jag tänkte dela med mig av två superfantastiska bröllopsbloggar som jag läser typ en miljon gånger om dagen. Såhär mitt i bröllopsplanering och förberedelser är det helt ovärderligt med inspiration och idéer, en riktigt trevlig sysselsättning är faktiskt att sitta och leta bland bilder och bloggar. Detta är mina största fynd, lite vintagestuk, så fina bilder, bra idéer och massa inspiration! Skickar med en hög bilder så ni blir förstår storheten. Hugg in vettja!

Ditt bröllop - www.dittbrollop.se

Vintage Honeymoon - www.vintagehoneymoon.se

finaste nya sängbordet

Titta vad jag har fått! Ett nytt sängbord. Det sväljer hur mycket prylar som helst och är hur snyggt som helst. Jag gillar det, och jag fick två, helt gratis, av min fina blivande svägerska. Tänk vilken tur man har ibland. Det andra sängbordet använder jag som soffbord, och det blev också riktigt bra. Kom hem till mig och titta, vettja! Adjö.

två fina burkar

 Jag tror aldrig att jag har visar min cola-burk? Eller den med blommor på som jag har gjort om till ett sterainljus. I alla fall, här är dom. En ask för smycken och en som är ett fint ljus. Fyndat på second hand ute i Gullänget. Hur bra som helst! Adjö.

det är väl inte hela världen?

Nu ska jag visa er nåt fint. En jordglob, som är liten, och rosa. Jag älskar jordglobar. Har ju en stor och vanlig sedan tidigare, så jag blev hur glad som helst när jag hittade den här på Indiska. Du kan tro att jag blev glad! Adjö.

hur fint som helst

Jag hittade världens finaste ram på loppis i Ullånger för någon vecka sedan, perfekt storlek var den också. Just nu ligger den dock nedpackad i en påse och väntar på att vi ska flytta till Villagatan och nya lägenheten där den ska upp på väggen. Adjö.

PS. Jag älskar den här bilden, som är i ramen alltså. En enda normal puss, efter ungefär tusen helgalna försök. Jag vet att hade bilden knäppts ungefär en sekund senare hade jag skrattat hur högt som helst och allt hade blivit kompott. Men den togs precis i rätt sekund, när jag höll mig för skratt och André, världens finaste André, inte gjorde något galet. Det händer så sällan i vårt förhållande, vi skrattar ofta och gör galna saker, men ibland. En sekund. Kan vi låtsas vara helt normala. Vem hade kunnat tro det?

finaste mobilskalet nånsin

Jag har köpt mig en iPhone 4. Min förra mobil strulade gärnet så det var liksom dags att byta upp sig. Hur smidigt som helst att synka datorn med mobilen, men det bästa av allt är mitt superduperfina mobilskal. Kunde inte blivit bättre! Jag vet, fina Stina har ett exakt likadant, så ja. Jag härmade henne, med flit. Adjö.

fyndad tavla

Jag har fler liknande tavlor, därför blev jag så glad när jag hittade denna på second hand. Hur fin som helst! Adjö.

ännu närmare med glasögon

Såhär ser brillorna ut på nära håll och med bättre bildkvalité. Adjö.

hej nya glasögon

Oftast är jag inte jätteförtjust i förändringar, vilket nog är orsaken till att jag har haft samma glasögon i sex år. Men nu, nu har jag förnyat mig! Nya bågar och hela köret. Men jag har kvar dom gamla också. Man kan ju inte gå runt och se såhär häftig ut hela tiden. Adjö.

fint med glas

Jag hittade två glasskålar på Second Hand igår. Den lite rundare med lock och den på fot med nötter i. Tjugo kronor styck, inte dåligt det. Den kantiga saken med lock hade jag sedan innan. Adjö.

man upphör aldrig att förvånas

Hallå kompisar! Jag har glömt att berätta en sak. Igår var jag och ett gäng fina människor på Marieberg, ett köpcentrum utanför Örebro där vi brukar hänga ibland och äta gigantiska chokladbollar. Men igår blev det ingen chokladboll för mitt del, däremot köpte jag träningskläder! Nu vet jag ju inte vad det heter men ett par "löpartightsbyxorlegginsgrejer" och en träningströja. Eller t-shirt kanske det heter. Så nu ser jag hurtig ut. Adjö.

om du inte passar dig...

... så sätter jag fast dig i mina nya handklovar! Nya converse har jag också. En riktigt bra dag så här långt. Vaknade klockan halv nio, efter tolv timmars sömn, åt frukost, tog en sväng ner på Fulton Street (shoppinggatan i Brooklyn) med Johanna, köpte lite smått och gott. Avslutade promenaden med pizza för tre  dollar och sedan gick vi hem och la oss på en filt i solen. Gilla gilla gilla. Adjö.

där stannar tiden

Jag tänker berätta lite om min favoritplats på jorden. Om hur det känns att sitta i bilen på väg dit, se fjällen på avstånd och nästan kunna känna hur luften i bilfläkten blir klarare och renare. Om hur det känns att svänga av från asfalten in på grusvägen där granskogen börjar och man nästan känner igen alla gamla granar och vill vinka hej till dem när man kör förbi. Om hur det känns när man kommer fram till kittelvägen som går upp och ner och upp och ner och upp igen samtidigt som man har samma sug i magen som när man åker karusell på somrarna. Hur det känns när man kommer fram till himlen på jorden.

Det första man ser är sjön, sen ängarna som vid midsommar är fulla med smörbollar och alltid med lila stormhattar, sen skogen, alla små hus och till sist världens mysigaste lilla stuga som står där mitt mellan slutet av backen och början av sjön. När man parkerar, kliver ut bilen och tar det första djupa andetaget så andas man in lugnet, vattnet, skogen, stillheten och ut med stress, avgaser, människor och oro. När man kommer in i huset välkomnas man av samma sak både sommar som vinter, lite instängd och rå luft, och Dockan Lisa som sitter och väntar på sängen.

Där kan man bara vara, som ingen annanstans. Man kan ta med sig bibeln och sätta sig på en sten vid strandkanten och prata med Gud, gå en promenad upp till sommarladan och springa när man går över ängen för att slippa känna om man trampar i ett råttbo. Där kan man klättra i klätterträdet med sina stora krokiga grenar och tänka att här har pappa klättrat när han var liten, tänka att träden och skogen alltid är samma. Man kan ro en sväng, sitta nere vid eldplatsen vid sjön och grilla korv med lommen som ackompanjemang. Man kan fiska, umgås med familjen, ligga på varma platta stenar och sova i solen, plocka blåbär vid vägkanten och sedan äta nyplockade blåbär och mjölk till kvällsfika.

Jag älskar att vattnet alltid är iskallt och klart, både i sjön och i kranen, nästan så att det ilar i tänderna när man dricker och huvudet dunkar när man dyker i, trots att det är sommar. Jag älskar att gå en promenad och hälsa på Saivo, världens bästa hund, och prata lite vid hans stenröse, fast man vet att han bara var en hund och fast man vet att han faktiskt inte ligger där under jorden utan springer på fjällen i hundhimlen. 

Jag älskar att leta skatter i åkern, sitta i Häbbre och fika med Ajja och Akka, dansa med Dockan Lisa, bygga med lego på stranden, fiska småöring i utloppet och gå på utflykt till Myggan med kusinbarnen. Jag älskar att ligga i tältkåtan och äta pannkakor eller banan med choklad samtidigt som man läser böcker. Jag älskar att ta upp nät tillsammans med pappa när jag ror och han tar upp fisk på fisk på fisk medan jag försöker ro så stilla och lugnt och i så lagom takt som möjligt samtidigt som man hoppas till Gud att nästa fisk ska vara en öring och ingen sik.

Jag älskar vintern på Bränna, att köra skoter över snöiga bomullsklädda vidder, glida tyst på skidorna genom skogen med pappa som pekar ut var järven har gått under natten. Känslan när man efter en hel dag utomhus med både skoter, skidor, fiske och uppstekt palt till lunch, kommer in i stugan och hänger upp sina blöta kläder, lägger sig på ett fuktigt överkast och läser Whalströms flickböcker för tjugelfte gången samtidigt som man nästan hör hur huset värms upp av elden som sprakar i vedspisen.

Jag älskar att klä ut mig till påskkärring på påsk och smyga över till grannhuset med teckningar, måla påskägg på morgonen, hämta påskägg i snön under påskriset, höra pappa läsa om hur Jesus dog och uppstod. Jag älskar inte att dra ris, gå på dass, klyva ved och ha en jätteliten TV med bara några få kanaler. Men det hör till. Det är så det är på Bränna, och jag älskar Bränna.

Jag har aldrig bott där, och jag kommer bara dit några gånger om året. Men det är var jag har mitt hjärta. Det är den plats som betyder mest i hela världen. Man kan inte älska en plats som man älskar Bränna. Bengt Johansson har skrivit en sång om det, en av hans enligt mig bästa låtar, där han skriver precis hur det känns att ha sitt hjärta någonstans. Lite såhär går den; "där stannar tiden, en stillhet blir till, som själen kan vila i". 

dagens sms-konversation

Jag: Du måste läsa om Nalle och Fanten! (Bloggen alltså.)
André: Jag läste igor.
Jag: Vem är igor?
André: Nalle Puhs vän.
Jag: Han heter ju inte så heller.
André: Jaså, och det vet du?
Jag: Ja.
André: Vad heter han då?
Jag: Ior.
André: Okej, du är bäst.

Hur man än gör, och vad man än pratar om, är slutsatsen alltid densamma. Jag är bäst.

dagens bästa läsning; en tro som gör skillnad

Jag läste ett inlägg på Josefine Arenius blogg där hon kommenterar en krönika i tidningen dagen av Sigfrid Deminger. Han skriver om ett frikyrko-Sverige som inte håller i längden och om hur vi har lämnat allt gammalt bakom oss. I Josefines kommentarer om krönikan skriver hon mängder av bra saker, men det finns speciellt en sak som jag verkligen fastnade för, dethär:

"Det är den där eviga pendeln vi inte kan hantera. Vi flyger från ena diket till det andra hela tiden utan möjlighet att få stopp på rörelsen mitt på vägen. I vår lust och vilja att göra kyrkan mer tillgänglig, folkling, inte så hotande, så har vi riskerat att slänga ut barnet med badvattnet. I vår vilja att attrahera gör vi underhållning istället för gudstjänst.

Nej, jag är inte med Sigfrid Deminger riktigt hela vägen, men det är ju inte det viktiga. Jag kommer fortsätta klura över om vi verkligen behöver predikstolar. Men en av de tonåringar jag var ledare för för några år sedan sa nåt som etsade sig fast i mig. Han sa typ; "jag tror jag lägger ner kyrkan, den är ju som alla andra ställen fast med lite tristare förutsättningar, det är inte annorlunda där mot resten av livet och då väljer jag något roligare". Jag tror att vi i vår lust att dra till oss människor har börjat tävla på helt fel arenor. Vi försöker underhålla så mycket vi kan, tala till så många känslor som möjligt, bidra med så mycket social förstaklassigt häng som möjligt. Och vi vinner inte, så då går folk någon annanstans där samma varor erbjuds.

När vi borde göra det vi är bäst på. Det vi är satta att göra. Berätta för människor om en radikal tro som håller. Som gör skillnad. Som både kräver av oss och är total frihet på samma gång. Som är liv och död och vilja. Inte bara känslor och förstaklassig musik och retorik."

Jag kan inte annat än att säga AMEN på det! Josefine Arenius slår huvudet på spiken med vartenda ord. Detta är det bästa jag har läst på riktigt länge. Hoppas det ger något till dig med. Adjö.

omgiven av utfyllnadsdagar

Det här är en mitt-i-mellan-dag. En sån dag som är grå och trött och ganska utan ork. Och utan framtidsutsikter. Eller så är det för mycket framtidsutsikter. För mycket längtan som skapar alldeles för mycket frustration, och ännu mera längtan. Faktum är att jag längtar ut, ut i världen och samtidigt till ensamheten. Det kollektiva levnadssättet med alldeles för lite sömn tär på krafterna. Adjö.