Idag läste jag ett inlägg på Daniel Elvelycks blogg som var otroligt uppmuntrande. Här kommer ett utdrag ur inlägget, men vill ni läsa hela så finns det här. Adjö.
"Två timmar innan jag ska predika stegrar smärtan konstant. Jag tror på riktigt att jag ska svimma minutrarna innan det är min tur att äntra scenen för att predika - smärtan var olidlig! Jag ber om en stol på scenen för att kunna sitta och tala, och försöker desperat komma upp med plan-B i bakhuvudet om smärtan skulle bli för stor. Men i samma stund jag haltar upp på scenen försvinner smärtan! Helt otrolig känsla! Från bokstavligt svimfärdig till smärtfri på en sekund! Jag bet ihop, bad tyst, och klev upp i tro.Och Gud gjorde ett av många mirakler! Gud är god!"
"Två timmar innan jag ska predika stegrar smärtan konstant. Jag tror på riktigt att jag ska svimma minutrarna innan det är min tur att äntra scenen för att predika - smärtan var olidlig! Jag ber om en stol på scenen för att kunna sitta och tala, och försöker desperat komma upp med plan-B i bakhuvudet om smärtan skulle bli för stor. Men i samma stund jag haltar upp på scenen försvinner smärtan! Helt otrolig känsla! Från bokstavligt svimfärdig till smärtfri på en sekund! Jag bet ihop, bad tyst, och klev upp i tro.Och Gud gjorde ett av många mirakler! Gud är god!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar