reading and reacting

I måndags lånande jag en bok, Modellsommar, av Paulina Porizkova, supermodellen ni vet. Att jag valde just den här boken berodde mest på att omslaget tilltalade mig, titeln skvallrade om ytlig och lättläst och författaren väckte min nyfikenhet. En av samtidens kändistrender är ju att skriva själbiografier, det spelar ingen roll om man har haft ett intressant liv eller om man kan skriva. Jag bestämde mig för att ge boken några dagar och undersöka Porizkovas författarskap.

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Det blev sträckläsning på hög nivå och jag hamnade i en story som var delvis ytlig men samtidigt väldigt genomtänkt och, ursäkta uttrycket, djup. Den passade mig perfekt eftersom ytlig och djup är två komponenter jag alltid letar efter i en bra bok. Den här var mer än bra. Den visade sig vara en underbar roman om en ung flickas drömmar och tankar om sig själv, om kärlek och vänskap, om utseende och om vad som är rätt och fel här i livet. Att den utspelar sig mestadels i Paris gör allting mer underbart, och att huvudpersonen och många av karaktärerna är svenska skapar en slags kontakt och gör deras känslor och tankar lätta att ta till sig. Det visade sig vara bara delvis en självbiografi, baserad på delar ut författarinnans liv blandat med en uppdiktad berättelse. Blandningen hamnar bland de bättre böckerna jag läst i mitt liv, och det är några stycken så jag rekommenderar verkligen den här.