Jag har insett varför jag älskar stjärnor så mycket. På vintern när det är stjärnklart ute skulle jag kunna stå i timmar. Igår när jag gick hem kom jag på varför. Det är lite underligt ändå, att det inte har slagit mig förut. När jag är alldeles ensam under alla stjärnor känner jag mig så liten. Jag blir plötsligt medveten om vilken fantastisk skapelse universum är, och om storheten hos dess skapare. Det är ju Gud, som får mig att bli så fängslad varje gång det är stjärnklart. För mig är en stjärnklar natt ett tillfälle då Hans närvaro känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar