Okej. Nu ska jag berätta lite om vad jag egentligen gör här i New York. Jag har alltså en tre månader lång praktikperiod på Brooklyn Teen Challenge, som är ett kristet center för män och kvinnor som behöver hjälp bort från olika typer av missbruk. Hjälpen innebär att de bor och lever på centret, efter BTC:s regler, och följer ett program som sträcker sig över lite drygt ett år. Det innefattar att läsa olika ämnen som relationer, hantera aggression, förlåtelse m.fl, men de gör också volontärarbete och t.ex. hjälper hemlösa eller tillverkar saker att sälja för att få in pengar till BTC. Så där har vi en kortfattad beskrivning.
Jag och Johanna är med kvinnorna, bor i samma hus som dem och hänger med på nästan allt de gör, och redan efter några dagar känner jag sån otrolig kärlek till allihop! Det är helt fantastiskt, de har verkligen fått förvandlade liv tack vare BTC, och tack vare Jesus. Idag var det dessutom en av kvinnorna, och en av männen, som "tog examen" från programmet. De har alltså gjort klart programmet och idag var deras sista dag. Det var bland det mest fantastiska jag varit med om, att få höra deras berättelser om hur deras liv såg ut innan de kom hit och vilken resa de har gjort. Jag har gråtit så mycket idag för jag blir så glad för deras skull! (Till och med Johanna hade en och annan tår på gång). Det är helt fantastiskt, och precis vad allting här handlar om; att hjälpa människor bort från en miserabel tillvaro till ett helt liv i Jesu kärlek.
Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt tacksam jag är över att få vara här och få den här chansen. Tanken är att jag ska ge vad jag kan till kvinnorna och på bästa sätt hjälpa dem, men just nu känns det som om jag får så otroligt mycket att det knappt märks att jag ger. Jag älskar det. Trots att det är jobbigt att vara långt borta från familjen, trots kulturskillnader, trots att vi inte har rutiner än, trots språket, trots att jag inte känner så många än, så älskar jag det. Det här stället är helt fullproppat med helt fantastiska människor som jag är SÅ OTROLIGT TACKSAM att jag får lära känna. Jag kan inte annat än att säga tack Jesus, för att du såg till att Johanna och jag hamnade här. Adjö.
Jag och Johanna är med kvinnorna, bor i samma hus som dem och hänger med på nästan allt de gör, och redan efter några dagar känner jag sån otrolig kärlek till allihop! Det är helt fantastiskt, de har verkligen fått förvandlade liv tack vare BTC, och tack vare Jesus. Idag var det dessutom en av kvinnorna, och en av männen, som "tog examen" från programmet. De har alltså gjort klart programmet och idag var deras sista dag. Det var bland det mest fantastiska jag varit med om, att få höra deras berättelser om hur deras liv såg ut innan de kom hit och vilken resa de har gjort. Jag har gråtit så mycket idag för jag blir så glad för deras skull! (Till och med Johanna hade en och annan tår på gång). Det är helt fantastiskt, och precis vad allting här handlar om; att hjälpa människor bort från en miserabel tillvaro till ett helt liv i Jesu kärlek.
Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt tacksam jag är över att få vara här och få den här chansen. Tanken är att jag ska ge vad jag kan till kvinnorna och på bästa sätt hjälpa dem, men just nu känns det som om jag får så otroligt mycket att det knappt märks att jag ger. Jag älskar det. Trots att det är jobbigt att vara långt borta från familjen, trots kulturskillnader, trots att vi inte har rutiner än, trots språket, trots att jag inte känner så många än, så älskar jag det. Det här stället är helt fullproppat med helt fantastiska människor som jag är SÅ OTROLIGT TACKSAM att jag får lära känna. Jag kan inte annat än att säga tack Jesus, för att du såg till att Johanna och jag hamnade här. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar