dagens bästa; Psalm 139

Herre du rannsakar mig och känner mig,
om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga,
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.

Var skulle jag komma undan din närhet?
Var skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen finns du där,
lägger jag mig i dödsriket är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar och
gjorde mig en boning vid det yttersta havet
skulle du nå mig även där och
gripa mig med din hand.
Om jag säger "mörker ska täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt"
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljust.

Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad,
ja underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
Benen i min kropp var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Dina ögon såg mig innan jag föddes.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kommit.
Dina tankar, O Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de fler än sandkornen,
kommer jag till slutet är jag ännu hos dig.

- Ps 139:1-18