tre stora f - frimodiget

Jag snuddade litegrand vid frimodighet när i förra inlägget som handlade om att få förtröstan. Man är frimodig när man vågar gå med Gud, och egentligen är det ganska enkelt eftersom alla delar hänger ihop. Man måste ha rätt fokus för att få förtröstan och kunna vara frimodig, men när man har fått det så kan man till och med uppleva att resten går lite av sig själv.

Det är också så, enligt mina erfarenheter, att ju mer man umgås med Gud desto mer kommer ens längtan efter att få vara ännu närmre Honom att växa. Och när man har en längtan som man dessutom lever i, då kan Gud göra riktigt häftiga saker.

Det var allt. Nu är det upp till er att påminna mig om fokus, förtröstan och frimodighet nästa gång jag vacklar. Som avslutning vill jag bara påminna om ett bibelord från Matteus 6:33 "Sök först Guds rike och hans rättfärdihet så skall du få allt det andra också". En jättesanning. Adjö.