hejdå Götabro

Jaha. Nu är det slut. Det är med sorg i hjärtat jag säger hejdå till Götabro och trippelrummet och alla fina kompisar. Nu har nästan alla åkt hemåt för att sedan bege sig ut i världen. Hejdå hösten och Sverige och hej New York. Lelle Fanten hänger i alla fall med i väskan till storstan. Adjö.

en fin person

Titta vilken fin man jag har. Jag satt vid datorn i pyamas medan han läste bibeln. Bra förebild måste jag säga. Det är förresten mitt ben som syns där i bakgrunden under datorn. Inte snyggt men sånt är livet. Näst sista skoldagen idag. Lite vemodigt. Dock tas den mesta sorgen över av packning och storstäd. Adjö.

jag tycker till i dagen

Jag berättade väl för ett tag sedan att jag snackade med tidningen Dagen om en artikel. Nu är den här, och här finns den. Såhär står det att jag sa; "Jag tycker att det var en väldigt, väldigt bra artikel som jag hoppas får bli en ögonöppnare för fler än för mig. Jag håller inte med om allt, tror inte att det spelar någon roll om vi har en gitarr eller orgel, men vi behöver ett tydligare motiv, det håller jag verkligen med om". Jag sa visserligen massa andra saker också, så jag tycker att journalisten ändå har gjort ett bra jobb med att försöka sammanfatta allt. Adjö.

alla hjärtans dag

Glad hjärt-dag kompisar! Titta vilken fin jag fick av min man i fredags. En för tidig alla hjärtans dag-present. Så idag åt jag upp den sista chokladbiten. Tack så mycket! Av mig får du, och alla andra som inte får något av någon annan, en liten lista med mina bästa kärlekslåtar. Hoppas det smakar! Adjö.

♥ Bless the broken road - Rascal Flatts
♥ Arms of a women - Amos Lee
♥ Get sick soon - Hello Saferide
♥ Love you 'til the end  - The Pogues
♥ Utan dina andetag - Kent
♥ Your song - Elle Goulding

där stannar tiden

Jag tänker berätta lite om min favoritplats på jorden. Om hur det känns att sitta i bilen på väg dit, se fjällen på avstånd och nästan kunna känna hur luften i bilfläkten blir klarare och renare. Om hur det känns att svänga av från asfalten in på grusvägen där granskogen börjar och man nästan känner igen alla gamla granar och vill vinka hej till dem när man kör förbi. Om hur det känns när man kommer fram till kittelvägen som går upp och ner och upp och ner och upp igen samtidigt som man har samma sug i magen som när man åker karusell på somrarna. Hur det känns när man kommer fram till himlen på jorden.

Det första man ser är sjön, sen ängarna som vid midsommar är fulla med smörbollar och alltid med lila stormhattar, sen skogen, alla små hus och till sist världens mysigaste lilla stuga som står där mitt mellan slutet av backen och början av sjön. När man parkerar, kliver ut bilen och tar det första djupa andetaget så andas man in lugnet, vattnet, skogen, stillheten och ut med stress, avgaser, människor och oro. När man kommer in i huset välkomnas man av samma sak både sommar som vinter, lite instängd och rå luft, och Dockan Lisa som sitter och väntar på sängen.

Där kan man bara vara, som ingen annanstans. Man kan ta med sig bibeln och sätta sig på en sten vid strandkanten och prata med Gud, gå en promenad upp till sommarladan och springa när man går över ängen för att slippa känna om man trampar i ett råttbo. Där kan man klättra i klätterträdet med sina stora krokiga grenar och tänka att här har pappa klättrat när han var liten, tänka att träden och skogen alltid är samma. Man kan ro en sväng, sitta nere vid eldplatsen vid sjön och grilla korv med lommen som ackompanjemang. Man kan fiska, umgås med familjen, ligga på varma platta stenar och sova i solen, plocka blåbär vid vägkanten och sedan äta nyplockade blåbär och mjölk till kvällsfika.

Jag älskar att vattnet alltid är iskallt och klart, både i sjön och i kranen, nästan så att det ilar i tänderna när man dricker och huvudet dunkar när man dyker i, trots att det är sommar. Jag älskar att gå en promenad och hälsa på Saivo, världens bästa hund, och prata lite vid hans stenröse, fast man vet att han bara var en hund och fast man vet att han faktiskt inte ligger där under jorden utan springer på fjällen i hundhimlen. 

Jag älskar att leta skatter i åkern, sitta i Häbbre och fika med Ajja och Akka, dansa med Dockan Lisa, bygga med lego på stranden, fiska småöring i utloppet och gå på utflykt till Myggan med kusinbarnen. Jag älskar att ligga i tältkåtan och äta pannkakor eller banan med choklad samtidigt som man läser böcker. Jag älskar att ta upp nät tillsammans med pappa när jag ror och han tar upp fisk på fisk på fisk medan jag försöker ro så stilla och lugnt och i så lagom takt som möjligt samtidigt som man hoppas till Gud att nästa fisk ska vara en öring och ingen sik.

Jag älskar vintern på Bränna, att köra skoter över snöiga bomullsklädda vidder, glida tyst på skidorna genom skogen med pappa som pekar ut var järven har gått under natten. Känslan när man efter en hel dag utomhus med både skoter, skidor, fiske och uppstekt palt till lunch, kommer in i stugan och hänger upp sina blöta kläder, lägger sig på ett fuktigt överkast och läser Whalströms flickböcker för tjugelfte gången samtidigt som man nästan hör hur huset värms upp av elden som sprakar i vedspisen.

Jag älskar att klä ut mig till påskkärring på påsk och smyga över till grannhuset med teckningar, måla påskägg på morgonen, hämta påskägg i snön under påskriset, höra pappa läsa om hur Jesus dog och uppstod. Jag älskar inte att dra ris, gå på dass, klyva ved och ha en jätteliten TV med bara några få kanaler. Men det hör till. Det är så det är på Bränna, och jag älskar Bränna.

Jag har aldrig bott där, och jag kommer bara dit några gånger om året. Men det är var jag har mitt hjärta. Det är den plats som betyder mest i hela världen. Man kan inte älska en plats som man älskar Bränna. Bengt Johansson har skrivit en sång om det, en av hans enligt mig bästa låtar, där han skriver precis hur det känns att ha sitt hjärta någonstans. Lite såhär går den; "där stannar tiden, en stillhet blir till, som själen kan vila i". 

new york count down

En vecka. Vid den här tiden nästa måndag är jag nog på flygplatsen tillsammans med Johanna. Minns inte exakt tid planet gick, men det var runt tio nångång. Spännande spännande. Igår vinkade jag hejdå till André. Nu ses vi inte på tre månader. Inte världens roligaste, kan jag känna. Men det gick bra för jag hade fina vänner som höll mig sysselsatt när han hade åkt. Idag är det måndag. Ny vecka. Nya tag. Hej Gud, ta hand om oss. Adjö.

dag 7: söndagsfin

Idag har söndagsfinheten ingenting med håret att göra. Jag tog helt enkelt på mig en mössa och åkte till kalkbrottet och grillade korv med tre fina människor. Det är söndagsfinhet på hög nivå! Tråkigt nog bestämde sig min kamera för att strejka så bilderna blev helkonstiga och dåliga. Men det gör inte så mycket längre för vi bad för den så nu fungerar den igen. Vilket är tur eftersom jag åker till New York om sju dagar. Eller okej, imorgon är det sju dagar. Adjö.

dag 6: spännlördag

Igår hade jag spännen. Fast det var nästan fusk för jag hade det bara en liten stund och dessutom var det inga spännen utan hårnålar. Men det är okej. Jag fotade det i alla fall. Även fast själva hårnålen inte syns. Adjö.

god frukost och pojken

Idag börjar jag dagen med fin frukost på rummet tillsammans med en gosig pojke. Detta är sista helgen vi träffas innan jag åker till New York, förstår ni. Därför är han väldigt gosig och ska helst peta på mig hela tiden. (Jag tror han är rädd att jag helt plötsligt ska gå upp i rök). Idag kommer fina Hannis hem. Jag längtar. Adjö.

dag 5: flätfredag

Idag är det flätfredag. Jag är inte alls världssnygg och borde kanske ta en dusch. Men det gör ingenting. Jag är fin ändå, och flätan blev okej. Inte den mest fantastiska i världen. Men helt klart godkänd. I eftermiddag kommer André. Adjö.

dagens bästa låt

there's a city, on the top of the mountains,
i used to go there as a child
and there's a forgotten forest there
full of druken trees
they look like they're falling apart you know
just like the people there, those fools

oh no, don't get me wrong, it's a wonderful place
i'm actually heading towards the mountains right now
my train should arrive any minute now
you can follow me if you want, i mean if you have time

birds are leaving over here,
i saw them sail away
they looked just like saints, little one

i heard myself whisper your name,
i was asleep in a dream
then you woke me up, little sun

the way you look at me now,
these lights that used to shine
i've been blowing them out, little one

well i remember those few nights
when the sky it stared right back at us
felt so small standing next to you, little one

Little moon - First Aid Kit

dag 4: bolltorsdag

Idag är tanken att vi ska ha en boll eller en knut. Inte favoriten, för mig som inte gillar att ha frisyrer. Men är man med i leken få man leken tåla. Så jag har en liten boll i nacken. Lite halvslarvigt sådär. Inte för att det skulle kunna bli oslarvigt, inte med mitt hår. Hur man än gör så lever det sitt egna liv. Adjö.

kommentarsvar

"Säg åt din favvopojke att inte skrota lusekoftan! Stickade koftor/tröjor är typ det finaste som finns på män (om han själv känner sig bekväm i den dvs)."

- Anonym på "när man tycker om någon"

Ännu en anonym kommentator om lusekoftor och pojkar. Det kanske är det jag ska skriva om i fortsättningen för att skapa lite debatt? Adjö.

dag 3: onsdagslockar

Idag är hårtemat lockar. Vilket för mig inte innebär något speciellt, utan jag har helt enkelt mitt vanliga hår. Som är aningens i behov av klippning. Inte så spännande egentligen. Men något som är lite spännande är att tidningen Dagen ringde mig idag och gjorde en liten kortintervju om vad jag tyckte om Sigfrid Demingers debattartikel "Frikyrkligheten bar inte"(som jag förövrigt har bloggat om här). Ska bli kul att se vad som blir av det. Adjö.

dagens bästa överraskning

Det finns få saker som är så roligt som att få post. Speciellt på ett sånt här ställe där det kommer en hel hög brev varje dag. Men aldrig till mig. Förutom idag. Och inte blir det sämre när man öppnar brevet i fråga och upptäcker att det är från världens finaste Fanny. Vi har skickat lite brev till varandra förut, men det är alltid lika roligt. Såhär skrev hon;

"Till Elina. Jag blev jette glad för brevet. Vad ska du jöra idag? Jag har varit suk i en hel veka. Jag har örhängen med et järta på. Du er best i hela världen. Kram från Fanny."

kommentarsvar

"Säg åt din favvopojke att det är dax att skrota lusekoftan! Den är bedrövlig! :)"
- Anonym, på "när man tycker om någon"

Nejdå! Hur kan du säga så? Den är mysig. Men tack för din åsikt kompis. Adjö.

dagens sms-konversation

Jag: Du måste läsa om Nalle och Fanten! (Bloggen alltså.)
André: Jag läste igor.
Jag: Vem är igor?
André: Nalle Puhs vän.
Jag: Han heter ju inte så heller.
André: Jaså, och det vet du?
Jag: Ja.
André: Vad heter han då?
Jag: Ior.
André: Okej, du är bäst.

Hur man än gör, och vad man än pratar om, är slutsatsen alltid densamma. Jag är bäst.

dag 2: tisdagssvansen

Andra dagen. Hästsvans. Verkligen inte min favoritfrisyr. Jag gillar egentligen inte någon frisyr. Man måste vara så försiktig. Vilket inte är min grej. Jag vill kunna slänga mig i sängen och vila en stund utan att behöva fixa till frillan efteråt. Men är det hår(iga) veckan så är det! Då är det bara att gilla läget och göra sitt bästa med glatt humör. Adjö.

dag 1: mittbensmåndag

Här ska ni få höra något kul! Denna veckan är det "hår(iga) veckan" här på Götabro. Det går ut på att varje dag har tjejerna ett hårtema och killarna ett. Spännande va? Jag tänkte ta en bild, och visa er, varje dag. Här kommer den första; mittbena. Sen har jag världens blåaste nagellack också. Adjö.

dagens finaste bild

när man tycker om någon

Igår spenderade jag hela dagen i Hallsberg tillsammans med min favoritpojkvän. Varför i Hallsberg av alla ställen? Tänker ni säkert. Jo, för att om man bor långt ifrån varandra och ska träffas bara över dagen så får man ta den plats dit det är lättast för båda att åka till. I vårt fall; Hallsberg. Det var superkallt och superfint väder och vi pratade och fikade och pratade och åt mat. Adjö.

era drömmar har besannats!

Nu är den äntligen här, bloggan vi alla har väntat på! www.nalleochfanten.blogspot.com

dagens bästa läsning; en tro som gör skillnad

Jag läste ett inlägg på Josefine Arenius blogg där hon kommenterar en krönika i tidningen dagen av Sigfrid Deminger. Han skriver om ett frikyrko-Sverige som inte håller i längden och om hur vi har lämnat allt gammalt bakom oss. I Josefines kommentarer om krönikan skriver hon mängder av bra saker, men det finns speciellt en sak som jag verkligen fastnade för, dethär:

"Det är den där eviga pendeln vi inte kan hantera. Vi flyger från ena diket till det andra hela tiden utan möjlighet att få stopp på rörelsen mitt på vägen. I vår lust och vilja att göra kyrkan mer tillgänglig, folkling, inte så hotande, så har vi riskerat att slänga ut barnet med badvattnet. I vår vilja att attrahera gör vi underhållning istället för gudstjänst.

Nej, jag är inte med Sigfrid Deminger riktigt hela vägen, men det är ju inte det viktiga. Jag kommer fortsätta klura över om vi verkligen behöver predikstolar. Men en av de tonåringar jag var ledare för för några år sedan sa nåt som etsade sig fast i mig. Han sa typ; "jag tror jag lägger ner kyrkan, den är ju som alla andra ställen fast med lite tristare förutsättningar, det är inte annorlunda där mot resten av livet och då väljer jag något roligare". Jag tror att vi i vår lust att dra till oss människor har börjat tävla på helt fel arenor. Vi försöker underhålla så mycket vi kan, tala till så många känslor som möjligt, bidra med så mycket social förstaklassigt häng som möjligt. Och vi vinner inte, så då går folk någon annanstans där samma varor erbjuds.

När vi borde göra det vi är bäst på. Det vi är satta att göra. Berätta för människor om en radikal tro som håller. Som gör skillnad. Som både kräver av oss och är total frihet på samma gång. Som är liv och död och vilja. Inte bara känslor och förstaklassig musik och retorik."

Jag kan inte annat än att säga AMEN på det! Josefine Arenius slår huvudet på spiken med vartenda ord. Detta är det bästa jag har läst på riktigt länge. Hoppas det ger något till dig med. Adjö.

jag vill ha chokladpudding

Jag kom precis på att jag för sjutton inte har nån mat hemma. Förhoppningsvis överlever jag helgen ändå. Det är tråkigt att jag har så lite fina bilder på bloggen nu för tiden. Jag måste skärpa mig och ta till kameran oftare. Adjö.

dagens bästa; Psalm 139

Herre du rannsakar mig och känner mig,
om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga,
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.

Var skulle jag komma undan din närhet?
Var skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen finns du där,
lägger jag mig i dödsriket är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar och
gjorde mig en boning vid det yttersta havet
skulle du nå mig även där och
gripa mig med din hand.
Om jag säger "mörker ska täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt"
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljust.

Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad,
ja underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
Benen i min kropp var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Dina ögon såg mig innan jag föddes.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kommit.
Dina tankar, O Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de fler än sandkornen,
kommer jag till slutet är jag ännu hos dig.

- Ps 139:1-18

vad är det med klämdagarna?

En klämdag till. En grå, huvudvärksluddig januaridag utan snö. Inte konstigt att det känns segt. Ytterligare en bidragande faktor till segheten är att jag , idag igen, blev väckt av brandlarmet vid halv sju. Två dagar i rad, där den andra var mycket värre eftersom vi i trappan möttes av sexhundrafyrtio vattenfyllda plastmuggar och hopknutna skor. Dock måste påpekas att brandlarmet inte var planerat utan råkade oturligt nog av slumpen hamna samtidigt som ett till, av killarna, episkt bus. Sen brann det faktiskt inte på riktigt. Jag hörde nåt snack om duschångor. Men man vet ju aldrig. Adjö.

dagens boktips; gamla testamentet

Vet ni vad. Just nu håller jag på att jobba mig igenom hela bibeln. Tanken är att jag ska vara klar i slutet av maj och då ha läst vartenda liten ord i hela tjocka boken. Det är riktigt intressant. Idag avslutade jag Andra Kungaboken som handlar om alla Israels och Juda kungar runt 500 f.kr. Tråkigt, skulle man kunna tycka. Men vet ni vad! Jag gillar det. Kungarna i sig kanske inte är världens bästa, de håller mest på att tillbe avgudar och kriga hit och dit. Men profeterna! De som på Gamla Testamentets tid var de som hade kontakt med Gud och kunde snacka med Honom (idag kan ju faktiskt alla som vill göra det, men så har det inte alltid varit). Vilka snubbar alltså. De pratar med Gud om ditten och datten och hjälper människor lite överallt.

Ta tillexempel Elisa; han tillbringade en del tid hos ett par som inte hade några barn, de kunde alltså inte få barn, och de var så fina mot honom att han bad Gud ge dem en son, och så blev det. Men när pojken var några år så gick han och blev sjuk och dog. Vilket skulle ha gjort vem som helst deprimerad. Men inte hans mamma inte! Hon skyndade sig att fixa en åsna och red iväg till profeten Elisa och bad honom väcka hennes son till livet igen, så han sa att han skulle skicka en av sina tjänare att göra det. Men hon gav sig för sjutton inte utan sa "Så sant Herren lever och du själv lever, jag släpper dig inte" (2 kung 4:30). Så Elisa blev helt enkelt tvungen att följa med kvinnan hem, han gick in till hennes son, snackade med Guddeman, och vips så  var pojken inte längre död som en sill utan helt och hållet levande. Riktigt spännande läsning, om jag får säga min mening. Adjö.

godermorgon i denna stad

Vilken morgon! Såklart att brandlarmet ska börja tjuta klockan sju när jag har sovmorgon. Som tur var brann det inte, så det var bara att gå och lägga sig igen. Adjö.

new york city count down

Jaha. Då var det tjugo dagar kvar. Sen bär det av. Adjö.

nu är det måndag igen

Hejsan hoppsan fallerallera när måndan kommer ska varenda unge vara glad. Eller? Helgen är slut, vilket är synd. För den har varit fin. André har varit här, och det är tråkigt när han åker. Men det är bara att gilla läget. Nu taggar vi för ikväll då vi ska besöka min fina mentor och fröken, Lina Skoghäll, med bönegruppen. Trevligt värre. Adjö.

dagens bästa film

Mission Impossible: Ghost protocol. Riktigt bra film faktiskt. Såg den på bio igår. Gillar man de övriga filmerna i serien så gillar man garanterat den här med. Idag är det en slö-dag. Adjö.

om man letar i arkivet

boktips: präst för dem som inte går i kyrkan

Jag har precis läst en helt fantastiskt bra bok. Den heter Präst för dem som inte går i kyrkan och är skriven av Johannes Amritzer. Från första till sista sidan, mer eller mindre, grät och skrattade jag om vartannat när Amritzer pekar på sanning efter sanning om vad det innebär att vara kristen och berätta för människor om Jesus. Den är inriktad på evangelisation, alltså hur man berättar storyn om Jesus för dem som inte har hört den. Det är en lättläst bok som slår huvudet på spiken och som har ett bra och enkelt upplägg. Både läs- och köpvärd! Här kommer ett utdrag ur boken:

"Att predika evangelium om Jesus utan kärlek går inte - det är omöjligt! Evangelium är Guds kärleksförklaring till mänskligheten. Bibeln är Guds kärleksbrev till dig och mig. Han skrev den sista delen, Nya Testamentet, med sitt blod som bläck och en av spikarna från korset som penna. Evangelium om Jesus är mättar, vibrerar och pulserar kärlek och bara kärlek

När vi börjar älska Jesus frigörs den största förvandlade kraften i universum. Den riktigt stora kraften finns nämligen inneboende i den stora kärleken. Det finns inga omöjliga, hopplösa fall bland människor och inga hårda geografiska platser, utan bara brist på kärlek. Kärleken bryter sig igenom, tar sig fram, finnes en väg, gör plats!"

Ordförklaring: Evangelium - budskapet om Jesus och Jesu liv.

omgiven av utfyllnadsdagar

Det här är en mitt-i-mellan-dag. En sån dag som är grå och trött och ganska utan ork. Och utan framtidsutsikter. Eller så är det för mycket framtidsutsikter. För mycket längtan som skapar alldeles för mycket frustration, och ännu mera längtan. Faktum är att jag längtar ut, ut i världen och samtidigt till ensamheten. Det kollektiva levnadssättet med alldeles för lite sömn tär på krafterna. Adjö.

böcker och jag vi är goda vänner

Som läsare är jag; varierad men ändå smal. Jag älskar fantasy och chick-lit och böcker med utstickande omslag och fina titlar. Jag läser mycket olika men ändå oftast samma genres.

Som bloggare är jag; okomplicerad och inte så noga.

Senast lästa bok; Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes.

Senast påbörjade bok; Präst för dem som inte går i kyrkan av Johannes Amritzer.

Senast köpta bok/böcker;  Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes.

Bästa deckarförfattaren; utan tvekan John Grisham.

Jag läser allt av; J.K Rowling, J.R.R Tolkien, Stephenie Meyer och Marian Keyes.

Jag läser helst inte [genre/författare]; facklitteratur, since-fiction eller svenska författare.

Vid hyllan för facklitteratur letar jag efter; biografier eller kristen litteratur.

Förutom svenska läser jag gärna; brittiska eller irländska författare. Helst inte svenska.

Högst upp på min att-läsa-hög ligger; en hel del. Men först och främst Moder Theresas självbiografi Kom, var mitt ljus, Präst för dem som inte går i kyrkan  och Så gjorde han de sjuka friska av Johannes Amritzer.

Högst upp på min bok-önskelista just nu ligger; De sista tanterna: från husmor till modeikon av Fatima Bremmer och Magnus Wennman.

När jag går på antikvariat letar jag alltid efter; böcker med fina färger, vackra titlar och utstickande omslag. 

ännu mera tack

Tack Jesus för att jag får leva i Sverige. Tack för att jag får ha så många platser där jag känner mig hemma. Tack för mat, kläder och tak över huvudet. Tack för att håller en beskyddande hand över mig och min familj. Tack för din kärlek mot mig. Tack för alla mina vänner, och för alla människor jag kommer att möta under det här året. Tack för släkt och familj, tack för Götabro, tack för Norrland, tack för André. Tack Jesus för alla dina goda gåvor. Tack för att Du älskar mig så villkorslöst. Adjö.

i tryggt förvar

Nu är jag hemma på Götabro igen efter en hur fin helg som helst. Jag kan faktiskt sträcka mig så långt till att säga att Stockholm är en fin stad. Trots att jag egentligen inte gillar städer så mycket. Men man vänjer sig. Nu ska jag sova. I trippelsängen. Adjö.

hejsan huvudstad

Imorgon bär det av till storstan Stockholm. Vårt lands huvudstad. Det är nämligen så att jag ska hälsa på min fina pojke. Sist jag besökte stan så hängde jag ihop med Johanna och Lovisa och då såg det ut lite som på bilden. Adjö.

kommentarsvar

Det är såhär. Åtta månader av kyla är inte riktigt min grej, för jag gillar inte att frysa. Men i januari så ska det liksom vara kallt för att det ska vara "på riktigt". Så trots att jag inte är världens fan av kall luft så behövs den för att skapa stämning. Plus att man blir sjukt hemmablind så man uppskattar inte Norrland och snön på samma sätt när man har fri tillgång till det under flera månader som man gör när man har maj i januari. Adjö.

min älskling har ett hjärta av snö

Alltså. Det här är SÅ förvirrande. Det här är ett kort på huset där jag bor, och det togs i lördags. För bara några dagar sedan. Och det är GRÖNT GRÄS. Allt där ute säger att det är vår, nästan tidig maj eller kanske höst och tidigt oktober. Men huvudet säger nej. Det är januari. JANUARI. Och grönt gräs. Jag blir så förvirrad. Längtar till snön och skidorna och hunden och kylan som biter i kinderna. Längtar till Norrland och fjällen och lukten av skoter och snötäckta vidder. Längtar hem. Adjö.

kaos i headervärlden

Jag vet. Jag byter header hela tiden och nästan jämt. Har svårt att bestämma mig, för ingen känns riktigt bra. Men jag tror jag vet vad det beror på. Jag vill egentligen bara byta till min nya New York-header som jag har gjort. Men det är ju liksom lite för tidigt än känns det som. Eftersom vi inte åker förrän i slutet av februari. Adjö.

ett skönt gäng

Lite såhär såg det ut i fredags när vi gick på stan inne i Örebro. Det blåste som ett helt hus. Men när man är med fina människor gör det ingenting om man får lite grus i ögonen. Adjö.

dagens bästa citat

"The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return."
- Moulin Rouge

pysseldags

Som jag sa så köpte jag lite roliga saker i Örebro igår; lim, tejp,  ett fotoalbum och presentpapper. Efter lite pyssel fick jag ihop två superfina album fulla med kort istället för två fula, rödbruna album fulla med kort. Superenkelt att göra.
1. Klipp ut en bit presentpapper som täcker hela albumet och se till att du får papper över på kanterna.
2. Limma ryggen på albumet med ett limstift och stryk fast mitten av pappret först.
3. Limma en sida i taget och stryk fast pappret.
4. Klipp två jack i pappret vid ryggen så att du kan vika in de överblivna kanterna och limma fast dem på insidan av albumet.
5. Vik in det överblivna pappret under själva ryggen på albumet.
6. Om du vill kan du tejpa alla kanter. Lycka till!

många fina saker

Idag har jag varit i Örebro och handlat massa saker. Tillexempel en jättestor lila resväska, en kalender, presentpapper, limstift, ett ftoalbum, batterier, tejp, en tröja på rea, juice och knäckebröd. Men det bästa av allt är att jag använde några av de här sakerna till att göra en superfin grej. Som jag kan berätta om imorgon. Adjö.

första veckan

Sjukt najs med bönevecka i veckan. Och speciellt med tyst retreat och fasta. Alltså. Ingen mat och ensamhet, tystnad, ingen uppkoppling på något vis under ett dygn. Det ska jag definitivt göra om. Men jag har lite hemlängtan. Som jag försöker att tänka bort. Tillexempel genom att åka till Örebro en sväng i eftermiddag. Adjö.

dagens tanke

"Varför måste vi ge oss själva åt Gud fullt ut? För att Gud har gett sig själv åt oss. Om Gud som inte är skyldig oss något är beredd att ge oss till och med sig själv, ska vi då svara med endast en bråkdel av oss själva? Att ge sig åt Gud fullt ut är ett sätt att ta emot Gud själv. Jag för Gud och Gud för mig. Jag lever för Gud och lämnar ifrån mig mitt eget jag, och på så sätt förmår jag Gud att leva för mig. För att äga Gud måste vi därför låta Honom äga våra själar.

Den som älskar av fri vilja längtar efter att binda sig till den älskade utan förbehåll. För en människa som inte kommit lika långt på kärlekens väg kan en sådan fullständig överlåtelse och anpassning till Guds vilja se ut som ett sätt att gå miste om allt vad frihet heter. Men den som verkligen älskar strävar efter att uppfylla den älskades önskan och leva upp till hans förväntningar in i minsta detalj."
- Moder Teresa, ur "Kom, var mitt ljus"

dagens tanke

fina fina hemma

Såhär såg det ut hemma. Min sista dag. Nästa gång är det juni och sommar och varmt och julgranen och snön är borta. Älskade hemma. Jag kommer sakna dig. Men världen ligger öppen för mig och jag måste ta chansen. Du finns kvar när jag kommer tillbaka. Och då kommer jag att se på dig med rättvisa. Efter så lång tid borta. Adjö.

det är lyx med två hemma

Nu är jag tillbaka i södern. Hej Götabro. Hej skolan. Tagga vårterminen. Det kommer bli najs. Adjö.

det går åt rätt håll

De senaste dagarna har varit fulla av funderingar och frustration över framtiden. Vad ska jag göra? När ska jag göra det? Var ska jag göra det? I vilken ordning? Tusen frågor. Men det börjar gå åt rätt håll. Jag börjar hitta lite lösningar. Känns fint. Adjö.

man tager vad man haver

Jag har inte så hemskt mycket lust att sitta vid datorn just nu. Utan jag försöker istället få ut så mycket som möjligt av att bara vara hemma. Man måste ju liksom passa på när det dröjer så länge till nästa gång. Adjö.

ett snabbt hej

Det är mycket farande fram och tillbaka och hit och dit just nu. Ska bli spännande att räkna ihop alla åkta och körda mil under det här jullovet. Nu är jag i alla fall hemma i Rusksele i några dagar. Återkommer med mer information. Adjö.