nu ska vi prata om pengar

Det är dags att ta snacket med er, pengasnacket. Eller okej, jag ska helt enkelt berätta lite om min ekonomi det senaste året. Man kanske egentligen ska va försiktig med sånt men eftersom detta är en historisk ekonomisk översikt så tänker jag att det inte spelar någon roll. Skolan jag har gått kostar sammanlagt typ trettiotvå tusen, då ingår mat på veckorna, boende och skola, och utöver de trettiotvå tusen har jag betalat New York-vistelsen. Så om vi tänker såhär; 32 plus allra minst 7000 i New York-kostnader blir 39 tusen, plus allt annat livsnödvändigt.

Så hur har jag kunnat betala detta? Jo, jag jobbade i somras och tjänade kanske 12 tusen. Alltså fattas det bara 26 tusen. De livsnödvändiga kostnaderna och lite av de saknade 26 har jag betalat med studiebidraget. Men okej, jag har saknat minst 15 tusen. MINST. Som bara har rullat in. Allt eftersom jag har behövt det. Eftersom pengar är en petitess i periferin. Går man med Gud, den väg han vill att man ska vandra, så spelar ekonomi ingen roll. Han förser dem han sänder. Vilket han har gjort med mig. Jag har bett och kollat kontot lite då och då. Varje gång det har verkat knapert har Gud skickat en slant, genom en församlingsmedlem, en vän eller en släkting. Amen halleluja! Gud är god och större än pengar. Adjö.