ett hyllningstal

Som de flesta av er säkert redan vet har jag tillbringat ett år på Götabro Bibelskola, ett år som tog slut igår. Det var verkligen blandade känslor att sätta sig i bilen mot Norrland. Jag menar, alla älskar Norrland. Men det gjorde ont i hjärtat att behöva säga hejdå till så många fina människor. 

Som Danne sa i lördags kväll; "så mycket som har hänt under detta året händer i vanliga fall under typ tio år istället för ett". Vilket är helt sant. Det har verkligen varit både det bästa och det värsta året hittills i mitt liv. Jag har varit borta från familjen, men fått en ny familj på Götis. Jag har saknat Norrland men upptäckt charmen med Närkeslätten. Jag har bott på en åker och i en av världens största städer. Jag har gråtit och jag har skrattat. Jag har läst bibeln, pratat med Gud, haft lektioner, gjort pepparkakshus, börjat träna, sovit i trippelsäng, glömt bort vad det innebär att ha egentid, och jag har hittat mig själv.

Jag är så otroligt fantastiskt tacksam till min underbara klass. Vi har burit varandra genom varje dag och jag vet inte vad jag ska säga. Det finns inga ord. Ni vet att jag älskar er och ni vet att jag kommer att sakna er. Varenda en av er. Alla har en plats i hjärtat mitt.

Men mest tacksam är jag till Gud. För att han skickade mig till Götabro. För att jag fick träffa så sjukt fina människor. För att han har lärt mig om mig själv och om andra. För att han har burit mig under hela året. För att han har löst min ekonomi när det har sett fattigt ut. För att han har tagit hand om min familj när jag har varit borta. För att han har tagit hand om André. För att jag fick åka till New York. För allt jag har lärt mig under lektionerna. För bönesvar. För onsdagsmöten. För bibeln. För vänner. Men mest av allt, för att han är den han är. 

Tack Jesus för din kärlek, och för det mest välinvesterade året någonsin. Låt mig aldrig glömma. Och klassen, jag älskar er. Schärlek. Adjö.