Jag brukar aldrig ha bilder i det här formatet. Men nu har jag det ändå, för att jag älskar den här bilden så mycket och för att jag tycker så hemskt mycket om Rebecka och för att det är såhär vi är. Bilden är oss, personifierade. Du är bäst Becky, du är det. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar