a pleasant promise

Egentligen har jag haft det ganska lätt genom livet. En mamma och en pappa och en syster, husdjur och tak över huvudet, eget rum och alla släktingar i livet. Inget konstigt liv, inget svårt liv. Inte som för många andra. Andra som är halva nu, andra som saknar människor och saknar ord för sin sorg. Jag är så tacksam att jag inte är en av er. Men alla ni, speciellt du, ska veta att jag tänker på er varje dag och sänder iväg en bön så att ni ska slippa känna er ensamma. Jag kan inte ge er de ni saknar tillbaka, jag kan inte ersätta. Men jag gråter med er, ska ni veta, för jag känner i hjärtat att ni sörjer och hjärtat vill brista när jag tänker på er. Kom ihåg det. Kom ihåg att jag finns här, och andra med. Adjö.