en vimplad tillvaro

Titta noga så ser ni vad jag har gjort. Jag fick några gamla psalmböcker från jobbet, samma som jag har använt mig av förut. Ser ni? Det är vimplar! Istället för gardiner i mitt lilla fönster så blev det en fin vimpel av fina psalmer. Får se om jag kommer mig för att ta en närmare bild när det är bättre ljus. Adjö.

gör egna kaffekoppsljus

Hemma hos mig är det extrem förbrukning av stearinljus, både värmeljus, blockljus och vanliga långa ljus. Speciellt nu på hösten. Av blockljusen och de långa ljusen blir det alltid en liten stearinstump över som man inte kan använda, så jag har sparat dem i en påse för att återanvända.

Så jag gjorde ett vattenbad, man får passa sig så att det inte blir för varmt, och smälte stearinet i en bunke. Sen fiskade jag upp de gamla vekarna. Nya vekar gjorde jag av vanligt snöre, helst av bomull. För att få den rak i koppen kan man knyta fast snöret på en penna och sen doppa i det smälta stearinet. Pennan ser till att veken stannar där den ska. När allt stearin smällt häller du bara ner det i koppen och låter det stelna några timmar. Hur bra som helst! Adjö.

sveriges viktigaste människa?

Josefine har gjort det igen. Skrivit om något bra. Hon kallar ungdomsledare för Sveriges viktigaste människor och hon ska starta en bloggserie om just ungdomsledare. Känns spännande att läsa den. Jag är ju själv en såndär, som åker till en ny stad, en ny församling, ett nytt sammanhang och försöker knåda in lite Jesus i ett gäng tonåringar. Jag som knappt börjat betala mina egna räkningar, att jag ska försöka leda någon annan. Det är spännande. Jag länkar två inlägg på Josefines blogg om ungdomsledare. Läs gärna, om du vill veta lite om mitt jobb, och för att det är viktigt. Ungdomsledarna är viktiga. Stötta oss. Adjö.

Här skriver Josefine själv: http://josefinearenius.se/2012/12/sveriges-viktigaste-manniskor/
Här skriver Pelle Lindvall: http://josefinearenius.se/2012/12/har-du-nansin-kanslan-av-att-ha-blivit-lurad/

god jul med lackstång

Igår slog jag in årets första julklappar. Enligt mig har jag världens finaste omslagspapper, och inte blir det sämre med när man lackar paketen. För några veckor sedan sprang jag på ackstång och stämpel i en affär och tänkte att i år är det dags att försöka. Det är enklare än man tror. Jag ska berätta hur man gör.

Håll lackstången en bit ovanför ett värmeljus, och snurra den så att lacken inte droppar när den smälter. Sen trycker du bara dit lackstången på paketet och så tjoff, dit med stämpeln så är det klart!

Det kan va lite knepigt första gångerna, innan man har fått in tekniken, så vill man inte riskera massa fult lackade paket kan man göra lackmärkena på ett bakplåtspapper eller lite aluminiumfolie och sedan limma fast dem på paketet. Jag testade båda. Adjö.

funderar på "no 'poo"

Under senaste tiden har jag funderat mycket på allt det här med ekologiska produkter, konsumeringssamhället vi lever i och all skit jag lägger pengar på. Börjar känna att det är dags att lägga av snart, eller i alla fall börja fundera över vad det är jag lägger mina pengar på. Vad produkterna innehåller och hur de har framställts. Har letat runt lite efter lite bra tips och info angående ekologiskt smink och eko hud- och hårvårdsprodukter och tack vare några bloggar (bla. Rosella Eco Beauty och Naturligt Snygg) hittade jag massa info om nåt som heter "no 'poo" som innebär att man helt enkelt slutar tvätta håret med schampoo. Låter intressant. Ska läsa på lite mer, gör det ni också. Här är deras hemsida: http://www.nopoo.se/. Adjö!

intet nytt under solen

Den här artikeln säger visserligen inget nytt, om ett ämne som knappt luftas överhuvudtaget i dagens Sverige.

"I Rönnbäck, ett par mil utanför Tärnaby, har gruvbolaget Nickel Mountain långt framskridna planer på att öppna Sveriges första nickelgruva som – förutsatt att de får alla tillstånd – sannolikt kommer bli en mycket lönsam affär för ägaren JP Morgan Bank.

Prospekteringen är bara en av många i en ny gruvboom som återigen skapar spänningar i de norrländska inlandskommunerna. Striden står som vanligt mellan kortsiktiga exploateringar och långsiktiga miljöeffekter, tillfälliga arbetstillfällen mot hållbar samhällsutveckling. Många kommuner är ambivalenta men på högre ort är det drag under galoscherna. Regeringen är i full färd med att utveckla en mineralstrategi som i korta drag handlar om att skänka bort svenska naturtillgångar gratis till multinationella företag och försvåra för dem som vill förhindra miljövidriga konsekvenser.

Men det som gör Rönnbäck särskilt intressant är att två så kallade riksintressen står mot varandra. Ett riksintresse är ett geografiskt område eller en företeelse som anses viktig för nationen ur kulturell eller ekonomisk synvinkel. Möjligheten att peka ut riksintressen har funnits sedan 1987 och ger staten mandat att ingripa om inte kommunen tar tillräckliga hänsyn till det aktuella riksintresset.

I Rönnbäck har det sedan urminnes tider bedrivits renskötsel. Renarna har sina betesmarker precis där de tre dagbrotten ska placeras och över den smala landtungan kallad Rönnbäcksnäset, som skulle försvinna vid en prospektering, flyttar samerna djuren vid höst och vår.

Området fick av Jordbruksverket status som riksintresse för rennäring den 15 december 2005. Ungefär fem år senare, den 26 augusti 2010, utpekades nickelfyndigheten också som riksintresse, fast av en annan myndighet: Statens geologiska undersökningar. Vilket innebär att mineralerna ska ”så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa”.

Bergsstaten har prövat Nickel Mountains koncessioner för de tre dagbrotten och föga förvånande kommit fram till att gruvnäring är viktigare än rennäring. Det sista beslutet togs nu i oktober. Samtliga är dock överklagade och alltihop kommer sannolikt sluta med att regeringen får avgöra vilket riksintresse som väger tyngst.

Annie Lööf och hennes stab på Näringsdepartementet borde ha boken Tusen år i Lappmarken till hands när de tittar på Rönnbäcksärendet eftersom den så effektivt punkterar den myt som staten så ofta pekat på när det kommer till samernas rätt till sitt land: Att samerna är ett nomadfolk utan skriftspråk och därför inte kunnat hävda rätten till sitt land juridiskt, med hjälp av skrivna dokument. I Tusen år i Lappmarken hävdas den raka motsatsen. Samernas historia är, enligt författarna, den bäst dokumenterade av alla urbefolkningars i världen och sträcker sig tillbaka till 1200-talet.

Det är förvånande i sig, men vad som är många resor värre är att de dokument som föreligger skulle kunna rita om både svenska gränser och svensk historia om staten valt att vara ärlig. Men staten har, av skäl som skiftat från rasism till ren girighet, underlåtit att beakta juridiken.

Efter att ha läst Tusen år i Lappmarken av juristen Tomas Cramér och författaren Lilian Ryd framstår situationen i Rönnbäck bara som typisk och logisk. Genom att frångå gamla överenskommelser och förordningar har staten skapat ett juridiskt vakuum där samernas urgamla rättigheter ständigt måste prövas mot den moderna nationalstatens behov av råvaror.

Det var en röra av nationella intressen som under 1800-talet förpassade samernas intressen ut i marginalen. Efter att under åtskilliga hundra år varit nyckelspelare i svenska kungars nordliga expansionsdrömmar – kronan behövde folk på plats för att kunna hävda territoriet – och av Kronan anförtrodda myndighetsut­övare blev samerna av tidens vetenskapsmän klassade som underlägsna och oförmögna att ta ansvar. Att äga och förvalta mark var därför ingen god idé och staten smög därför in prefixet ”krono-” framför all mark som inte erkändes nybyggarna. Detta trots att samerna under flera hundra år betalat skatt för sin nyttjade mark, precis som bönderna.

Ryd och Cramér – samarbetet verkar ha gått till så att Tomas Cramér, som under 35 år var Sameombudsman, har stått för juridik och Lilian Ryd för kulturhistoria – driver frågan framför sig från första till sista sidan. De börjar, bokstavligen, med att inlandsisen smälter och slutar med den aktuella domen i Nordmalingmålet. Mycket är känt sedan tidigare, men hela bilden har sällan presenterats så överblickbart och begripligt som i den här boken. Det som jag uppfattar som bokens poäng är att samerna inte alls alltid varit en förtryckt minoritet utan att det i huvudsak är något man blivit under det moderna, demokratiska Sveriges framväxt. Vilket ju onekligen framstår som en sorglig ironi.

Till uppfattningen om samernas rasmässiga underlägsenhet lades såsmåning om alltså naturresursernas betydelse. Det var upptäckten att skogen, vattnet och malmen hade ett värde som fick staten att slutgiltigt bryta alla tidigare avtal. Sverige har fortfarande, som ett av få länder, ännu inte ratificerat FN-konvention nr 169 om urfolks rättigheter. Och nu, när gruvnäringens andra exploateringsvåg rullar över lappmarken, kommer det knappast att hända. Mycket talar för att JP Morgan Bank skulle vara tvungna att vända hem från Rönnbäck med ogjort ärende om ILO-konventionen någon gång vann laga kraft."

funderar på samma saker

Okej, ett till inlägg idag. Läste precis Josefine Arenius blogg där hon har skrivit om Sverigedemokraterna. Jag känner så igen mig i hennes funderingar, frågor och oro.

"Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på.

Texten ovan är direkt klippt från Sverigedemokraternas hemsida, utan redigering. Hur många rätt får du? Hur svensk är du egentligen?

Nu ser det ut som att partiet inte förlorat i kraft efter senaste veckornas skandaler. I skrivande stund är det presskonferens med anledning av senaste incidenten med ickestulen väska. Att läsa artiklar som Björn Söder och andra skriver på partiets hemsida gör det på sätt och viss lättare att förstå att det funkar. Det är en bitvis vänlig retorik som spelar på vårt behov av trygghet och som ställer våra fina pensionärer mot de okända invandrarna. Omman inte sticker hål på ballongen så ser den liksom fin ut.

Det skrämmer mig mer och mer detta. Var är vi vid nästa riksdagsval? Hur ser vårt samhälle ut om tio år? Hur stoppar vi det nu, innan det går för långt?"

i mitt hjärta

Jag längtar så jag nästan går sönder efter mina djur. Alltså. Försök leva utan dom. Visst går det, men det är verkligen inte roligt. Usch. Men nästa helg kommer Nelly och hälsar på, med övriga familjen. Det ska bli så kul. Hon är bäst. Ge mig en hund. Ge mig min hund, och min Tjorven. Fy sjutton. Man ska inte bo i lägenhet. Det är inte för människor. Men alltså, titta på bilderna, kan man annat än att älska gosisarna? Adjö.

sånt man blir styrkt av

http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/11/29/Sandra-genomskadade-new-age/

man blir trött när grannarna har lill-lördag

tre fina saker

Två bilder från förrförra helgen då världens bästa kom och hälsade på och vi åkte upp på ett berg med utsikt över stan där jag bor. Adjö.

fint med gamla sånger

Jag har pysslat lite. Fick en en gammal psalmbok från min kyrka som jag har funderat på vad jag ska använda till. Och förra veckan hittade jag en fin ram på second hand. Tänk vad bra, för en fin sång i ramen gjorde sig hur bra som helst! Sen fixade jag till ett blockljus av bara farten. Vänta nån dag så ska ni få se vad mer jag hittar på med resterande psalmblad. Det är ju några kvar. Kanelstängerna köpte jag på ICA för några dagar sedan och knöt ihop med ett spetsband. Adjö.

måndagshelg

Jag är ledig idag. Så gott det går i alla fall. Försök själv vara ledig när det blinkar att du har nio nya mail i inkorgen och tusen saker att göra i veckan. Det är inte så lätt som man kan tro. Tur att jag gillar mitt jobb.

I alla fall så har jag varit iväg på TB-återträff i Umeå i helgen. TB står för Tonårsbibelskolan. Riktigt bra helg, här får ni lite smakprov i bildform. Adjö.

Ett drama fullspäckat med val! 

sex laskar i en lask ask

Igår vad en otroligt långsam dag med massor av seghet, trötthet och huvudvärk. Jag orkade inte göra så mycket mer än att greja lite. Så jag grejade fram lite fint papper och pysselgrejer och slog in några tändsticksaskar. Här är två av dom. Om man vill kan man fortsätta använda dom som just tändticksaskar, eller så stoppar man i något annat fint. Jag har tändstickor, än så länge, men vi får se vad jag hittar på. Adjö. 

fint med glas

Jag hittade två glasskålar på Second Hand igår. Den lite rundare med lock och den på fot med nötter i. Tjugo kronor styck, inte dåligt det. Den kantiga saken med lock hade jag sedan innan. Adjö.

norrland i mitt hjärta

Vindelälven.

Mitt hemma, en nyårsafton.

Renar på annsia vägen. 

Min bakgård.

Frost i november.

Midsommar på Bränna. 

Jag har lite hemlängtan. Antagligen för att det närmar sig juletid och jag inte är i Idbäcken. Jag älskar hemma så jag tänkte att jag ger mig själv och er en liten bildbomb från norrland när det är som bäst. Adjö.

"Där stannar tiden, en stillhet blir till, som själen kan vila i"

grå november med tv4 play

Jag har haft finbesök i helgen. Otroligt välbehövligt. Jag är så ofantligt välsignad som har världens bästa vänner. Tack Jesus för dom! Idag har jag ont i nacken, är allmänt seg och orkar ingenting. Men så är det ibland. Jag gör allt imorgon istället. För nog har jag att göra alltid, mest roliga saker. Men man orkar inte ens roliga saker när man är trött. Så jag går och lägger mig, och äter överblivna cupcakes och tittar på tv4 play. Återigen, tack för fina vänner och finbesök och världens finaste helg och allt fint i livet! Adjö.

när livet gör sig påmint

Vissa dagar, som denna, påminns man om livet. Om att det inte är för evigt och om att vi måste ta hand om varandra, och andra, medan vi kan. Vissa människor sätter spår i ens liv och hjärta, Irma var en sån. Alltid lika kärleksfull, alltid lika varm, så länge jag kan minnas. Sverige är, har alltid varit, och kommer alltid att vara, alldeles för långt. Men varje sommar, varje sommar så länge jag kan minnas. Inte längre. Vadå varje sommar, en sommar är ingenting, nån gång per år är ingenting, kanske du tänker. Visst, så kan det vara. Men det kan också vara så att vissa människor, bara på en dag, en sommar, under tjugo år sätter djupare spår i ens liv än andra som man träffat mycket mer. Man behöver inte förstå. Men det känns, det känns konstigt, sorgligt och jobbigt, och jag tänker på alla fina barn och barnbarn och syskon till Irma. Jag ber Jesus att Han ska göra det lättare för er genom att påminna er, när det blir som jobbigast, om var Irma är just nu. I himlen, med sin Jesus och sin Nisse. Hon har det bra. Men saknaden  finns ju ändå. Tyvärr. Kram på er, och tack till Irma, för den du har varit, trots att Sverige är för långt. Adjö.

två sorters cupcakes

Jag har bakat cupcakes. Först hallon- och citron, här kommer receptet. 

Ingridienser: 15 st (stora, jag använde små formar för att göra mini-cupcakes, blev drygt dubbelt så många: 

- 2 ägg

- 1,5 dl socker

- 1 tsk vaniljsocker

- 1,5 dl mjölk

- skalet av 1 citron

- 4 dl vetemjöl

- 2 tsk bakpulver

- ca 100g frysta hallon

- en nypa salt

- 100g smält smör

Sätt ugnen på 200 grader och tina de hallon du vill ha. Vispa ägg, socker och vaniljsocker poröst. Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal. Blanda bakpulver, mjöl och salt. Rulla hallonen i mjöl/ potatismjöl så blir de inte vattniga. Rör ner hallon och mjölblandningen i smeten. Sätt pappersformar på en plåt och fyll dem med smet. Jag valde miniformar. Grädda mitt i ugnen i 10-12 min. Låt svalna.

Frosting: 

- 150 g philadelphiaost

- 75g rumsvarmt smör

- drygt 3 dl florsocker

- 2 msk vaniljsocker

- 1/2 dl färskpressad citron

Rör florsocker, vaniljsocker, smör och pressad citron till en krämig massa. Vispa i philadelphiaosten med elvisp. Färga glasyren med karamellfärg, om du vill, och spritsa ut den på cupcakesen. 

Nästa omgång blev choklad. Grundrecepten är hämtat ur "Maffiga Muffins" och "Lyxiga cupcakes och läckra kakor" men jag har fixat och trixat lite efter mitt eget tycke och smak. Såhär gjorde i alla fall jag.

Ingridienser: 8 st(även här stora, jag använde miniformar, blev typ dubbelt så många.)

- 55g smält smör

- 2/3 dl strösocker

- 1 ägg

- 1 1/3 dl mjöl

- 1 msk kakao

- 25 g mörk choklad

Sätt ugnen på 190 grader. Placera ut formar på en en plåt. Vispa ihop margarin, socker, ägg, mjöl och kakao. Vispa inte för hårt, bara tills smeten blivit slät. Fördela hälften av smeten i formarna, Bryt chokladen i lagomt små bitar och tryck en bit i varje form, fyll sedan på med resten av smeten. Grädda i  ca 10-12 min (om du har små formar, ca 20 min om du har stora) tills de höjt sig ur formarna. Låt svalna.

Frosting (jag gjorde halva satsen):

- 5 dl florsocker

- 100 g rumsvarmt smör

- 1 dl kakao

- 3 msk mjölk

- 25 g philadelphiaost

- 25 g smält mörk choklad

Vispa ihop florsocker, smör och kakao till en slät smet. Smält chokladen och tillsätt mjölk, philadelphiaost och smält choklad. Vispa på hög hastighet, ju mer du vispar desto fluffigare blir den. Spritsa fritt.

tänk först, handla sen

Frågan är vem som borde ha tänkt mest? Erik Almqvist som person, eller Sverige Demokraterna som valde in honom i partistyrelsen? Båda två, enligt mig. Jag har högre krav på politiker än på lekmän, precis som att jag har högre krav på en 18 åring än en 3 åring. Visserligen var det två år sedan. Men. Jag förväntar mig att politiker har någorlunda självbehärskning. Jag förväntar mig att politiker inte försätter sig i situationer där sånt här kan hända. Jag förväntar mig att om du, som politiker, har en jobbig period i livet, har så pass stort omdöme att du inte dricker alkohol och ger dig in i en diskussion med en "rival". Och jag förväntar mig, främst av allt, att du står för vad du säger. "Jag uttryckte mig på ett sätt som kan tolkas som rasistiskt" (Klipp 2). Nej, Erik Almqvist, du uttryckte dig rasistiskt, utan tvekan. Adjö.

Klipp 1: http://www.expressen.se/nyheter/sd-toppens-attack-skit-i-den-lilla-horan/
Klipp 2: http://www.expressen.se/nyheter/erik-almqvist-lamnar-sina-uppdrag-i-sd/

Uppdatering: http://www.expressen.se/nyheter/sdu-fel-av-akesson-att-lata-almqvist-ga/

jag och mormor

tillägg till föregående inlägg

Såklart jag måste berätta mer om igår! Emelie kom ju förbi en sväng också så jag fick en härlig spontanpaus mitt i fejandet. Och jag glömde äta middag för jag var så inne i städningen. Insåg det vid nio när jag dog av hunger. Tur man kan käka mackor och avokado. Adjö.

nystädat och grannt

Jag sitter i min nystädade lägenhet och njuter av tända ljus. Ska snart ta en dusch, titta lite på söndagens predikan och fika kvällsfika. Kan det bli bättre? Nä, jag tror knappast det. Tack och Adjö.

fullproppat, kom och lyssna!

Nu är jag äntligen hemma igen, och börjar komma in lite i vardagen. Ungefär i alla fall. Efter en sväng till Stockholm, en till Lycksele och några dagar i Uppsala känner jag mig mätt och nöjd med allt resande. Jag har haft det otroligt bra, men nu är det dags att ta nya tag här hemma. Det gör jag med att snacka på cellgrupp ikväll, ungdomssamlingen i Ullånger på fredag och på ungdomsgudstjänsten här i Elim på söndag. Det är bara att komma förbi! Det blir kul. Adjö.