norrland i mitt hjärta

Vindelälven.

Mitt hemma, en nyårsafton.

Renar på annsia vägen. 

Min bakgård.

Frost i november.

Midsommar på Bränna. 

Jag har lite hemlängtan. Antagligen för att det närmar sig juletid och jag inte är i Idbäcken. Jag älskar hemma så jag tänkte att jag ger mig själv och er en liten bildbomb från norrland när det är som bäst. Adjö.

"Där stannar tiden, en stillhet blir till, som själen kan vila i"

grå november med tv4 play

Jag har haft finbesök i helgen. Otroligt välbehövligt. Jag är så ofantligt välsignad som har världens bästa vänner. Tack Jesus för dom! Idag har jag ont i nacken, är allmänt seg och orkar ingenting. Men så är det ibland. Jag gör allt imorgon istället. För nog har jag att göra alltid, mest roliga saker. Men man orkar inte ens roliga saker när man är trött. Så jag går och lägger mig, och äter överblivna cupcakes och tittar på tv4 play. Återigen, tack för fina vänner och finbesök och världens finaste helg och allt fint i livet! Adjö.

när livet gör sig påmint

Vissa dagar, som denna, påminns man om livet. Om att det inte är för evigt och om att vi måste ta hand om varandra, och andra, medan vi kan. Vissa människor sätter spår i ens liv och hjärta, Irma var en sån. Alltid lika kärleksfull, alltid lika varm, så länge jag kan minnas. Sverige är, har alltid varit, och kommer alltid att vara, alldeles för långt. Men varje sommar, varje sommar så länge jag kan minnas. Inte längre. Vadå varje sommar, en sommar är ingenting, nån gång per år är ingenting, kanske du tänker. Visst, så kan det vara. Men det kan också vara så att vissa människor, bara på en dag, en sommar, under tjugo år sätter djupare spår i ens liv än andra som man träffat mycket mer. Man behöver inte förstå. Men det känns, det känns konstigt, sorgligt och jobbigt, och jag tänker på alla fina barn och barnbarn och syskon till Irma. Jag ber Jesus att Han ska göra det lättare för er genom att påminna er, när det blir som jobbigast, om var Irma är just nu. I himlen, med sin Jesus och sin Nisse. Hon har det bra. Men saknaden  finns ju ändå. Tyvärr. Kram på er, och tack till Irma, för den du har varit, trots att Sverige är för långt. Adjö.

två sorters cupcakes

Jag har bakat cupcakes. Först hallon- och citron, här kommer receptet. 

Ingridienser: 15 st (stora, jag använde små formar för att göra mini-cupcakes, blev drygt dubbelt så många: 

- 2 ägg

- 1,5 dl socker

- 1 tsk vaniljsocker

- 1,5 dl mjölk

- skalet av 1 citron

- 4 dl vetemjöl

- 2 tsk bakpulver

- ca 100g frysta hallon

- en nypa salt

- 100g smält smör

Sätt ugnen på 200 grader och tina de hallon du vill ha. Vispa ägg, socker och vaniljsocker poröst. Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal. Blanda bakpulver, mjöl och salt. Rulla hallonen i mjöl/ potatismjöl så blir de inte vattniga. Rör ner hallon och mjölblandningen i smeten. Sätt pappersformar på en plåt och fyll dem med smet. Jag valde miniformar. Grädda mitt i ugnen i 10-12 min. Låt svalna.

Frosting: 

- 150 g philadelphiaost

- 75g rumsvarmt smör

- drygt 3 dl florsocker

- 2 msk vaniljsocker

- 1/2 dl färskpressad citron

Rör florsocker, vaniljsocker, smör och pressad citron till en krämig massa. Vispa i philadelphiaosten med elvisp. Färga glasyren med karamellfärg, om du vill, och spritsa ut den på cupcakesen. 

Nästa omgång blev choklad. Grundrecepten är hämtat ur "Maffiga Muffins" och "Lyxiga cupcakes och läckra kakor" men jag har fixat och trixat lite efter mitt eget tycke och smak. Såhär gjorde i alla fall jag.

Ingridienser: 8 st(även här stora, jag använde miniformar, blev typ dubbelt så många.)

- 55g smält smör

- 2/3 dl strösocker

- 1 ägg

- 1 1/3 dl mjöl

- 1 msk kakao

- 25 g mörk choklad

Sätt ugnen på 190 grader. Placera ut formar på en en plåt. Vispa ihop margarin, socker, ägg, mjöl och kakao. Vispa inte för hårt, bara tills smeten blivit slät. Fördela hälften av smeten i formarna, Bryt chokladen i lagomt små bitar och tryck en bit i varje form, fyll sedan på med resten av smeten. Grädda i  ca 10-12 min (om du har små formar, ca 20 min om du har stora) tills de höjt sig ur formarna. Låt svalna.

Frosting (jag gjorde halva satsen):

- 5 dl florsocker

- 100 g rumsvarmt smör

- 1 dl kakao

- 3 msk mjölk

- 25 g philadelphiaost

- 25 g smält mörk choklad

Vispa ihop florsocker, smör och kakao till en slät smet. Smält chokladen och tillsätt mjölk, philadelphiaost och smält choklad. Vispa på hög hastighet, ju mer du vispar desto fluffigare blir den. Spritsa fritt.

tänk först, handla sen

Frågan är vem som borde ha tänkt mest? Erik Almqvist som person, eller Sverige Demokraterna som valde in honom i partistyrelsen? Båda två, enligt mig. Jag har högre krav på politiker än på lekmän, precis som att jag har högre krav på en 18 åring än en 3 åring. Visserligen var det två år sedan. Men. Jag förväntar mig att politiker har någorlunda självbehärskning. Jag förväntar mig att politiker inte försätter sig i situationer där sånt här kan hända. Jag förväntar mig att om du, som politiker, har en jobbig period i livet, har så pass stort omdöme att du inte dricker alkohol och ger dig in i en diskussion med en "rival". Och jag förväntar mig, främst av allt, att du står för vad du säger. "Jag uttryckte mig på ett sätt som kan tolkas som rasistiskt" (Klipp 2). Nej, Erik Almqvist, du uttryckte dig rasistiskt, utan tvekan. Adjö.

Klipp 1: http://www.expressen.se/nyheter/sd-toppens-attack-skit-i-den-lilla-horan/
Klipp 2: http://www.expressen.se/nyheter/erik-almqvist-lamnar-sina-uppdrag-i-sd/

Uppdatering: http://www.expressen.se/nyheter/sdu-fel-av-akesson-att-lata-almqvist-ga/

jag och mormor

tillägg till föregående inlägg

Såklart jag måste berätta mer om igår! Emelie kom ju förbi en sväng också så jag fick en härlig spontanpaus mitt i fejandet. Och jag glömde äta middag för jag var så inne i städningen. Insåg det vid nio när jag dog av hunger. Tur man kan käka mackor och avokado. Adjö.

nystädat och grannt

Jag sitter i min nystädade lägenhet och njuter av tända ljus. Ska snart ta en dusch, titta lite på söndagens predikan och fika kvällsfika. Kan det bli bättre? Nä, jag tror knappast det. Tack och Adjö.

fullproppat, kom och lyssna!

Nu är jag äntligen hemma igen, och börjar komma in lite i vardagen. Ungefär i alla fall. Efter en sväng till Stockholm, en till Lycksele och några dagar i Uppsala känner jag mig mätt och nöjd med allt resande. Jag har haft det otroligt bra, men nu är det dags att ta nya tag här hemma. Det gör jag med att snacka på cellgrupp ikväll, ungdomssamlingen i Ullånger på fredag och på ungdomsgudstjänsten här i Elim på söndag. Det är bara att komma förbi! Det blir kul. Adjö.

jag har blivit med mac

Jag har ju inte berättat vad jag har gjort! Jag fyllde ju år i fredags, och i födelsedagspresent till mig själv köpte jag en MacBook Air. Min förra dator gick ju sönder och behövde lagas och sånt, så jag gav den till mor och far och själv slog jag på stort. Jag måste säga att det tar emot att lägga massor med pengar på teknik, samtidigt som jag är helnöjd. Jag älskar den, och förväntar mig att den håller i minst åtta år, utan att strula det minsta. I Jesu namn, amen. Adjö.

minnes melodi, som ajja brukar säga

Jag och Mattiaz. 

Bakifrån fr.v: Melindha och jag. Framifrån fr.v: Anton, Sandra och Andreas.

Jag har varit hemma i Rusksele i helgen. Där var det klarblå himmel, sol och kallt, och snö såklart. Men jag glömde kameran i Övik så det finns inga bildbevis. Igår tillbringades kvällen tillsammans med barndomsvänner och gamla kort. Supermysigt. Här kommer några. Adjö.

vilken tur jag har

"Du är min bästaste storasyster och min enda. Tur att jag bara ha en för det skulle bli jobbigt om jag hade fler som du. Du har varit med hela mitt liv. Fast du flyttat och stökat runt överallt. Och fast du inte gillat mig alla dagar. Dom där första dagarna i mitt liv då var jag rätt söt. Sen vart jag bara jobbig och för pestade din tillvaro. Fast du tycker nog ganska mycket om mig ändå. Jag saknar dej faktiskt. Att inte höra dej sjunga hela tiden. Jag vill att du kommer hem på riktigt och slutar leka vuxen. Du är inte vuxen inte än. När du blir 40 kanske. Eller inte ens då, men tur vi har livlig fantasi. Jag saknar att inte kunna bråka med dej när jag vill eller krama dej när jag vill. Nu är det André som du bara kramas med och jag med Lina eller Hampus. Jag saknar att inte kunna gråta eller berätta hur dumma folk är för dej. Jag saknar att gömma mig under din säng och titta på dej och springa i panik när du upptäckt mig. Jag önskar att du bodde här fortfarande. För jag saknar och älskar dej så. 

Ps. Jag är bara 14 år 15 om två månader ungefär så eventuella stavfel kan förekomma"

jag överraskade mig själv

Nu sitter jag på tåget på väg till Lycksele. Har nog varit min struligaste födelsedag nånsin, och det är mest SJ's fel. Men snart är jag framme. Förresten, eftersom jag fyller år idag har jag gett mig själv en världsfin och overklig och egentligen alldeles för dyr födelsedagspresent. Jag skäms lite halvt när jag tänker på det, men försöker tänka att det är en investering. Jag berättar mer imorgon. Det är snö här. Adjö.

en formande gemenskap

I skrivande stund sitter jag på tåget påväg från Stockholm tillbaka hem till Övik efter att ha varit på EFK's medarbetardagar i New Life i Stockholm. Det har varit dagar med riktigt relevant och utmanande undervisning. Roland Spjut har pratat om hur vi får en formande gemenskap där vi bland annat rört vid att vi kanske måste sluta skilja på privat och offentligt börja dela livet med varandra. Det har varit riktigt bra lovsång av Jenny som också är "A treehouse wait" (har två EP's på spotify som jag rekommenderar starkt!). Gud har påmint mig om massa saker och jag är otroligt glad att jag åkte. Har också fått träffa massa nya fina människor och haft den stora förmånen att umgås med massa olika pastorer och ungdomsledare. Det är alltid lika lärorikt att träffa andra som jobbar med samma sak som en själv, och pastorer är ju verkligen ett släkte för sig. Superbra dagar. Tack Jesus och EFK. Adjö. 

PS. För den som vill veta lite mer om vad vi höll på med så har Dagen skrivit en artikel som ni hittar här.

halvsjuk sovmorgon

Hostan väckte mig klockan åtta. Jag klagar inte, bara lite. Den kunde ha väckt mig tidigare än så. Det brukar den göra. Jag stannade i alla fall i sängen, och åt frukost och filosoferade. Men nu är det dags att skärpa mig. Det är barnövernattning ikväll. Så jag ska ner på stan och handla lite och sen hem och packa. Bilderna är från förra lördagen. Eller om det var veckan innan. En lördag är det i alla fall. Adjö.

ibland är det mycket

Jag hinner inte blogga. Det är mycket kul som händer nu. Kids Night, Kalassöndag, Stockholm, födelsedag, hem till Lycksele och YOUTH i Uppsala är vad mina två kommande veckor innehåller. Plus allt vanligt. Så vi hörs om två veckor. Adjö.

dagens bästa låt

vad vore livet utan avocado?
vad vore livet utan hundar?
vad vore livet utan Jesus?
vad vore livet utan keso?

ingenting, ingenting, ingenting, ingenting

vad vore livet utan kiwi?
vad vore livet utan böcker?
vad vore livet utan André?
vad vore livet utan chai te?

ingenting, ingenting, ingenting, ingenting

Vad vore livet (barnsång) - omgjord av Elina

teknik är bara bra när den fungerar

Min dator har gått sönder och jag ringde Asus Support idag för att kolla om dom kan laga den åt mig. Det verkar som att dom kan det. Men jag blev lite konfunderad över hela lagningsprocessen. Innan dom kommer och hämtar datorn måste man först ringa till Asus, sen få en kod, sen gå in på en hemsida och fylla i ett formulär, sen vänta på ett mail med massa uppgifter, sen ringa igen och boka upphämtning av datorn. Märkte ni nåt knepigt? Jo. Om datorn är trasig, hur sjutton ska jag kunna ta emot ett mail eller fylla i ett formulär på en hemsida? Som tur är har jag fått låna Andrés dator tills vidare. Han är snäll han. Men hade jag inte fått göra det så vette sjutton hur det hade gått. Omständigt värre. Adjö.

idag vill jag new york

Åh. Idag är en sån dag då jag saknar New York. Jag saknar alla människor. Jag saknar Johanna. Jag saknar staden. Jag saknar Teen Challenge. Jag saknar Crumbs Bake Shop. Jag saknar Two Bro's Pizza. Jag saknar att prata engelska. Jag saknar byggnaderna. Jag saknar känslan av New York. Ge mig pengar och två veckor så tar jag med mig Johanna och åker dit. Det skulle jag inte tacka nej till. Adjö.

när ingenting är allting

Om ni bara visste hur bra jag har det! Jag har ingenting att göra och det är så otroligt skönt. Efter jobbet har jag inte gjort något av värde. Tog en promenad, kom hem, gjorde supergoda mackor, läste lite, städade lägenheten och läste ännu mer. Jag har inte ägnat mig åt såhär avslappnad sträckläsning på mer än ett år och hjälp vad jag har saknat det! Just för tillfället plöjer jag Marian Keyes nya bok "Hemligheten på Mercy Close". Den kvinnan alltså. Jag bara älskar hennes böcker. Det är som otroligt djupa och allvarliga romantiska komedier fulla av ironi och allvar. Hur nu det går ihop. Har bara läst halva av den här än. Men den är bra. Adjö.

dagens bästa låt

the falling leaves drift by my window
the autum leaves of red and gold
i see your lips, the summer kisses
the sunburned hands i used to hold

since you went away, the days grow long
and soon i'll here old winters song
but i miss you most of all my darling
when autum leaves start to fall


since you went away, the days grow long
and soon i'll here old winters song
but i miss you most of all my darling
when autum leaves start to fall

yes i miss you most of all my darling
when autum leaves start to fall

Autum Leaves - Eric Clapton (klicka här för spotifylänk)

finfika i ensamheten

När jag är ledig, och tillbringar min lediga tid i lägenheten, är en av mina favoritsysselsättningar att göra riktigt god mat eller gott fika. Ofta blir det blåbärssmoothie, avokado, kokta ägg, kesomackor och te till frukost eller kvällsfika. Det är min vardagslyx. Något jag gärna lägger tid på. Vissa har tur, som får ha det så bra som jag. På bilden är det kiwi, avokado med pressad lime, juice och frökusar med keso och körsbärstomater. Det är en klassiker. Adjö.

höstfint i övik

Jag gillar hösten. I alla fall när det inte regnar eller blåser. I onsdags var det världens bästa väder här i Övik. Så jag tog med mig kameran på en promenad. När man inte har en hund att rasta får man rasta sin Nikon. Adjö.

mängder av behov jag inte behöver

Ibland blir jag knäpp på världen, och på mig själv inte minst. Har ni tänkt på hur otroligt mycket av allt vi köper som vi faktiskt inte behöver? Alltså. Livet går typ ut på att skapa behov som egentligen inte finns och sedan göra allt i vår makt för att fylla de onödiga begären. Mig skrämmer det lite. Jag skrämmer mig själv. Det går så lätt att köpa och det går inte alls lika lätt att faktiskt tänka. Och då menar jag tänka, på riktigt. Jag blir mörkrädd och önskar att livet handlade lite mindre om mig och mitt och lite mer om oss och vi och varandra och vad vi mår bra av.

Ibland tänker jag att jag ska köpa ett litet hus ute i skogen med bara utedass och kallvatten ur en vattenslang och leva helt ouppkopplad i billiga second hand-kläder och bland loppisfynd. Ta sparken in till byn mitt i vintern och cykeln på sommaren och berätta om Jesus för alla runtomkring mig så att vi tillslut blir ett litet Jesus-kollektiv som bor i min lilla stuga. Samtidigt så vet jag att det inte kommer att bli så. Antagligen kommer jag också att köpa en iphone en dag. Men grejen är att jag inte vill att hela min tillvaro ska hänga upp sig på en enda liten telefon, eller något annat heller för den delen. Vi får hjälpas åt att påminna varandra om vad som egentligen är viktigt i livet. Tack. Adjö.

förbaskade öron

Jag har fått öroninflammation. Igen. För typ hundrasjuttioelfte gången på tre år. Sedan jag spräckte trumhinnan på flyget till Malmö mår mitt öra inte bra. Jag blir så trött. Och alla ni med tinitus. Jag förstår verkligen ert lidande. Ni gör det så OTROLIGT bra som orkar. Adjö.

jag gör det gärna igen

Igår efter jobbet kom Sandra hem till mig. Sen gick vi och mötte upp Lina på stan. Vi åk thaimat, såg Hamilton två på bio och gick hem till mig och åt chokladpudding med hallon och pratade. Hur mysigt som helst. Kvalitetstid på hög nivå. Jag gör det gärna igen. När som helst. Adjö.

ja jag vet, min befriare lever!

"Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: 
'Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga är ni som hungrar, ni skall bli mättade.
Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta" - Luk 6:20-21

Jag älskar min Jesus. Han är verkligen befriaren. Åh vad jag önskar att alla ville ge honom en chans. Jag tror att alla människor har ett Gudsformat hål i sitt hjärta som inte går att fylla med nåt annat än Honom. Och att Gud har miljarder av hål i sitt hjärta efter alla som inte känner honom än. Han har ett Elinaformat hål som bara kan fyllas med just MIG, han har ett Rebeckaformat hål som bara kan fyllas med Rebecka, ett hål för Mohammed, ett för Emma, ett för Lars, ett för Siv och ett för alla andra också. Om du bara visste hur mycket Gud saknar dig och längtar efter dig. Om du bara visste. Adjö.

vad gör jag egentligen

Jag tänkte berätta lite om en av de bästa sakerna med mitt jobb. Igår kväll är ett superbra exempel. Varannan tisdagkväll har vi något som heter Jesus Generation på min kyrka. Det är för ungdomar mellan tolv och fjorton år, och igår hade vi uppstart. Det kom nitton ungdomar och vi hade ornat med tårttävling. Först är det tävlingar om redskap och ingridienser, den som vinner får välja först. Efter det är det tårtbakning och tävling om vem som gör godast och snyggast tårta. Kvällen avslutades med andakt. Fattar ni vilken otrolig välsignelse och vilket privilegium det är att få hänga med så fina ungdomar? Det är bäst. Vi hade superkul, och det bästa va allt är att jag också får dela Gud med dem under andakten och förhoppningsvis ge dem nåt att stå på under veckan som kommer och kanske under hela livet. Gud är god. Adjö. 

jag saknar mina fina

Försök leva utan djur. Det går. Men det är inte roligt. Inte på så vis att man ligger hemma och gråter hela dagarna och inte orkar gå ut. Men det är något som saknas. Lite päls och lite mys och lite villkorslös kärlek och en svans. Eller två. Mina fina kompisar på bilden är hemma hos min mamma och pappa. Där har dom det bra. Men dom fattas mig i mitt liv. Sommaren är slut. Adjö.

pastorsmåndag

Det är måndag, det regnar och jag är ledig. Som vanligt på måndagarna. Trots att jag egentligen inte titulerar mig som pastor utan som ungdomsledare. Idag ska jag försöka vila så gott jag kan, eftersom det i veckan kommer dra igång massor av roliga saker. JG, Jesus Generation, börjar på tisdag med tårttävling, cellgrupp som vanligt på onsdag, konfa på fredag och förhoppningsvis planering av ungdomsmöten, och massa annat också. Helt otroligt vilket jobb jag har. Sen är det såklart massa planering och grejer också. För att allt ska funka och flyta på. Gillart. Veckan kommer också bjuda på finbesök från familj, och längtansvärt tjejhäng med Sandra och Lina. Inte illa. Frågan är bara hur jag ska hinna med allt, eftersom jag är ledig idag. Adjö.

veckan är till ända

Ytterligare en vecka har gått och jag har nu börjat bo in mig i pluttlägenheten. Jobbet rullar på som det ska, det går bra nu. Kompis det går bra nu. Idag ska jag på födelsedagskalas hos svågern min, och imorrn är jag ledig. Pastorsmåndag, som det så fint heter. Måndagar är alltså min enda helt lediga dag varje vecka. Finfint. Höstvädret levererar. Adjö.

två stora bönesvar

Idag tänkte jag dela med mig av två saker som jag har fått vara med om den senaste tiden. Det första handlar om min lägenhet. En söndageftermiddag för några veckor sedan satt jag hemma hos André och kände mig så otroligt trött på att inte ha någonstans att bo. Jag nästan grät och var beredd att ta vilken lägenhet, till vilket pris som helst bara för att ha nånstans att bo. På kvällen var vi ett gäng som bad, och jag berättade om min oro och vi bad om en lägenhet till rätt pris och med bra läge. Under hela måndagen och tisdagen försökte jag få tag i en man som hade en jättedyr lägenhet som jag helt desperat ville ha, men jag fick inte tag i honom. Han hade sagt att jag skulle ringa i början av den veckan men helt plötsligt var det helt omöjligt att få kontakt med människan! Jag provade allt, ringde, mailade, smsade och lämnade röstmeddelanden utan någon respons. 

På onsdagkvällen, alldeles innan jag skulle börja en samling med ungdomarna, kom min arbetskamrat Karin och berättade att hon visste om en lägenhet jag kunde få titta på följande dag. Så blev det också, på torsdagen åkte gick vi, tillsammans med en man i församlingen och tittade på världens minsta lägenhet. På fredagen funderade jag. På lördagen ringde jag och sa att jag ville ha lägenheten och på söndag eftermiddag, nästan exakt på timmen en vecka efter att vi hade samlats och bett, hade jag nyckeln i handen och på måndagen flyttade jag in. Detta är inte slumpen. Det är en Gud som alltid är god, som leder och alltid vet bäst. Tack Jesus. 

Bönesvar nummer två fick jag uppleva igår kväll. Eller egentligen var det inte jag utan en av ungdomarna jag jobbar med. Vi skulle samlas ett gäng och be och sjunga lovsång till Gud. Trots att vi bara blev en handfull så blev det en fantastisk kväll där en kille som hade axeln ur led blev helad under bön. Vi bad alltså, i kraften av namnet Jesus, att han skulle bli frisk. Vilket han blev. Halleluja! Vår Gud är mäktig, vår Gud är större än någon annan! Adjö.

min tillflykt i livet

Hej och välkomna till världens mysigaste och minsta lägenhet. Här bor jag, på tolv kvadrat, och kunde inte ha haft det bättre. Kom och hälsa på om ni har vägarna förbi Övik. Förresten, bilderna gör den inte rättvisa. Adjö.

vissa blir jag imponerade av

Underbara Clara har skrivit ett riktigt vasst och bra blogginlägg om att vara ekonomiskt oberoende. Jag gillar verkligen hennes sätt att resonera och tänker försöka sikta lite likadant i framtiden. Här hittar ni det. Adjö.

jag kan knappt bärga mig

Det ska bli så kul att visa er min lägenhet! Tanken är att allt ska vara uppackat någon gång i början av nästa vecka och då ska jag ta lite kort och visa er. Den är hur mysig som helst. Kunde inte ha blivit bättre. Adjö.

det är min tur nu

I torsdags var jag och tittade på en lägenhet. I lördags bestämde jag mig. I söndags skrev jag kontrakt och fick nyckeln i handen. I söndags kväll åkte jag till Rusksele för att hämta flyttlasset. I måndags bar det av till Övik och lägenheten med alla saker. Idag, tisdag, är jag halvt inflyttad och har inte riktigt hunnit med i svängarna. Jag kan bara säga tack till Jesus. Som vanligt så fixar Du allt jag behöver i precis rätt tid. Du är min klippa, min hjälp i nöden, väl beprövad. Jag älskar dig. Adjö.

sju år och prostituerad

De här berättelserna är något av de hemskaste jag har hört. Det finns många i vår värd som lider och är utsatta på många vis. Mission Good News är en organisation som försöker hjälpa några av de människorna. De har flickhem där de tar hand om prostituerade flickor i Nepal, där de yngsta kan vara runt sju år gamla och ha tagit emot upp mot fyrtio män varje dag. Ge en stund av er tid och se den här filmen. Reflektera gärna över ditt liv i jämförelse med de här flickornas och fundera över vad DU kan göra för att hjälpa.

Det är egentligen bara Jesus. För människor i den här sitsen finns det inget annat. Jag kan ge dom mat, kläder, utbildning och kärlek. Men den enda som kan ge total upprättelse och verkligen läka ALLA sår i de här flickornas liv är Jesus. Se gärna båda filmerna, i slutet av den andra (som bara är länkad) sjunger alla flickor lovsång. Det är bland det starkaste jag har sett. De sjunger av hela hjärtat, för att de är så medvetna om att den enda som kan förändra, och har förändrat, deras liv är Jesus. Vill du ge pengar så går det att göra här. Vilket jag starkt rekommenderar. Jag kan inte vara där, jag kan bara be och ge av det jag har. Hjälpa Mission Good News att kunna ta emot fler flickor och ge dom Jesus så att de kan få ett värdigt liv. Adjö.

Film nr. 2: https://www.dropbox.com/s/7ixtgyh1gz3t7cw/Nepal_mpg.mpg

med siktet inställt

Ni skulle bara veta. Jag sitter här i Ullånger och försöker smälta alla intryck från min första vecka som Barn- och Ungdomsledare i Elimkyrkan i Övik. Det känns så otroligt kul och spännande att få börja där och jag tror att Gud har stora planer. Nästa vecka börjar jag på riktigt och om ni bara visste. Jag tror jag kommer ha världens bästa jobb, med Jesus som närmaste kompanjon. Adjö.

första dagen i mitt nya liv

Gissa vad. Just precis nu, i skrivande stund, sitter jag på vad som tydligen är mitt kontor och försöker smälta alla intryck jag fått under min första dag på jobbet. Nu är det officiellt, jag är barn- och ungdomsledare i Elimkyrkan i Övik. Om ni bara visste hur häftigt det känns. Gud är såååå god och jag är så otroligt tacksam över att Han har tagit med mig hit till vad som verkar vara en fantastisk församling med superhärliga människor. Tack Jesus för det! Adjö.

samma gamla visa

I förra inlägget skrev jag att vi hörs när allt blir som vanligt. Men det verkar det aldrig bli, och jag har inte list att vänta längre. Just för tillfället är livet struligt. Jag har slutat jobba och är hemma i Idbäcken för en stund. Huvudet snurrar av allt som måste ordnas. Jag ska ju flytta och börja på ett nytt jobb i en ny stad. Vilket känns spännande. Men innan det kan ske måste jag ha en lägenhet, och innan det kan ske är det massa letande och bröllop och åkande hit och dit och fram och tillbaka. Världens struligaste ungefär. Men förhoppningsvis varar det inte allt för länge. Adjö.