Idag tänkte jag dela med mig av två saker som jag har fått vara med om den senaste tiden. Det första handlar om min lägenhet. En söndageftermiddag för några veckor sedan satt jag hemma hos André och kände mig så otroligt trött på att inte ha någonstans att bo. Jag nästan grät och var beredd att ta vilken lägenhet, till vilket pris som helst bara för att ha nånstans att bo. På kvällen var vi ett gäng som bad, och jag berättade om min oro och vi bad om en lägenhet till rätt pris och med bra läge. Under hela måndagen och tisdagen försökte jag få tag i en man som hade en jättedyr lägenhet som jag helt desperat ville ha, men jag fick inte tag i honom. Han hade sagt att jag skulle ringa i början av den veckan men helt plötsligt var det helt omöjligt att få kontakt med människan! Jag provade allt, ringde, mailade, smsade och lämnade röstmeddelanden utan någon respons.
På onsdagkvällen, alldeles innan jag skulle börja en samling med ungdomarna, kom min arbetskamrat Karin och berättade att hon visste om en lägenhet jag kunde få titta på följande dag. Så blev det också, på torsdagen åkte gick vi, tillsammans med en man i församlingen och tittade på världens minsta lägenhet. På fredagen funderade jag. På lördagen ringde jag och sa att jag ville ha lägenheten och på söndag eftermiddag, nästan exakt på timmen en vecka efter att vi hade samlats och bett, hade jag nyckeln i handen och på måndagen flyttade jag in. Detta är inte slumpen. Det är en Gud som alltid är god, som leder och alltid vet bäst. Tack Jesus.
Bönesvar nummer två fick jag uppleva igår kväll. Eller egentligen var det inte jag utan en av ungdomarna jag jobbar med. Vi skulle samlas ett gäng och be och sjunga lovsång till Gud. Trots att vi bara blev en handfull så blev det en fantastisk kväll där en kille som hade axeln ur led blev helad under bön. Vi bad alltså, i kraften av namnet Jesus, att han skulle bli frisk. Vilket han blev. Halleluja! Vår Gud är mäktig, vår Gud är större än någon annan! Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar